I oktober 1985 förlorade svenska landslaget i fotboll borta mot Tjeckoslovakien med 2-1. Det var i kvalet inför VM i Mexico året därpå. Trots förlusten så fanns chansen kvar till avancemang. Det gällde bara att Portugal inte skulle vinna sin bortamatch mot Tyskland som började strax efter Sveriges match. Tyskland hade inte förlorat en tävlingsmatch på hemmaplan sedan andra världskriget, det var 26 matcher, så förhoppningarna var mycket stora.
Hela den här historien är en klassiker. Alla som följer svensk fotboll vet om den. Hur Sverige i matchen innan förlusten mot tjeckerna mötte Tyskland på Råsunda och hämtade upp 0-2 underläge till oavgjort. Mats Magnusson byttes in och gjorde 2-2 målet i sista minuten. Sedan jublade spelarna som om allt var klart. Magnusson till och med stod i en t-shirt där förbundskaptenen iklädd en mexikansk sombrero fanns på bild.
Nåväl, det otroliga skedde att Portugal vann mot Tyskland med 1-0, detta trots en konstant press från tyskarnas sida. Öppna lägen missades och trävirket träffades ett par gånger. Allt kommenterades av Tommy Engstrand direkt på en speciallänk till de svenska spelarnas hotell i Prag. Bilderna därifrån tog hårt på mig som 13-åring. Det är sådant man aldrig glömmer.
När slutsignalen ljöd så grät Robert Prytz öppet. Andra spelare bara sjönk ihop. Vad skulle man göra efter Tommy Engstrands känslosamma referat från Tyskland. Hans röst sprack mot slutet då även han insåg att det var över. Sverige skulle missa fotbollens finaste turnering.
Varför kom jag då just idag att tänka på detta. Jo, när jag åkte hem från jobbet igår gjorde radiosporten ett inslag om just detta. Där medverkade bland annat Glenn Hysén. Han berättade att när det missade VM var ett faktum gick han och Stig Fredriksson direkt upp på rummet och hällde upp tre stänkare var med gin och tonic. De svepte de snabbt. Så här sa Glenn ordagrant i inslaget. ”Alla hanterar sådan här motgång på olika sätt. Robert satt och grät, jag ville bara in i dimman”. För vissa kanske det låter mer sorgligt än komiskt, men när han sa det på radion igår så skrattade jag högt. Det var fasligt roligt och jag kan se framför mig hur Glenn och Stig tågar upp på rummet för att få det gjort. Och eftersom jag tidigare igår gjorde en låtlista som jag kallade I only drink when I wanna forget så passade detta så bra in.
För övrigt så var det i detta VM-kval som Glenn Strömberg gjorde sin historiska filmning. Den han än idag vägrar erkänna. Han menar att han var säker på att backen han hade dribblat förbi skulle fälla honom och därför föll Glenn. Nu gjorde backen inte det och därmed så blev Glenn lurad, menar han. Det var ingen filmning utan backen lurade honom att ramla. Jag skrattar lika mycket varje gång jag hör honom säga detta och särskilt när man ser situationen i klippet nedan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar