Sam Outlaw

Helt klart överraskande bra spelning i lördags. Formatet med bara akustiska gitarrer och fin körsång från Molly Jansen var en vinnare. 

En väldigt trevlig onsdagskväll med King Khan and the Shrines. 

Sing a long!

Perfekt livemusik en söndagskväll. Chris Robinson Band. 

Ryley Walker

En riktigt bra spelning levererade Ryley Walker i fredags. 

Jason Isbell

Det blev en väldigt bra start på konsertåret 2016. 

Nick Cave

Lydia Loveless

Magisk kväll

Spine of god

Äntligen fick jag se Monster Magnet i form och på en liten klubb. Grymt bra!

Dream your sins away

Afghan Whigs är helt klart ett mycket potent liveband. Bevisades på Pustervik igår.

Coola killar

Goran Kajfes och hans mannar gjorde det bra på Nef ikväll.

Earth

Mästerliga Dylan och Adrienne från Earth.

Möte med en hjälte

I samtal med en av musikhistoriens bästa röster. Mark Lanegan körde över oss på Pustervik ikväll. 

Lokalt häng

Återigen var det dags för den mycket trevliga klubben Atomic Rooster på Cajsa Varg. Denna gång med lite mer hårdrockigt tema. Horisont imponerade som liveband. Riktigt bra. Även The Order Of Israfel (bilden) hade sina stunder. 

Justin

8 spelningar på en dryg månad väntar. Först ut var Justin Townes Earle på Pustervik. En lite halvloj konsert som inte brände till men som heller inte var utan fina stunder.

Dansen och barhänget efteråt var dock den bästa på länge. Kl 03 tändes lamporna i taket och då fanns det fortfarande energi i kroppen. 

Hungriga skottar

Mogwai - Göteborg, Konserthuset 23 mars 2014

Det är endast 6 år sedan som Mogwai verkligen intog en plats som ett av de allra största banden för mig. Före det var de bra men inte livsavgörande. Men olika saker spelar in och nästa helt plötsligt så betyder vissa av bandets låtar nästan allt. Senaste skivan Rave Tapes håller hög klass men kommer inte upp på samma nivå som mästerverket The Hawk is Howling. Men självklart var förväntningarna höga när bandet intog Konserthusets scen.

Att veta att man ska sitta ner under en hel Mogwai konsert är lite skrämmande. Och det var verkligen osäkert hur det skulle bli. Ganska direkt kände man att det skulle fungera riktigt bra. Inledande låten Heard about you last night visade att Konserthuset och Mogwai var en utmärkt kombination.

Det verkade som bandet trivdes också. Att flera medlemmar mestadels står med ryggen mot publiken är en sak men det syntes tydligt att de var nöjda. Och jag var också väldigt nöjd när jag gick hem i söndagsnatten nynnandes på höjdpunkterna Deesh, Hunted by a freak och Friend of the night.

O Grace

Wooden Shjips - Göteborg, Pustervik 15 februari 2014

Det fanns några riktigt underbara stunder Pustervik i lördags. Wooden Shjips stod för de flesta av dem. Deras låtlista är just nu passar mig inte perfekt men självklart finns det några riktiga guldkorn där. Bland annat Flight.

Mest överraskande var hur mycket folk det var. Det blev nästan en känsla som fanns på gamla Pustervik. Och countrymusiken och hänget på övervåningen var också underbara som i fornstora dagar. Cirklar sluts.

52:ans buss till ljuva livet

Eldkvarn - Göteborg, Trädgårn 18 december 2013

Efter en suverän teaterföreställning av Astrids klass på Karl Johansskolan var humöret på topp men lite stressigt då de bara var förband till kvällens huvudakt. Men turen var med mig, spårvagnen kom precis när jag anlände till hållplatsen. Helt plötsligt fanns det tid att gå till 7:ans ölhall innan Trädgårn. Tänk att det alltid är lika gemytligt där. Visserligen var det kanske inte helt på topp för kvinnan vid bordet bredvid. Tre gånger på en halvtimme lyckades hon vara så yvig att glasen välte. Sista gången var det typ en strike med hela bordets glass. "Det är nog dags att gå hemåt nu", sa den vänlige kyparen då.

Jag kan nästan inte se Pluras matprogram på tv längre. Jag vet inte riktigt varför men det kan vara att han förvandlas litegrann till en karikatyr. Och som med alla tv-program blir det lurigt när alla inblandade vet vad som förväntas av dem. Det naturliga blir inte naturligt.

Eldkvarn har inte släppt en skiva på två år. De turnerar likväl mest hela tiden. Jag har inte sett dem sedan i april så det var verkligen dags. Känslan veckorna innan var inte sådär jättestark dock men ju närmare det var dags desto mer började det ändå bubbla inombords och när jag gick från 7:ans mot Trädgårn slog lusten till med all kraft. Jag älskar ju Eldkvarn. Finns det egentligen någon annas artists låtskatt jag skulle ta med mig till en öde ö. Det är faktiskt tveksamt.

Trädgårns svindyra bar tog mina pengar. Romcolan rann ner likt sammet i halsen, plats nära scenen intog och helt plötsligt stod de där. Precis i rätt läge för hela min uppbyggnadsfas så bara stod de där. Resten är vad man kallar historia. Jag älskade varenda minut och det såg ut som de som stod bredvid mig gjorde likadant.

Ärligt vet jag egentligen inte om bandet gjorde en fantastisk spelning. Det kan ha varit mitt egna tillstånd som spelade in. Det spelar ju egentligen ingen roll. Som sagt jag älskade det från första stund. Åt Pluras karikatyr i tv ägnades inte en tanke. Han må vara rundare om magen än någonsin men han sjunger på topp. Och som textförfattare är han helt enkelt bäst.

De övriga i bandet måste också premieras. Eftersom jag stod precis framför Carla så såg och hörde jag hans gitarrspel från nära håll. Det är helt enormt bra. Solot i Mina stjärnor har slocknat fullständigt knockar varenda gång. Werners trumspel kan få mig att gå igång som det vore Levon Helm bakom trummorna och Tony, Claes, Magnus och Adrian bidrar alla med sitt.

Skulle jag börja skriva mer ingående om låtlistan nedan skulle jag inte kunna sluta. Så jag lämnar det där och konstaterar att jag var så upprymd efter spelningen, och efter ha tackat Plura personligen utanför sceningången, att jag satte mig på fel buss och kom till Guldheden istället för hem.

1. Nånting måste gå sönder
2. Vill inte förlora igen
3. Ta min hand
4. De berömdas aveny
5. En liten kyss av dig
6. Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
7. Fulla för kärlekens skull
8. Jag saknar oss
9. Vår lilla stad
10. Största skvallret i stan
11. Kärlekens tunga
12. Mina stjärnor har slocknat
13. Å'hej Å'hå
14. Kungarna från Broadway
15. Pojkar pojkar pojkar
16. 
    
17. Nerför floden
18. Ett fall av kärlek (sång: Adrian Modiggård)
19. I skydd av mörkret
20. Ikväll

Håkan Vs Kurt

Två spelningar hans med i helgen. Först Kurt Vile på Pustervik i fredags. En konsert som aldrig riktigt tar fart. Jag saknar energi och jävlar anamma från Kurt och bandet. Efter ha sett Kurt Vile tre gånger kan jag nog också konstatera att hans musik kommer mer till sin rätt hemma vid skivspelaren.

Håkan Hellström i Scandiavium på lördagen var något helt annat. Jag trodde att det skulle räcka att se honom tre gånger i somras så jag köpte ingen biljett. Men när jag såg att låtlistan var helt ny sedan dess så fanns det ingen återvändo. Blocket och ett par från Skee blev räddningen. Endast 300 kr för en bra sittplats.
Först var jag avundsjuk på L och L som stod på golvet men det fungerade klart över förväntan att sitta också. För Håkans energi nådde utan problem upp till oss som satt där.

Ska man ta det enda negativa först. Det har egentligen inte med spelningen igår att göra utan beror på att man sett honom så många gånger nu. Vilket betyder att man hört några av låtarna så många gånger att det går lite lite slentrian i det. Som exempelvis Kom igen Lena, Ramlar och Känn ingen sorg för mig Göteborg. Nu var den sistnämnda ändå rätt underbar när 12000 i publiken sjöng med.

Allra mest gåshud denna gång framkallade Du kan gå din egen väg, Shelly Valborg och Det är aldrig över för mig. Snacka om att Håkan har byggt upp en låtskatt på åren han släppt skivor. Detta innebär nu att han kan byta ut hela låtlistor och fortfarande vara lika bra. Att han och bandet verkligen också jobbar att förändra själva låtarna är bara att applåderna. Och att de nu ytterligare involverat Allsång på skansen kören förgyller låtarna ändå mer.

Håkan slog Kurt på knockout denna helg.

En kväll på Hisingen

Uncle Acid and the Deadbeats - Göteborg, Truckstop Alaska 23 november 2013

Inte sedan i februari 1992 har jag stått så länge i kö inför en spelning. Då var det Pearl Jam och det är ett minne för livet. Nu var det Uncle Acid and the Deadbeats spelning på Truckstop, som nog inte kommer rendera i samma legendstatus som Pearl Jam, men som med lätthet var värt att stå i kö i dryga två timmmar för. Att stå på en asfalterad tomt ute på Hisingen låter inte så kul men himlen var stjärnklar vilket gjorde alla upprymda. Så faktum är att köande blev en del i hela upplevelsen.

Uncle Acid tog mig med storm på Roskilde i somras. Nu är det  ute som uppvärmare för Black Sabbath. Att de gick direkt från Globens scen till Truckstop visar att det är sköna typer som älskar att spela. På Roskilde kan det ibland hända att stämningen som finns där förhöjer musikupplevelsen. Så det fanns tankar om de var så bra live som jag mindes dem. Svaret är att de var ändå bättre.

När jag tog mig samman en halvtimme in i spelningen och hade tid för en liten reflektion kunde jag bara konstatera att jag var överkörd (på ett fantastiskt sätt). Att de verkligen öppnade med mina fyra favoritlåtar var grymt. Att stå ett par meter från scen (min nacke är till vänster på fotot överst) och känna volymen ta över hela mig samtidigt som bandet leverade Mt. Abraxas, Mind crawler, Death' door och I'll cut you down i ett svep var faktiskt magiskt.



Sen blev det naturligt en lite mer allmän period. De har ännu inte alla låtar på plats. Men även i låtar som går lite på tomgång finns det saker att haka sig fast vid. Särskilt gillar jag bandets gitarrsolon. Andra hårdrocksband borde höra och lära hur känsloframkallande gitarrsolon faktiskt kan vara.

På slutet höjdes pulsen åter och låtar som Over and over, Devil's work och 13 candles (debut live tydligen) är precis den typ av klassik hård rock som jag vill ha den. Hos bandmedlemmarna finns ingen av den gimmick som jag ofta kan se hos andra hårdrockband. Hur det kan bli smått pinsamt när det ska se fräckt ut. Hos Uncle Acid är allt naturligt.

En toppenkväll med ett härligt gäng.