Eldkvarn - Göteborg, Trädgårn 18 december 2013
Efter en suverän teaterföreställning av Astrids klass på Karl Johansskolan var humöret på topp men lite stressigt då de bara var förband till kvällens huvudakt. Men turen var med mig, spårvagnen kom precis när jag anlände till hållplatsen. Helt plötsligt fanns det tid att gå till 7:ans ölhall innan Trädgårn. Tänk att det alltid är lika gemytligt där. Visserligen var det kanske inte helt på topp för kvinnan vid bordet bredvid. Tre gånger på en halvtimme lyckades hon vara så yvig att glasen välte. Sista gången var det typ en strike med hela bordets glass. "Det är nog dags att gå hemåt nu", sa den vänlige kyparen då.
Jag kan nästan inte se Pluras matprogram på tv längre. Jag vet inte riktigt varför men det kan vara att han förvandlas litegrann till en karikatyr. Och som med alla tv-program blir det lurigt när alla inblandade vet vad som förväntas av dem. Det naturliga blir inte naturligt.
Eldkvarn har inte släppt en skiva på två år. De turnerar likväl mest hela tiden. Jag har inte sett dem sedan i april så det var verkligen dags. Känslan veckorna innan var inte sådär jättestark dock men ju närmare det var dags desto mer började det ändå bubbla inombords och när jag gick från 7:ans mot Trädgårn slog lusten till med all kraft. Jag älskar ju Eldkvarn. Finns det egentligen någon annas artists låtskatt jag skulle ta med mig till en öde ö. Det är faktiskt tveksamt.
Trädgårns svindyra bar tog mina pengar. Romcolan rann ner likt sammet i halsen, plats nära scenen intog och helt plötsligt stod de där. Precis i rätt läge för hela min uppbyggnadsfas så bara stod de där. Resten är vad man kallar historia. Jag älskade varenda minut och det såg ut som de som stod bredvid mig gjorde likadant.
Ärligt vet jag egentligen inte om bandet gjorde en fantastisk spelning. Det kan ha varit mitt egna tillstånd som spelade in. Det spelar ju egentligen ingen roll. Som sagt jag älskade det från första stund. Åt Pluras karikatyr i tv ägnades inte en tanke. Han må vara rundare om magen än någonsin men han sjunger på topp. Och som textförfattare är han helt enkelt bäst.
De övriga i bandet måste också premieras. Eftersom jag stod precis framför Carla så såg och hörde jag hans gitarrspel från nära håll. Det är helt enormt bra. Solot i Mina stjärnor har slocknat fullständigt knockar varenda gång. Werners trumspel kan få mig att gå igång som det vore Levon Helm bakom trummorna och Tony, Claes, Magnus och Adrian bidrar alla med sitt.
Skulle jag börja skriva mer ingående om låtlistan nedan skulle jag inte kunna sluta. Så jag lämnar det där och konstaterar att jag var så upprymd efter spelningen, och efter ha tackat Plura personligen utanför sceningången, att jag satte mig på fel buss och kom till Guldheden istället för hem.
- Nånting måste gå sönder
- Vill inte förlora igen
- Ta min hand
- De berömdas aveny
- En liten kyss av dig
- Jag har gjort det igen (sång: Adrian Modiggård)
- Fulla för kärlekens skull
- Jag saknar oss
- Vår lilla stad
- Största skvallret i stan
- Kärlekens tunga
- Mina stjärnor har slocknat
- Å'hej Å'hå
- Kungarna från Broadway
- Pojkar pojkar pojkar
- Nerför floden
- Ett fall av kärlek (sång: Adrian Modiggård)
- I skydd av mörkret
- Ikväll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar