Som att ramla i vattengraven på upploppsrakan

Klockan är fyra, en lördag i början på juli. Platsen är Roskilde och Håkan går på scenen. Imorgon får vi återuppleva detta i P3 Live klockan 21.30. Missa inte!

Efter att ha läst recensionerna om Nick Caves nya bok så blev jag lite tveksam. Och efter

kvällen inslag i Kobra så förstärktes denna känsla. Vad är det för bok han skrivit egentligen?

Jag hejar på Blåvitt i kampen mot AIK. Men Rehn och Olsson bör peta Jakob Johansson inför söndagens match. Det var inte många rätt han gjorde idag. Tur då att Tobias Hysén gör det på egen hand.

Nothin' But A Good Time

Den här suddiga bilden brukar jag tänka på ganska ofta. Först när jag såg den tänkte jag inte så mycket på att det är en klassisk bild. Det var bara en av mängder med bilder från årets Roskildefestival. Men nu är det den bilden jag oftast återkommer till.


Vad gör den då så speciell? Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är, men en sak vet jag och det är att den symboliserar glädje. I alla fall gör den det för mig. Herrarna på bilden kan ni se flimra förbi under inledningen av klippet av Tro och Tvivel ovan. Det här fotot är tagit strax efter spelningen med Håkan är slut.

Ungefär så här läser jag väldigt kort in stämningen:

Magnus är kvar i lyckoruset och försöker med hjälp av ett närmast italienskt gestikulerande visa vad som egentligen hände framför orangea scenen.

Carl börjar känna att kroppen reagerar efter att ha stått i en total hetta i nästan två timmar. Tur då att det finns en skön husbil att längta till.

Henning undrar hur han kunnat missa Roskilde alla tidigare år. Men där och då skrev han på ett långtidskontrakt. Kollar man noga runt Hennings ben så ser man tre stycken ölglas. Så ska en förstagångsbesökare uppföra sig.

Andreas läser programmet liggandes och ser att det finns en lucka att sova stående på Amadou & Mariam för att sedan ge järnet igen.

Japp, det var två månader sedan. Nu är det bara tio månader till nästa gång.

Roskilde 2009 sammanfattning

Jag har i vanliga fall oerhört svårt att ’komma ner’ efter en Roskildefestival. I år är det sannerligen svårare än någonsin för det var verkligen helt underbara dagar. Solen sken konstant, badsjön var varmare än någonsin, festerna var perfekta varje dag, campingplatsen utmärkt, vännerna underbara, toasten hos Hjaltes lika god, stämningen som den bara kan vara på denna plats och så förstås all den underbara musiken som strömmade ut från scenerna.

2009 är faktiskt det bästa året någonsin för min del. Det känns nästan töntigt att skriva, men det enda som var fel med den var att den tog slut:)

Nedan följer en liten redovisning av musiken i den turordning den sågs och vad jag tycke om den.

TORSDAG

Social Distortion
Ett bättre öppningsband för min del är svårt. Efter att ha sett dem för en vecka sedan visste jag dock att låtvalet på turnén inte riktigt passar mig. Ändå en kalasbra start och genast kände man att det här kommer bli en stor festival.

Lucinda Williams
Den lilla stund som hanns med var skön. Lucinda har en fantastisk röst och hon verkade skönt salongsberusad. Men jag var tvungen att rusa vidare.

Fucked Up
Det var hit jag rusade från Lucinda. Och det är verkligen inget jag ångrar för det blev i slutändan toppkonserten på hela festivalen. I en timme så var det totalt ös framme vid scenkanten och jag har aldrig varit så här exalterad efter en punkspelning. Jag kan inte i ord beskriva hur jag kände under en timme. Musiken intog i alla fall hela mig och lyfte mig upp till en närmast magisk plats.

The Gaslight Anthem
Det kändes som en närmast omöjlig grej att gå på en konsert direkt efter Fucked Up spelningen men det här såg jag ju också fram emot väldigt mycket. Och New Jersey bandet lyckades faktiskt med bedriften att få mig att glömma Fucked Up för stunden. Gaslight Anthem var heltända och deras rockmusik borde verkligen slå stort.

Trentemoller
Dansk techno avslutade första dagen på stora scenen. Och för stunden var det ganska ok men egentligen lämnar det inte mycket efter sig.

FREDAG

Pablo Moses & U-Roy
Varje år finns det några reggaelegendarer på plats på festivalen. I år var det dessa två. De körde var sitt avsnitt med låtar med samma musiker. U-Roy började och jag tyckte han var bäst, fast att det på skiva är tvärtom. I några låtar så svängde det verkligen men annars kan man mest säga att det var habilt.

Mono
Återigen valdes Fleet Foxes bort på en festival. Jag kände mer för japansk postrock just då. Kanske ångrar jag det lite nu. Monos låtar låter verkligen nästan exakt likadant. Den lååånga första låten var riktigt skön med typiskt lunga och manglande partier om vartannat. Sen var de andra låtarna samma sak fast lite sämre.

Glasvegas
Jag gillar verkligen hittarna med dessa skottar. I övrigt så är det mest halvsåsigt, tycker jag. Ändå hade jag rätt höga förväntningar på spelningen. Och visst, de ser coola ut och inledningen med Geraldine känns verkligen. Men sen blir det oinspirerat och efter 25 minuter är jag ganska less. Jag stod kvar en stund till men kände istället för att ladda inför nästa spelning.

Nick Cave & The Bad Seeds
Åh, vad skönt det var att äntligen få se denne man. Från att ha varit ett relativt stort fan tidigare så blev jag ett massivt fan med senaste skivan Dig Lazarus Dig. Och från scen levererade han förkrossande låtar som The Ship Song, Weeping song, Midnight Man, Stagger Lee och framförallt There she goes my beautiful world. Låtar som nådde mig med kärlek rakt in i bröstet. En alldeles lysande spelning även om han gärna fått köra lite mer nytt.

The Field
Den svenska dansakten The Field är en av ganska få band inom den här genren som jag gillar. Live fungerade det helt okej även om jag just då var för trött för att ta in det mer experimentella. Jag vill ha monoton dansmusik om det ska vara av den här sorten.

2ManyDjs
För stunden hade jag ingen lust med Oasis som gick på scen samtidigt utan hade fått för mig att 2ManyDjs klippande och klistrande skulle vara bättre. Men nä, de var så länge jag såg dem inget vidare kul.

Oasis
Lagom till de sista 35 minuterna sökte jag och Carl upp Andreas flagga vid Orangea scenen och då fick vi verkligen en skön hitkavalkad till buds. Liam sjöng fantastiskt och Noel lät bättre än jag någonsin hört honom. Live Forever var enorm och en av festivalens höjdpunkter.

Grace Jones
Perfekt musik att flamsa till utanför tältet. Inte för att musiken var flamsig, den var ju kalasbra. Men vårt humör var flamsigt och ett par av festivalens bästa timmar flöt förbi i en perfekt symbios med Grace Jones skinkor.

LÖRDAG

Håkan Hellström
Lite lite oroad var jag för Håkan på stora scenen när jag fick reda på spelschemat. Men oron försvann redan vid frukosten denna lördag. Lite vin och sen flöt timmarna på närmast perfekt fram till fyra. Vi höll oss från att gå på andra spelningar innan utan satte all fokus på Håkan. Vi var framme bara någon minut han intog scenen och allt kändes perfekt och det var precis vad det blev. Rösten var fantastisk, bandet kunde fylla ut stora scenen och publiken var klart tillräcklig. Jag var överlycklig under hela spelningen. Så ska livet vara jämt.

Amadou & Mariam
Lördagen fortsatte mycket starkt. Duon från Mali fräste fram ett groove som faktistk lät bättre utanför tältet än inne i det. Ljudet blev perfekt där och där satt vi och njöt av våra mojitos. Eller i alla fall de flesta av oss, för min kom det en tjuv och tog. Men jag såg honom och efter ganska mycket ståhej så fick jag åtminstone pengar tillbaka.

Tony Allen
Mer afrikanskt stod sen på programmet. Allens nya afrobeat skiva är mycket bra så förväntningarna var höga. Jag tror inte de infriades till max men å andra sidan var fokusering något oklar.

LA-33
Timman slog 24 och det var dags för dans, Salsa av alla sorter. Men man ska aldrig bli förvånad för det var en alldeles underbar timme.

Pet Shop Boys
De har sina hits och Always on my mind lät fantastisk i natten.

SÖNDAG

Pete Doherty
Festivalens stora överraskning för min del var det akustiska setet av den här mannen. Helt otroligt bra hela vägen var det. Rösten pendlade mellan punkig och perfekt berättande. Gitarrspelet var fenomenalt och den som bara läser om Pete Dohertys skandaler i tidningarna ska genast lyssna på honom istället. Jag ger honom nästen genistämpel efter den här spelningen.

Ulf Lundell
Äntligen fick man då se honom. Och det var ungefär som jag trodde, kanske lite bättre till och med. Han valde att köra nästan enbart rockigt från den stora scenen vilket nog visserligen var klokt. Men för mig som har lite svårt för hans röst, när han ska vara sådär manligt hes, så blev det lite väl mycket av den biten. Fast bandet han hade med sig pumpade på mycket bra och groovet var ständig där. Och den ganska lilla publiken längst fram var verkligen överlycklig.

Eagles Of Death Metal
På skiva blir detta band alltför plojigt för mig, mer en gimmick än ett riktigt band. Frågan är om jag tycker samma nästa gång jag lyssnar för live var det verkligen något helt annat. Sköna riff strömmade ut mest hela tiden det kändes verkligen mest som ett riktigt bra rockband.

The Bronx
Förväntningarna var stora efter att ha sett bandet några gånger tidigare. Tyvärr så var roskildespelningen den klart mest oengagerade jag sett från bandet. En märkligt liten publik hade samlats så kanske spelade det in. Fast visst hettade det till några gånger och många som inte sett dem innan verkade verkligen nöjda. Jag var det som sagt inte riktigt.

Madness
Endast några få låtar hans att höras på med Madness. Härliga Forever Young från nya albumet var riktigt bra och även några gamla klassiker som fick publiken att gå bananas lät okej.

Yeah Yeah Yeahs
Det är fick bli sista bandet för mig på årets festival. Både den mentala och den fysiska hälsan var på väg att ta slut. Karen O och hennes band lyckades dock få mig att hålla ångan uppe. Bara att köra cover på Human Fly med The Cramps fick mig pigg igen. Slutet av spelningen sågs utanför tältet och det lät bra och jag hade det bra och det var slutet på Roskilde 2009 som, som sagt, känns som den allra bästa festivalen jag varit på någonsin. Tack alla för det.

Roskilde 2009

Det närmar sig!

Nu är det strax bara två veckor kvar tills det bär av. Känslan av att sätta sig i bilen och dra iväg till denna festival är faktiskt härligare än att fira julafton som 7-åring. Och det bästa av allt är ju att det blir x 5 eftersom det håller på i fem dagar.

När jag sökte efter bilder på nätet från Roskilde så kom den här bilden från det årliga nakenloppet upp. Det allra lustigaste var att den låg på en naturist sida. Så man ska kanske passa sig för att ställa upp där. Men det ser ju rätt så härligt ut.

Musikmässigt kommer det bli kalas i år. Nu har jag plöjt igenom nästan alla 170 band. Upptäckten av nya band har varit god. Ett par i den absoluta toppklassen och en mängd strax därunder. Ni kan se listan en bit ner.

Utöver musiken blir det såklart badsjön, massor av garv, hjaltes, tetravin, och allt annat som jag säkert skrivit om 100 gånger på den här bloggen. Nu är det dags att fixa blandbanden. Det känns som det kommer bli mer rock 'n roll än någonsin på dem.

5 (Måste se)

Rokia Traore
Pablo Moses & U Roy
Mono
Tony Allen
Nick Cave & The Bad Seeds
Amadou & Mariam
Fleet Foxes
Håkan Hellström
Social Distortion
Grace Jones
Lucinda Williams
Yeah Yeah Yeahs
The Bronx
The Gaslight Anthem
Fucked Up
Glasvegas

4 (Vill inte missa)

Ass
Dragontears
Steinski
The Soft Pack
Marissa Nadler
Groundation
Bomba Estereo
M Ward
Oasis
2ManyDJS
Fever Ray
Gang Gang Dance
Issa Bagayogo
Madness
Frightened Rabbit
Hot 8 Brass Band
Wolves In The Black Throne
Isis


3 (Bra men inte livsnödvändigt)

Baddies
Dungen
Pete Doherty
Lil Wayne
Down
And you will know us by the trail of dead
Chris Coco
Jon Hassel & Maarifa Street
Kassav’
Peter Broderick
August
Hauschka
Jenny Wilson
Elbow
Dub Colossus
Röyksopp
LA-33
El Hijo De La Cumbia
White Lies
First Aid Kit
The Dodos
Cola Freaks
Soil & “Pimp” Session
Kasai Allstars
Michael Simpson & Solvstorm
Radioclit presents the Very Best
Pharfar presents Rub a dub night
Pains of Being Pure at Heart
Gangbe Brass Band
Cut Of Your Hands
Novalima
Lily Allen
Neurosis
Negash Ali
Mungolian Jet Set
Ulf Lundell
La Coka Nostra
Coldplay
Faith No More
Deadly Gentlemen
Nine Inch Nails
Trentemoller
Kanye West
Eagles Of Death Metal
Wavves
Lulu Rouge

2 (Om jag blir tvingad)

Mew
Hanggai
Ida Maria
Den Sorte Skole
Tim Christensen
The Whitest Boy Alive
Deerhoof
Cours Lapin
Tom Middleton
Mike Salta
Malk De Koijn
The Mars Volta
Deadmau5
Zizek Club
Asle Björn
Shugo Tokumaru
Peter Sommer
The Chap
2562
Volbeat
Socalled
Friendly Fires
Black Dice
Balstyrko
I’m From Barcelona
Get Well Soon
Skambankt
Mike Sheridan
Gojira
Satyricon
Rumpistol
Paavoharju
St Vincent
Oh No Ono
Pede B
N.A.S.A.
Micachu & The Shapes
Major Lazer
Lucy Love
Amon Amarth
Little Boots
Pet Shop Boys
Darkane
Slipknot
Adam Tensta
Iman Baildi



1 (Inte en chans)

Analogik
Klovner i Kamp
Dawn of Demise
Zu
Escho
Pete Gooding
Krede
Deichkind
Yoga Fire
Alamaaliman Vasarat
Marnie Stern
Katzenjammer
Shastriya Syndicate
Petter
Orka
Magnifico
LaBrassBanda

Idag skedde årets stora släpp till festivalernas festival, som Neil Young utnämde den till förra året, ROSKILDE. Och jag är ta mig tusan lika nöjd som en tonåring som sett sitt första kvinnobröst i verkligheten.

Den som följer den här bloggen kommer nog att se många klipp och många utläggningar om alla band som jag vill se framöver. Här är listan som den ser ut idag.

Orangea Scenen:
Här saknar jag faktiskt något. En legendar hade varit på sin plats. Cohen, McCartney eller Petty hade gjort susen. Men jag kommer att satsa allt på Nick Cave & The Bad Seeds i år. Efter förra årets fantastiska platta har Cave seglat upp som en av de allra största för mig. Och nu blir första gången jag ser honom med Bad Seeds sedan jag insett hans absoluta storhet. Det lär bli magiskt. I övrigt kan kanske Oasis piska upp något stort, Coldplay lira skön arenarock och Trentemoller leverera ett jättedansparty.

Hårt och tungt:
Här är det tämligen fullspäckat. Alla banden jag ville ha, förutom Airbourne, i den här kategorin kom. Det bästa hardcore-bandet sedan Poison Idea Fucked up är på plats, The Bronx kommer krossa som vanligt, Down med Phil Anselmo gungar loss oss, Isis kan vara häftigt mitt i natten och så naturligtvis Social Distortion. Ett av mina största favoband någonsin.

Världen:
Här är det precis lika fullspäckat. Se bara: Amadou & Mariam - det groovigaste som finns, Tony Allen - Om nu Allens afrobeat inte är det, Rokia Traore - afrikas bästa röst, Kasai Allstars - manglande trumonani och Pablo Moses with U-Roy - Två reggaelegendare som kan fortfarande. Sen planerar jag också att sitta på första parkett när Kalle förför hela tältet med sin salsadans när LA 33 spelar.

Svenskt:
Dagens stora skräll var ju Ulf Lundell. Han är inte min favorit men det är klart jag kollar in honom om det blir tillfälle. Jag har aldrig sett honom live. Min favorit däremot är Håkan Hellström. Det kommer bli perfekt att se honom igen i sommar. Här gäller det att toppa till hans spelning. Jag ser även mycket fram emot Fever Rays och Dungens spelningar.

Akustiskt:
I loungtältet kan man hänga och slappa. Det brukar vara riktigt skönt. Oftast är det skönt blippande elektroniska artister som uppträder men i år finns det några mer akustiska artister som verkligen är bra. Svenska Ass har ett sådant vackert och stämmningsfullt gitarrspel att det är ett måste att vara i loungetältet då han uppträder. Även Peter Broderick och Nancy Elisabeth låter riktigt bra.

Skäggigt:
Äntligen ska då Fleet Foxes ses live. Skivan har till slut besegrat mig och bara att höra Mykonos kommer ge mig tårar. Lucinda Williams countryrock kommer kännas fin och nyupptäckta Marissa Nadlers mörka folksånger låter ju alldeles fantastiska.

Alternativt:
Det är löjligt vad bra det ser ut. Glasvegas, Yeah Yeah Yeahs, M Ward är säkra kort. Skottarna i Frightened Rabbit har jag lyssnat på i några månader och skottar kan verkligen lira. De låter som irländarna i filmen Once fast mer elektriskt. Dodos och Pains of Being Pure at Heart är två amerikanska band som jag också gärna ser.

Danskt:
Varje år är det något inhemskt band som lockar. I år är det Dragontears. Trots det hiskeliga namnet så är de bra. Väldigt mycket Soundtrack of our lives vibbar får man. Enligt min mening håller de en klart bättre dagsform än sina svenska grannar.

Gamlingar:
Madness kanske kan få till ett klämmigt baktakt sväng för att starta upp festen med någon eftermiddag. Och efter ha läst alla hyllningar om Grace Jones sverigebesök nyligen så verkar det vara ett discokalas man inte ska missa.

Eklektisk mix:
Här finns det som vanligt massor. Mono, vars fantastiska musik kommer bli så vackert så vackert. Norskarna i Huntsville är också kalas och sen är klart att man vill ha lite New Orleans sväng med Hot 8 Brass Band.

Den 1 juli är det avresa. Jag tror att jag kommer tänka på denna dag minst en gång om dagen till dess. Tjohoo!!!!

Vecka som gått

Var det 50 år sedan Buddy Holly, The Big Bopper och Richie Valens dog i en flygolycka. Faktiskt en händelse som påverkat hela mitt liv. Dessa tre var nämligen mina tre första favoritartister och de tre första skivorna jag ägde var med dessa. Buddy Holly lyssnar jag fortfarande på regelbundet menas de andra två blir mer sällan. Redan som 7-8 åring var jag totalt fascinerad av deras levnadsöden. Jag försökte förstå vad det stod, på engelska, på skivkonvoluten. Min bror översatte åt mig och om och om igen tittade jag på datumen 3 februari 1959. Jag står i evig tacksamhet till Holly, Valens och Big Bopper. Ert sätt att introducera mig till musik kommer hänga med mig livet ut.

-----------------------------------

Blev veckans roskildesläpp blev Madness och Slipknot. Madness kommer säkert bli en kul upplevelse. Deras musik är ju glädje och dans vilket ska genomsyra de här dagarna så det ser jag mycket fram emot. Slipknot är för mig totalt ointressanta. Som tur är finns det säkert annat att göra på festivalen samtidigt som de maskerade hårdrockarna spelar.

--------------------------------------

Gjorde jag, Ella, Astrid och ett gäng kusiner och kompisar till barnen debut på Melodifestivalen. Vi var på genrepet och det var ganska kul. Visst är det så att man vrider sig plågsamt i stolen över alla falska leenden och den totala helylle-situationen. Men har man gett sig dit får man svepas med i den lättsamma glädjen istället. Och visst kan schlagers vara bra. Jag lyssnar hellre på Hero med Charlotte Perrelli än hundra Animal Collective låtar exempelvis. Bäst musikmässigt var nog Alcazars discolåt och Caroline Af Ugglas soulballad.

-----------------------------------------

Hade jag en våt dröm. Eller heter det något annat för killar? Nåväl, ni förstår vad jag menar. Det är inte ofta man drömmer så, snarare nästan aldrig. Det är många år sedan senast och då var Anna Lindberg, simhopperskan, involverad. Den här gången var det en person jag träffar då och då. Varför just hon hamnade i den här drömmen vet jag inte men det var kul. Som vanligt när man drömmer något kul vaknade jag dock innan det blev riktigt kul. Hur jag än ansträngde mig för att hitta drömmen igen så gick det inte, typiskt, men kanske lika bra ändå.

-------------------------------------

Har jag som vanligt stött på barnens tidigare dagisfröken, från småbarnsavdelningen, som tror att jag talar och förstår franska. Varje gång vi stöter på varandra så utbrister hon i några franska fraser. Hur jag än knäfaller framför henne och förklarar att jag inte kan franska så tycks hon inte fatta det. Så här har det varit sen jag åkte ensam till Paris för några år sedan och det accelererade efter sommarens frankrikevistelse. Det är nästan lite komiskt men också lite jobbigt. Sen har hon en fabläss för att diskutera boken Nils Holgerssons underbara resa också. Fast det är en annan historia. Hon är en utmärkt dagisfröken förresten.

-------------------------------------------

Sökte jag efter skotsk musik som jag inte lyssnat på så mycket innan. Och upptäckte då vilken fantastisk musik Jackie Leven har gjort. Det ska bli underbart att sätta tänderna i hans skivor på allvar.

------------------------------------

Förundrades jag över att inte fler människor blir galna.

-------------------------------------

Tröttnade jag på att höra samma musik på intensivpasset på Friskis & Svettis. Och ändå mer på ledarens ursäkter varför den nya musiken inte var klar. Fast mest störande är att jag fortfarande inte förbättrat mig i övningen ”ligga på rygg och hålla upp benen”. Det var snarare en tillbakagång senast och den långhårige killen som låg bredvid mig tittade hånfullt på mig när han vevade med sina ben utan bekymmer.

----------------------------------------

Kunde jag en gång för alla fastslå att jag känner större släktskap med en avlägsen indianstam i Peru än med personer som jobbar i svenska elektronikaffärer. Ur vilken underjord kommer egentligen sprättarna fram som jobbar i dessa affärer?

------------------------------------------

”Vi drar till fjällen, fest hela kvällen”, eller hur är det Markoolio sjunger. I mitt fall stämmer nog bara inledningen, för det blir ingen fest i fjällen men skön avkoppling i fem dagar, hoppas jag. Sen har jag laddat mp3-spelaren med en massa bra girl-groups från 60-talet och blues från skivbolaget Fat Possum att njuta av när alla andra har somnat.

------------------------------------------

Enda problemet med fjällresan är att jag inte har några bra vinterskor. Jag vägrar lägga 500 kronor på ett par skor jag använder en gång om året. Jag har förgäves letat efter ett par billiga snowjoggers i veckan. På Coop hittade jag de perfekta för 99 kronor men de fanns bara från storlek 43. Mina 39 ½ kände sig ganska vilsna i dem. Det blir till att köra i mina trasiga kängor ett år till. Det funkar nog.

-------------------------------------------

Ett problem till med resan är att jag missar Supersuckers, Justin Townes Earle och hyllningen till Bob Dylan på Jazzå nästa vecka. Däremot kommer jag vara mer laddad än någonsin för lite rockabilly på 7 Sins vid hemkomsten på fredag. Den nya låten, The travellin' kind som Transwagon lagt upp är också kanon.

--------------------------------------------


Två spelningar i veckan som gick

Rodney Crowell & Jenny Scheiman & Will Kimbrough – Gbg, Storan 2/2 -09

Då blev man sådär härligt upplyft av en spelning igen. Även om jag såg fram emot spelningen så är måndagar lite sega att ge sig iväg på. Men tre timmar senare, när jag åter var hemma, fanns det inget som var jobbigt. Rodney Crowell var en mycket bra måndagsmedicin. Will Kimbrough och Jenny Scheinman som agerade förband och även var kompmusiker åt Crowell var också bra(Klicka på Wills namn för att se). Trots att jag hörde deras låtar för första gången var de så klassiskt rotade, på ett bra sätt, i den amerikanska berättartraditionen att de direkt fungerade.

Crowell, vars fyra senaste skivor är alldeles utmärkt amerikansk rootsmusik, levererar den här kvällen en fantastisk spelning på Storan. Det var hög klass på låtar, mellansnack, gitarrspel, medmusikanter och texter. Crowells låtar är fantastiska berättelser och han sjunger dem med inlevelse och pondus. Att inramningen var akustisk passade låtarna fint. Såväl lunga som ösiga låtar varvades. Publiken var med på noterna från första stund. Storan var långtifrån fullsatt, och medelåldern var förvånande hög. Jag reflekterade verkligen hur få i publiken som var yngre än 45. Lite sorgligt att yngre folk som gillar den här musiken och går på spelningar med ”nya” singer-songwriters inte går och kollar in de riktiga mästarna.

När Crowell mot slutet frågar om det är något speciellt vi vill höra på kan jag inte låta bli att ropa Pancho & Lefty, Townes Van Zandt låten som jag vet att Crowell ibland tolkar. Några minuter senare säger Crowell från scenen ”This one goes out to the lad over there” och pekar på mig. Sedan följer en underbar version av låten jag önskade. Livet kan inte bli mycket bättre.

Pete Molinari – Gbg, Pustervik 4/2 -09

Ni som kollar in den här sidan ibland vet att jag hyllade den engelsmans senaste skiva A virtual landslide mycket i slutet av förra året. Mina förväntningar inför hans besök var därför så klart stora. Ganska mycket folk hade tagit sig till Pustervik för att kolla in honom. Lite besviken blev jag då det stod klart att han var där ensam, utan sitt band. Visserligen är hans allra bästa låtar inspelade helt solo men i längden kan ett band göra susen. Och det var precis så spelningen blev.

Molinari har på med sina två skivor redan skrivit en massa fantastiska (den bästa live från Pustervik här) låtar men ännu har han inte riktigt variationen att spela 1 ½ timme solo med akustisk gitarr. Det är aldrig dåligt och det glimrar till ibland men under hans mellansnack förstår man att den som saknar bandet allra mest är han själv. Vilket smittar av sig på oss i publiken som avlägset hör hur låtarna skulle kunna växa ytterligare.

Jämför man med Rodney Crowell spelningen jag var på två dagar innan så märks att erfarenhet gör en hel del. Hur man bygger upp en spelning på bästa sätt det kunde Crowell till fulländningen menas Molinari har lite kvar att lära. Vilket jag är helt säker på att han kommer att göra.

Veckan som gått

Den här veckan är den mest hektiska på hela året. Ena dagen städa och nästa kalas. Släkt, klasskamrater, dagiskompisar, grannar och andra flimmrar förbi under veckan. Men det är klart att det ska firas när barn fyller år. Den här veckan var det Ellas tur. Discokalas för 20 stycken 6-7 åringar var häftigt! Tyvärr ska man ju inte publicera kort på andras barn utan att fråga om lov. Annars finns det några härliga bilder och klipp från discot där jag agerade dj.

----------------

Lediga timmar har gått till återhämtning. Vilket också kan ses på bilden ovan. Efter att ha hackat en massa rotfrukter behövdes några minuters vila. Säkert funderandes över varför man ska jobba 40 timmar i veckan. Det är ju inte klokt egentligen.

-------------------

Roskilde annonserade sitt första band. Coldplay blev det. Det är väl ändå en okej bokning även om de inte är mina favoriter. Men de kan nog ändå bli bra på orangea scenen en ljummen sommarkväll att nynna med i Violet hill.

--------------------

Mer Roskilde. Såg dokumentärfilmen om roskildefestivalen på Filmfestivalen. Filmen var inget mästerverk men det fanns många scener som lockade till att åka dit. Annars var det alltför stor fokus på destruktivitet som tunga droger, förstörelse och ungdom.

------------------------

Ändå mer Roskilde. I ett inlägg nedan spånar jag fritt om de gånger jag varit där. De fem bästa banden och den kuriosahändelse som jag fick i skallen först när jag tänkte igenom respektive år.

-------------------------

Handboll är en fantastisk tv-sport. Finalen idag mellan Kroatien och Frankrike kanske inte var så välspelad men vilken intensitet och vilka satsningar.

----------------------------

Madonna till Gbg. Naturligtvis vill jag se det. Ända sedan man köpte tidningen Okej på 80-talet har hon varit en ständigt återkommande fantasi. Sen kom hennes vågade Sexbok, videon till Vouge och en massa annat som gjorde en tonåring galen. Eller var jag fortfarande tonåring då. Nåväl, Hung up videon var fin den också. Musiken då? Jo, jag gillar den också. En skön modern discokväll på Ullevi i augusti vore kalas. Sen ska man bara få tag i biljett också.

----------------------------

Rodney Crowell och Pete Molinari i Gbg nästa vecka. Blir fint det.

Ny musik i veckan

Franke – Det krävs bara några sprickor för att skapa ett mönster

Jag hade lite förhoppningar på att deras ”nya” sound man läst om skulle passa mig. Och att jag på så sätt bättre skulle kunna klara av bandets attityd. Men resultatet är ungefär detsamma som efter deras debut. Det hålls så hårt på någon sorts fasad av överlägsenhet och hån att jag inte kan ta in att det stundtals låter bra.

Betyg: 4

Animal Collective – Merriweather post pavillion

Allvarligt talat, hur kan det är vara så hyllat. Jag får inte ut ett enda dugg av detta. Jag har nu försökt att lyssna på deras nysläppta album ett bra tag. Nu ger jag upp. Animal Collectives musik frambringar inget av det jag vill ha ut av musik. De framstår mer som en svår ekvation och matematik var mitt hatämne.

Betyg: 2

The Gourds – Haymaker

Riktigt bonnig countryrock som det säkert spelas liknande på en massa barer runtom i världen i denna stund. Så låter Haymaker. Det finns sympatiska drag i deras Creedence-stämplade dängor men låtarna är för svaga för att det ska fungera på skiva. I en bar i Austin, Tx hade jag säkert njutit för fullt.

Betyg: 4

Neal Casal – Roots & Wings

I dessa tider där det finns ledsyn några timmar om dagen så längtar man efter sol och värme något alldeles fruktansvärt. Kalifornien är ju ett sådant ställe. Neal Casal brukar förknippas med solig amerikansk rock som Jackson Browne och annan drivande bilåkarmusik. Under mina resor längs E6 och E45 kan jag inte säga att Casal har fått mig att drömma mig bort till den amerikanska västkusten men en bit på väg har han ändå fått mig. Skivan är lite lång men plockar man ut de fem bästa spåren så är det ändå sommarvibbar och nedvevade rutor bar hud är bilder som flimmrar förbi i mitt inre.

Betyg: 6

J. Tillman – Vacilando territory blues

Den här mannen är tydligen trummis i Fleet Foxes också. Vid en första lyssning fick jag klara Christian Kjellvander känslor. Rösterna är olika och kanske låtarna också men känslan är densamma. Bra men det finns andra som gör det bättre. Men vid andra lyssningen blev det bättre och Tillmans röst trängde sig på. Bäst är de spår där han spär på musiken med lite elektricitet och Neil Young gitarrer. Då vaknar Tillmans annars lite för reserverade röst till liv.

Betyg: 7

Roskildeminnen

1992

Pearl Jam
Nirvarna
Helmet
Pogues
Screaming Trees

Kuriosa

Vilka intryck det var att besöka festivalen för första gången. Tillsammans med kusin Steffan, som i Motley Crue t-shirt stack ut, tog jag tåget ner. På den här tiden fanns det enbart gemensamma duschar. För mig som 19-åring från landet blev det för mycket. Jag var bara inne och vände. Hur skulle jag kunna duscha där utan att det blev pinsamt.

1993

22 Pistepirkko
Bad Religion
Walkabouts
Boghandle
Anthrax

Kuriosa

Med chinabussen färdades jag och Torbjörn med ett jättetält. När vi klev av bussen spelades Bad Religion på högsta volym från något tält. Partyt började. De första dagarna tillbringade vår tältgäst med att åka fram och tillbaka till Christiania och klämma finnar framför den medhavda spegeln i vårt tält. Tältet blåset senare iväg och vi klämde in oss i militärtältet med andra lidköpingsbor. En annan höjdpunkt var att se det då lokala husbandet, som spelade akustiskt framför den stora scenen på dagarna, vara höga på något och hoppandes rakt in i staketet som skyddade mixerbordet under Anthrax spelning.

1994

Beetie Serveert
Sterolab
Bob Hund
Inspiral Carpets
Madder Rose

Kuriosa

Återigen med chinabussen och Torbjörn men också L. På bussen fanns Fritz the cat och fanatiska didgerdoospelare. Kommer ihåg att hemkomsten blev försenad så att det närmast var att gå direkt till jobbet. Skönt då att ha rätt jobb att stå i en skivaffär där det inte ser så illa ut att vara rödögd.

1995

Paul Weller
Oasis
Black Crowes
Pj Harvey
Suede

Kuriosa

Endast jag och L och ett perfekt sommarväder. Första gången sovande i bil testades. Festivalen också ihågkommen för att jag endast drack en öl på fyra dagar och att andra lidköpingsbors bil inte kom upp för backen vid Hallandsåsen.

1996

Tindersticks
Sebadoh
Neil Young
Walkabouts
Tortoise

Kuriosa


Jag och Torbjörn med backstagepass. Hur kul som helst att se insidan av festivalen. Godtroget slog vi upp vårt tält backstage. Det gick bra i några nätter sedan blev vi bortkörda. Vi hade slagit upp det bland performancegrupperna inte bland journalisterna. Jag minns inte riktigt hur vi gjorde sista natten. Smög vi tillbaka eller sov vi i bilen?

1997

Chuck Prophet
John Fogerty
Go-Betweens
Entombed
Daft Punk

Kuriosa

Återigen backstagepass och gratisbiljett fixat av Torbjörn i sista sekunden. Sålde min biljett mycket billigt i rena euforin av att inte blivit upptäckt som icke-journalist. Kaotisk festival där Magnus och Alexander var förstagångsbesökare. Regn och översvämmat tält första natten. Jag gick till bilen och spelade musik så batteriet laddade ur. Sen vindrickande i bilen i flera dagar samtidigt som det erbjöds stor underhållning att se hur alla bilar körde fast i gyttjan. Vi hukade oss när någon ville ha hjälp så vi inte syntes.

1998

Bob Dylan
Jon Spencer Blues Explosion
Black Sabbath
Jesus & Mary Chain
Rocket From The Crypt

Kuriosa

Syster och Gunnar var med vilket var fantastiskt. Torbjörn, Magnus och L också. Vi lyckades komma från varandra redan i Helsingborg men sedan var det allsång till Neil Young och Cortez the killer redan i backen upp mot Helsingör. Sköna fester vid tältet då sova inte fanns på programmet och annat gott väntade.

2001

Håkan Hellström
Danko Jones
Neil Young
Bob Dylan
Asylum Street Spankers & T-Model Ford

Kuriosa

Helena vaknar på natten och är törstig på vatten. Hon hittar en petflaska och börjar halsa. Problemet är bara att det är sprit och inte vatten. Helt underbart är det och jag som flyttat ut i förtältet bara njuter av denna klassiska incident. För övrigt tillbringar det något nykära paret några timmar för mycket i tältet för att det ska vara sunt och Andreas gör sin debut på festivalen.

2002

New Order
Amadou & Mariam
Bob Hund
White Stripes
Television

Kuriosa

Usa-stolarna är med för första gången. Sova i bilen testas och fungerar bra. Andreas är fortfarande ung nog att inte gubbsnarka. Feststämmningen är total under New Order och Amadou & Mariam.

2003

The Thrills
Fu Manchu
Cardigans
Yo La Tengo
Doves

Kuriosa

Whiskeyracet med tillhörande 1-studds fortbollstävling inför Fu Manchu är mest ihågkommen för kvällen med störst promillehalt på Roskilde någonsin. Flera timmar senare hör jag ”uh hooo”, Song 2 med Blur, och tittar upp och befinner mig på ett fält en bra bit utanför allt vad camping och festivalområde heter. Det är inget jag är stolt över. Men jag är stolt över att jag helt plötsligt minns Andreas mobilnummer när jag hittar en telefonkiosk. Jag hade ingen mobil.

2005

The Be Good Tanyas
Green Day
Håkan Hellström
Sonic Youth
Femi Kuti

Kuriosa

Bra blandband hade gjorts så mycket party vid bilen. Trish Klein i The Good Be Tanyas, en av världens vackraste kvinnor, var inte speciellt intresserad av att prata med mig sent på natten efter deras spelning.

2006

Happy Mondays
Silver Jews
Babar Luck
Tied & Tickled Trio
Morrissey & Primal Scream

Kuriosa

En väldigt solig festival vilket märktes under tittande på storbildsskärm och fotbolls-VM. Förbud mot att sova i bilen vilket medförde mycket smygande. Under en av dessa smygturer upptäcktes ett älskande par mellan ett par bilar. En annan minnesvärd händelse är Andreas hurtiga steg till en varmdusch ett par mil bort. Värre än ett maratonlopp kändes det som.

2007

The National
Roky Erickson
CSS
Twilight Sad
Buffalo Tom

Kuriosa

Historiskt regnig festival med Kalle som premiärbesökare. Tre sovandes i bil fungerar med lite vilja och om man nöjer sig med någon timmes sömn. Kanske den bästa festivalen vad det gäller bra spelningar. Underbart avslut i loungetältet på lördagnatten.

2008

Mogwai
Solomon Burke
Band of Horses
Campbell Brothers
Neil Young

Kuriosa

Ligger så nära i tiden att jag knappt smält den så jag citerar Plura. ”Sommarnatt sommarnatt, vi jagade lyckan, vi sprang ifatt den, sommarnatt sommarnatt, vi var barn av sommarnatten”.