Den här suddiga bilden brukar jag tänka på ganska ofta. Först när jag såg den tänkte jag inte så mycket på att det är en klassisk bild. Det var bara en av mängder med bilder från årets Roskildefestival. Men nu är det den bilden jag oftast återkommer till.Vad gör den då så speciell? Jag vet faktiskt inte riktigt vad det är, men en sak vet jag och det är att den symboliserar glädje. I alla fall gör den det för mig. Herrarna på bilden kan ni se flimra förbi under inledningen av klippet av Tro och Tvivel ovan. Det här fotot är tagit strax efter spelningen med Håkan är slut.
Ungefär så här läser jag väldigt kort in stämningen:
Magnus är kvar i lyckoruset och försöker med hjälp av ett närmast italienskt gestikulerande visa vad som egentligen hände framför orangea scenen.
Carl börjar känna att kroppen reagerar efter att ha stått i en total hetta i nästan två timmar. Tur då att det finns en skön husbil att längta till.
Henning undrar hur han kunnat missa Roskilde alla tidigare år. Men där och då skrev han på ett långtidskontrakt. Kollar man noga runt Hennings ben så ser man tre stycken ölglas. Så ska en förstagångsbesökare uppföra sig.
Andreas läser programmet liggandes och ser att det finns en lucka att sova stående på Amadou & Mariam för att sedan ge järnet igen.
Japp, det var två månader sedan. Nu är det bara tio månader till nästa gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar