Visar inlägg med etikett Film. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Film. Visa alla inlägg

fredag, september 10, 2010

Cry me a river


I onsdags kom den smygande, förkylningen. Dålig tajming om man säger så. För imorgon går höstens roligaste löptävling av stapeln i Lidköping. Och idag har förkylningen tagit över hela min kropp. Det ska till ett mirakel om det ska bli löpning av imorgon.

Så i några dagar har jag gått och tyckt synd om mig själv. Det är segt att vara förkyld, det går inte att komma ifrån. Men samtidigt så inser jag att man inte kan gräva ner sig för att man missar ett sketet en-mils lopp. Det är bara att satsa på nästa år istället. Det är lät att tänka så efter ha sett filmen London River.

Jag drog hem tidigt, tog med mig två filmer, från jobbet och kastade mig snurvlandes i soffan. Först den lättsamma komedin I love you, man som fick mig att le för första gången idag. Den började visserligen oerhört klichéaktigt men sedan var den riktigt underhållande.

Sen direkt på den så såg jag London River. Den handlar om terrorbombningarna i London 2005. Filmen följer en mamma och en pappa till två ungdomar som inte hör av sig efter bombningarna. När man ser vad de går igenom så känns det så futtigt att ens tänka i banorna besvikelse över ett missat lopp. London River är en mycket bra film som rekommenderas. Ha bara näsdukarna nära.

måndag, mars 29, 2010

Eldflugan Ray


Biobesöket i helgen gick ungefär som det brukar. Alltså åkte popcornen ut på golvet, jag somnade och till sist grät jag och barnen en skvätt.

Filmen vi såg var Prinsessan och grodan, den nya Disney-filmen. Den var rätt så bra och att handlingen var lagd i den fantastiska staden New Orleans gjorde att även musiken i filmen svängde rätt friskt.

Som vanligt så finns det ju något sorgligt parti i barnfilmer. Jag brukar ha väldiga besvär med dem och den här gången var det sannerligen inget undantag. När eldflugan Ray tog farväl av jordelivet och sen blev en stjärna på himmelen bredvid sin älskade Evangeline så fick Ellas mössa användas som näsduk. Astrid och Ella kämpade också mot tårarna och ville helst inte se på mig utan vi grät sida vid sida.

Det blir ju extra när man sitter bredvid de två som betyder allt i denna värld. Tankarna går och man inser att de inom några år kanske hellre går på bio med kompisar. Tänk vad man kommer sakna saker som nu är lite jobbiga. Som att vi alltid är sena, att någon blir kissnödig mitt i filmen, att colan tar slut innan filmen är halvvägs och att Ella ofta är lite irriterad över att vi alltid är de enda som köper den minsta boxen med popcorn.

torsdag, januari 24, 2008

Ella spelar Håkan