3D brillor

Big hero 6 med Astrid då vi ändå var utkörda för 13-års fest hemma.

Nytt mode

Ella hjälper till i köket. 

Stil, klass och tradition på Kastos

Det är inga problem att redan nu utse årets godaste öl och allra härligaste stund. Den 21 september tog vi båten Christina ut från Lefkas. Vi förutspådde att det skulle bli en skön dag men att den skulle bli ett minne för livet var inget jag räknade med.

Efter ha färdats en stund så var det dags för ett dopp från båten i kristallklart vatten. Tydligen var det 10-15 meter djupt men man såg botten som om det bara vore 1 meter. Därför var det nästan läskigt att hoppa från båtkanten två meter upp i luften. Väl i det varma vattnet simmade man bland fiskar i alla möjliga färger. Totalt under dagen stannade båten på fyra ställen där vi kunde kasta oss i.

Visst var baden, drinken på båten, den grekiska buffén, de lyckliga barnen och den trevliga guiden verkligen minnesvärda händelser. Men kanske sådant jag skulle glömt när jag sitter på hemmet. Något jag dock inte kommer glömma är landstigningen på ön Kastos.

Det kom ganska överraskande. Att man helt plötsligt befanns sig i total harmoni. Vid avstigningen så på ön fanns det några alternativ att välja på. Vi föll för att vandra en kort bit till en gammal kvarn där det fanns en liten servering. Väldigt få andra från båten föll för detta alternativet och vi funderade på om vi valt fel. Det hade vi verkligen inte gjort.

I den gamla kvarnen stod en gammal fårad man och log vänligt. Ungefär så långt från en inkastare, som man stöter på på turistgatorna, man kan komma. Vi satte oss vid ett bord med utsikt över ett bedårande blått hav mitt ute i Joniska havet. Det var lite svag vind som gjorde att små vågor böljade och skapade ett närmast magiskt skimmer. Det var här den totala harmonin infann sig. Aldrig någonsin har en öl smakat godare. För mig kommer för alltid ölen Mythos smaka harmoni.

Landstigningen på Kastos varade bara i 50 minuter. Just då kändes det så klart som en besvikelse att det tog slut så fort. Men i efterhand tycker jag att det är utmärkt att det blev så. För de här 50 minuterna var helt fläckfria. Inte en enda liten promillesekund hade något ont i sig. Jag hoppas få uppleva det igen någon gång.

På väg till den magiska platsen.

Även barnen njöt. I bakgrunden syns kvarnen.

Ut på havet igen med blicken kvar på ön Kastos.

Bokslukare på scen

 

Petter fick frågan på samma scen om hur han kände efter ha givit ut en bok? Förvåning och något han aldrig trodde som 14-åring var hans svar. Jag hade avgett samma svar om jag fått frågan hur det kändes att stå på scen och presentera min bokslukarklubb på Bokmässan.

 

Nåväl, det gick ganska bra och jag är nästan mest stolt över att Ella (och de fyra andra barnen som var med) som också var med och vågade prata i mikrofon inför publiken. Det hade jag verkligen inte gjort som femteklassare.

 

Själv laddade jag upp med Johnny Cash och Slayer innan. Därav de svara kläderna och det något forcerade talet.

Lefkas

 

 

Ett gäng bilder från en underbar vecka på Lefkas. Jag skulle sätta mig flyget igen direkt om det fanns möjlighet. 

Top model

Mätta och belåtna efter mors dag middag hos den lokala greken var det dags för postering.

Blåställ

Två dagars ihopsättande av IKEA-möbler är avklarade. Spännande att se hur länge de sitter ihop.

Konsten i familjen står Astrid för. Tror jag ska snacka med henne om mitt klotansikte.

Skönsång

Astrid med klasskamrater sjunger in våren i Söderlingska.

Så ska en 40-års present se ut

En liten sammfattning av en fantastisk Londonresa.

Two girls

Som vanligt tar det några dagar att återhämta sig från en Londonresa. Denna resas absolut bästa grej var att se barnens glädje över en massa saker som staden erbjuder. Obetalbart!

At the end of the day

-Pappa du är lik Beckham, säger Ella
-Yesss, jublar jag
-Men han är snyggare nertill, säger Ella
-Vadå, benen eller? undrar jag
-Nä från ögonen och nedåt menar jag, säger Ella.

Jaja, man får vara nöjd med det lilla ändå, tänker jag. Att ha samma pannrynkor och en frisör som gått i samma skola som Beckham är inte så illa. Och hade Ella sett min frispark mot Kvänum för sådär 15 år sedan så hon även märkt att vi har liknande högerfötter.

Historiens vingslag

-Är det inte dags att du köper din första egna vinylskiva, sa jag till Ella när vi passerade Mynt och Musik.
-Pappa det finns ju bara sån där gammal musik som Robbie Williams på vinyl, svarade Ella.
Jag har lite att jobba på, tänkte jag.

Minilirarcupen

Tillbringade 10,5 timmar i Streteredsskolans idrottshall idag. Först Astrids första 5-manna matcher sen slutspel för Ella.

Allt var toppen förutom slutet. Det blev nämligen förlust i finalen med 1-0. Turneringens första insläppta mål dessutom. Men man får acceptera att ibland vill det sig inte. Det som i semifinalvinsten såg helt klockrent ut fanns någon timme senare inte där.

Fredagsmys

Finns inte mycket som slår att hänga i en gympahall en fredagskväll och spela cup. Att det gick väldigt bra gjorde ju inte saken sämre. Vi är vidare till slutspel nästa helg som gruppsegrare. Som regerande mästare i Minilirarcupen laddar vi nu en vecka framåt.

Gbg änna

Jag såg att Ella skrivit ifekten istället för effekten. Inte så svårt att lista ut vilken stad hon är uppväxt i.

Ella 11 år

Stor har hon blivit. Visst har tiden på ett sätt gått fort men det känns nog ändå som det just är 11 år sedan hon såg ljuset. Livet innan är närmast glömt.

Födelsedagen är inte riktigt lika viktig längre. Men glädjen när hon bland annat fick hörlurar, inne fotbollsskor och en mjuk huvtröja syntes lång väg. Då är vi älskade.

Men tydligen är vi vuxna tvungna att vara på övervåningen under kompiskalaset till helgen. Det kan inte vara förbjudet att tjuvlyssna lite i alla fall.

Astrid 8 år

Världens roligaste, sötaste, tuffaste och bästa Astrid firar vi idag.

Working class heroes

Fick hjälp av Ella på jobbet ikväll. Mycket trevligt. Vi firade med att sätta oss på greken Efessos på hemvägen. Underbart att ha en dotter som älskar mat.

Bandytomten

Trots mitt ursprung i en bandymetropol så har sporten aldrig betytt särskilt mycket för mig. Men att åka skridskor en härlig vinterdag är alltid lika ljuvligt.

Ändå roligare blir det förstås med klubba och boll. Att barnen fick ett mål i julklapp gör det fulländat. Det verkar som om tomten varje jul kommer med något som glädjer oss vuxna lika mycket.

På bilden syns Ella försöka dribbla förbi målvakten och fotografen.

Fyllgubbar

Det lät som det var 200 stycken som kom marscherande. Vi låg i det stora diket och tryckte. Aldrig hade jag varit så rädd. Bara några minuter innan lekte livet. Jag, brorsan och kusinerna spelade som vanligt fotboll. Denna gång hade vi cyklat till Degeberg för att vara på de riktiga planerna. Vi vågade oss till och med ut på a-planen endast avsedd för matcher.

Den marscherande hopen skrålade och lät på högsta volym. Datumet var nämligen 1 maj vilket betydde fest för dessa typer. Eller rättare sagt fyllgubbar som min bror skrämt upp oss att det var. Och naturligtvis var de farliga, hävdade han. Vi hörde hur glas krossades längs vägen. Mitt hjärta slog som aldrig förr. Jag trodde nog det var ute med oss. Fyllgubbar gillade garnterat inte småbarn.

Naturligtvis stannade några stycken precis i närhten av vårt gömställe för att urinera. Vi låg knäpptysta, nu tror jag till och med min bror var lite skraj. Hade någon av oss nysigt eller råkat trampa på en gren hade det varit ute med oss. Som tur var blev vi inte upptäckta.

Vi trodde det var över och att fyllgubbarna skulle ramla vidare till sitt mål vilket var Dämmet nere vid vattnet. Men oj så fel vi hade. För vi hade i all hast glömt vår fotboll på planen. Naturligtvis såg fyllgubbarna den och böjrade lira. Under lång tid fick vi ligga och trycka i diket. Några gånger kom bollen i närheten då de missade målet och bollen for in i skogen där vi låg.

Vår härliga fotbollsstund var förstörd för självklart tog de med sig vår boll. Så när de skrålade iväg var vi visserligen nöjda att de inte upptäckt oss men vi fick också sluta vår lek. Jag tror vi alla var så chockade att vi åkte hem var för sig och sen gick till våra rum och tänkte på det otäcka vi varit med om.

Jag kom att tänka på historien ovan nu när Astrids värsta skräck är fyllgubbar på spårvagnen. Innerst i mitt hjärta förstår jag vad hon går igenom. Även om jag säger att fyllgubbar egentligen är världens snällaste så förstår jag att hon inte tror mig. Fulla människor är otäcka när man är snart 8 år.