Fina minnen från London

Jag spelar nästan aldrig in något från spelningar längre. Men jag är väldigt glad att jag gjorde ett undantag när jag såg The Blue Aeroplanes i London i november. För jag kan kolla på Severn beach varje dag och drömma mig tillbaka till den underbara konserten i källaren på Underbelly.

Ian McLagan

Nu faller legenderna en efter en. Miss Judy's Farm med Faces är nog låten jag lyssnat mest på under 2014. Nu har den fantastiske Ian McLagan lämnat oss. Hans spel på klaviaturerna glöms aldrig.

Bobby Keys

Bobby Keys den störste saxofonisten av dem alla har gått bort. Så glad att jag fick se hans sista spelning med Rolling Stones i somras. Tack för allt!

If I was a Jesus freak I could heal and kiss your feet

Odödlig låt i min lilla värld.

Åren går

 En tidlös låt.

Fall from grace

Beggar of love

Don't have time for one more kiss

Soundtrack till en blå onsdag.

I've been waiting on you

Övriga familjen tyckte jag var tjatig under melodifestivalfinalen. Mitt tjat gick ut på att allt var förinspelat och att man framförallt inte hörde någon känsla i rösten (musiken ska vi inte tala om) hos någon. Det är lätt att klanka ner på schlagern men faktum är ju att det är bedrövligt.

Särskilt om man jämför med hur musik kan och ska låta. Oberoende av musikstil så måste det finnas något där som berör. Och berörde är just vad Future Islands gjorde hos Letterman häromveckan. Otroligt bra!

Det är mycket Barton nu

Burning Up With Fever

Layne

Det som skulle bli en låt blev fyra timmar Layne Staley. Hans röst och uttryck finner något i mig som ingen annan gör. Och som vanligt blev det Wake up 4-5 gånger på raken. En låt som känns fysiskt i hela kroppen.

Kung Levon

Levon Helm - This Wheel's on Fire

Gör man en skiva med The Bands bästa låtar 1-10 så har man en riktig skatt. Gör man en skiva med bandets bästa låtar 11-20 så har man inte så mycket att hämta. Ungefär så såg min relation till The Band ut fram tills i höstas. Jag har tidigare försökt massor av gånger att lyssna på deras katalog av skivor. Och det är klart att de två första fastnade tidigt men från resten har jag inte hittat mycket att hämta.

Ändå har det alltid funnits det en fasciantion kring bandet. Och när jag låt på en strand i Grekland och läste den här boken samtidigt som jag lyssnade blev allting lite klarare. Lite konstigt att det tog så länge då jag alltid ansett Levon Helm vara en av världens bästa trummisar och sångare.

Hans bok This Wheel's on Fire från 1993 är en härlig musikbiografi som känns uppriktig rakt igenom. Att han exempelvis sågar det mesta med deras berömda Last Waltz spelning och skiva visar det tydligt. Och så mycket fint att säga om Robbie Robertson har han inte. Uppväxten i den amerikanska södern och hur han blev upptäckt och lockad in rock n roll livet är minst sagt spännande läsning.

En annan sak som är slående är hur The Band kämpade innan de blev kända. De backade upp rockaren Ronnie Hawkins i en massa år som The Hawks och spelade kväll efter kväll på barer framförallt i Kanada. Sen kom Bob Dylan och ville att de skulle backa upp honom när han började spela elektriskt. Då hoppade Levon av ganska snabbt. Han stod inte ut med att bli utbuad varje kväll. När han var tillbaka tog de de första stegen på egen hand.

Boken är alltså skriven innan Levon drabbades av cancer i strupen. Det som gjorde att han inte kunde sjunga eller prata på många år. Men mirakulöst nog släppte det lite åren innan han dog vilket gjorde att han kunde släppa några grymma soloplattor med Dirt Farmen som en modern klassiker.

The Bands tio bästa låtar och några guldkorn från Levons soloplattor:


Och det är inte utan att man blir rörd till tårar när man kollar på det första tv-klippet med en 17-årig Levon från 1959 och efter det direkt ser finalen från Ryman auditorium 2009. Vilken kille!

Mer än musik

Det sägs att tystnaden på landet är det bästa man kan få. Men ta med en bandspelare laddad med Wooden Shjips ut i en veteåker och tryck på start så förintar du den tesen på ett ögonblick.

Sitter nöjd som andra utvändigt

Ståpälsen vid de höga tonerna

Att Lou Barlow börjat lägga ut hemmainspelningar, av sina egna versioner av favoritlåtar, är det bästa som hänt på länge. Mitt hjärta håller faktiskt hans röst som en av de som betyder allra mest.

Perfekt låt den 6 juni

Vädret börjar bli rockabilly

Mästare i arbete

Tänk att man nästan alltid hamnar i Towenes sällskap innan dagen är slut.