Emrik eldade upp publiken, ”Här kommer min kära kollega, eller kanske är det fel att säga kollega, för här kommer landets nästa storstjärna! Välkommen upp scen säger vi till Mattias Larsson!!!
Där stod jag med gitarren slängd över axeln på väg upp mot scenen. Alla mina arbetskamrater rusade till, Lilian var så exalterad att hon skrek, men även de andras ögon lyste av förväntan. Snabbt hade även en hyfsat stor publik utifrån samlats.
Bara några minuter innan hade allt varit som vanligt på jobbet. Lite konstigt var att jag gick och sopade golvet i korridorerna med en jättestor sopborste, men som bibliotekarie är man beredd på allt. Ytterligare märkligt blev det när sopborsten byttes ut mot en gitarr. Vad kul, tyckte jag, och började spela lika ivrigt men också lika illa som jag brukar. Det var någon låt med fingerspel som jag försökte mig på. Fast eftersom inga syntes till i korridoren så gjorde det ju inget om jag spelade riktigt illa. Och så här lite i smyg kan man väl tillåta sig själv att spela lite på jobbet, tänkte jag. Kan alla andra sitta med Facebook så borde det ju inte vara något problem.
Ytterligare en tid innan hade jag legat och vridit och vänt mig i sängen. Sömnen var orolig då min favoritkudde var försvunnen. Tillståndet var emellan vaken och sovande. Drömde jag eller upplevde jag saker och ting i verkligheten. Så hade det varit ända sedan jag lagt boken åt sidan och släckt sänglampan.
Men åter tillbaka till Emrik. Han hade alltså presenterat mig och jag var på väg upp på scenen. Problemet var bara att jag helt glömt bort hur låten jag skulle spela gick. Och detta var mitt första framträdande! Åh herregud! jag sover inte, det här händer i verkligheten sa min hjärna till mig. Paniken som infann sig var av den allra brutalaste sorten. Jag blickade ut över åhörarna som jublade för att snabbt tysta ner sig och invänta mitt första anslag på gitarren. Då precis när fingrarna närmade sig strängarna, många sekunder för sent för att det skulle vara hälsosamt, tvingade jag kroppen att vakna. Det var trots allt en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar