Den finns ett par i kamratkretsen som valt att leva utan tv. Det har jag länge haft mina funderingar över. Min fråga har varit, varför?
Ikväll fick jag svaret. Och svaret höll i sig i 82 minuter. Jag var så avundsjuk på mina kamrater som inte har någon tv och som därmed slapp se detta elände.
Visst, det är inte alltid enkelt att spela mot lag som backar hem med elva man, men var fanns kämpaglöden, glädjen och framförallt kunskapen. Allt var som bortblåst.
Nåja, nu blev det ju seger till sist. Och om en månad så sitter man bänkad framför tv'n igen. Matchen mot Danmark lär bli grymt jobbig att se. Men jag vill ändå se den på tv. Det är faktiskt ganska skönt att lida ibland också. Då får man ta att barnen lär sig alla svordomar som finns vid dessa tv-stunder.
2 kommentarer:
Jag som inte har annat än kanal 1,2 och 4 får inte se många matcher. Men igår hade jag äntligen chansen, men usch vad trist det var. Jag ångrar varje minut jag satt där. Borde ägnat kvällen åt musik eller litteratur istället.
T
Klart vi gillar att lida till tvn, men nu är det mest njutning, om man ser Blåvitt förstås.
Skicka en kommentar