132 av 1001 album
Van Morrison – Astral weeks (1968)
Det är mycket egendomligt att Van Morrison var 23 år när den här skivan kom ut. Händer det sådant idag, att en 23-åring gör en sådan här skiva? Jag tror knappast det. Astral weeks låter väldigt vuxen och färdig i mina öron. Det finns inte så mycket ungdomlighet över låtarna. Faktiskt så lät Van Morrison mer berusande och gladlynt på de skivorna som följde efter Astral weeks. Och de är också enligt mig bättre.
Astral weeks är förstås en riktigt bra skiva. Men, som sagt, jämför man med de skivor han släppte i början av 70-talet så bjuder de på mycket mer glädje och variation. Van the Mans röstläge är också på vissa låtar väl gnällig. Jag tycker mig höra en liten överambition när dessa tendenser dyker upp på skivan. Någon sorts vilja att få ut alla känslor på en och samma gång. Lite återhållsamhet hade inte skadat.
Men trots mina små negativa synpunkter så lyssnar jag ofta på Astral weeks. Den har något klassiskt över sig. Albumet skapar en viss sorts stämning. De långa låtarna suger sig verkligen fast. Det finns en intimitet från fösta till sista ackordet. Man lyssnar verkligen hela tiden. Det är inte en platta att ha på i bakgrunden, trots sin stillhet, utan den kräver aktiv lyssning. Då blir den som bäst.
Betyg: GGGG
Favorit: The way young lovers do
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar