Idag skedde årets stora släpp till festivalernas festival, som Neil Young utnämde den till förra året, ROSKILDE. Och jag är ta mig tusan lika nöjd som en tonåring som sett sitt första kvinnobröst i verkligheten.

Den som följer den här bloggen kommer nog att se många klipp och många utläggningar om alla band som jag vill se framöver. Här är listan som den ser ut idag.

Orangea Scenen:
Här saknar jag faktiskt något. En legendar hade varit på sin plats. Cohen, McCartney eller Petty hade gjort susen. Men jag kommer att satsa allt på Nick Cave & The Bad Seeds i år. Efter förra årets fantastiska platta har Cave seglat upp som en av de allra största för mig. Och nu blir första gången jag ser honom med Bad Seeds sedan jag insett hans absoluta storhet. Det lär bli magiskt. I övrigt kan kanske Oasis piska upp något stort, Coldplay lira skön arenarock och Trentemoller leverera ett jättedansparty.

Hårt och tungt:
Här är det tämligen fullspäckat. Alla banden jag ville ha, förutom Airbourne, i den här kategorin kom. Det bästa hardcore-bandet sedan Poison Idea Fucked up är på plats, The Bronx kommer krossa som vanligt, Down med Phil Anselmo gungar loss oss, Isis kan vara häftigt mitt i natten och så naturligtvis Social Distortion. Ett av mina största favoband någonsin.

Världen:
Här är det precis lika fullspäckat. Se bara: Amadou & Mariam - det groovigaste som finns, Tony Allen - Om nu Allens afrobeat inte är det, Rokia Traore - afrikas bästa röst, Kasai Allstars - manglande trumonani och Pablo Moses with U-Roy - Två reggaelegendare som kan fortfarande. Sen planerar jag också att sitta på första parkett när Kalle förför hela tältet med sin salsadans när LA 33 spelar.

Svenskt:
Dagens stora skräll var ju Ulf Lundell. Han är inte min favorit men det är klart jag kollar in honom om det blir tillfälle. Jag har aldrig sett honom live. Min favorit däremot är Håkan Hellström. Det kommer bli perfekt att se honom igen i sommar. Här gäller det att toppa till hans spelning. Jag ser även mycket fram emot Fever Rays och Dungens spelningar.

Akustiskt:
I loungtältet kan man hänga och slappa. Det brukar vara riktigt skönt. Oftast är det skönt blippande elektroniska artister som uppträder men i år finns det några mer akustiska artister som verkligen är bra. Svenska Ass har ett sådant vackert och stämmningsfullt gitarrspel att det är ett måste att vara i loungetältet då han uppträder. Även Peter Broderick och Nancy Elisabeth låter riktigt bra.

Skäggigt:
Äntligen ska då Fleet Foxes ses live. Skivan har till slut besegrat mig och bara att höra Mykonos kommer ge mig tårar. Lucinda Williams countryrock kommer kännas fin och nyupptäckta Marissa Nadlers mörka folksånger låter ju alldeles fantastiska.

Alternativt:
Det är löjligt vad bra det ser ut. Glasvegas, Yeah Yeah Yeahs, M Ward är säkra kort. Skottarna i Frightened Rabbit har jag lyssnat på i några månader och skottar kan verkligen lira. De låter som irländarna i filmen Once fast mer elektriskt. Dodos och Pains of Being Pure at Heart är två amerikanska band som jag också gärna ser.

Danskt:
Varje år är det något inhemskt band som lockar. I år är det Dragontears. Trots det hiskeliga namnet så är de bra. Väldigt mycket Soundtrack of our lives vibbar får man. Enligt min mening håller de en klart bättre dagsform än sina svenska grannar.

Gamlingar:
Madness kanske kan få till ett klämmigt baktakt sväng för att starta upp festen med någon eftermiddag. Och efter ha läst alla hyllningar om Grace Jones sverigebesök nyligen så verkar det vara ett discokalas man inte ska missa.

Eklektisk mix:
Här finns det som vanligt massor. Mono, vars fantastiska musik kommer bli så vackert så vackert. Norskarna i Huntsville är också kalas och sen är klart att man vill ha lite New Orleans sväng med Hot 8 Brass Band.

Den 1 juli är det avresa. Jag tror att jag kommer tänka på denna dag minst en gång om dagen till dess. Tjohoo!!!!