Beastie Boys- Sabotage

Det är lät att romantisera biljakter, tjuvar och poliser i filmer och tv-serier. I verkligheten är det inte lika roligt.

När mina trötta ben, efter en alltför lång löprunda, ikväll nådde Djurgårdsplatsen så började en polisjakt precis framför mina ögon. Innan den startade han jag tänka att något var fel. Två män kramade varandra på Sopranos vis och en av dem hoppade in en bil som svängde upp bredvid. Sekunden senare hade de civilpoliser i en Van med blåljus bakom sig. Tror ni de stannade? Så klart inte.

Precis framför mina fötter stampade de gaspedalen i botten och körde ner på Oljekvarnsgatan. Trots att de på bara några korta sekunder var långt borta så hörde jag däcktjut länge. Det är bara att hoppas att poliserna fick fast dem till slut.

De sista hundra metrarna hem mötte jag många närmast chockade majornabor. En bil hade styrt upp på trottaren för att inte bli påkörd bakifrån. Vägen som den jagade bilen tog är smal och hade de fått möte bakom någon krök hade det smällt rejält.

För mig är det fullständigt overkligt att någon kan utsätta andra för en sådan fara. Jag blir förbannad varje dag på bilar som inte klarar av att hålla 30 utanför en skola så ni förstår mina känslor när man ser det här. Det är ju egentligen ren tur om ingen blir påkörd av en sådan här galning. Klockan var halv nio så det var fanns ju fortfarande barn som var ute eller var på väg hem från något kul de varit på. Hade de haft otur kunde de legat överkörda på gatan.

Alla vårdslösa bilförare borde tvångskastreras. För det är nästan undantagslöst män som jag ser bakom ratten i dessa situationer. I alla fall är det män som tycker det är tufft att köra fort. Enligt mitt sätt att se det så finns det inget mesigare.