Begreppet tid får en helt ny mening när man har barn. Igår skrev jag att det var skönt att komma hem till en tom lägenhet. Men att man samtidigt längtade efter barnen. Så här dag två går det nästan lite lättare. Man kommer in i rytmen av frihet. Det är ju rätt löjligt att en del har det så här jämt. Vad gör man då egentligen?
En del tar sitt ansvar under dessa situationer kan jag tänka. Som att sätta upp nya tapeter, borra i väggar, lägga golv och sandpappra brädor. Själv gör jag, både lustigt och patetiskt nog, aldrig något sådant. Jag köper poatissallad, rostbiff och baguette. Jag ställer några öl på kylning. Jag börjar sortera mina lp-skivor. Jag gör en massa listor på Spotify. Jag njuter av mitt lilla liv.
Och nästan alltid slutar det med en sväng ut på lokal för att spisa livemusik på stan. Och det lyckliga just idag var att det var jämn vecka och därmed torsdagsjazz på St George. Därför blev det där jag och tränarkollegan skötte vår säsongsupptakt. Många bra idéer kläcktes fram till saxofonens vildsinta toner.
Fast jag är glad för att denna frihet inte alltid finns. Ser man på de män, och några kvinnor, på St George som har för mycket frihet så blir det inte alltid bra i slutändan. Det blir liksom för mycket av det goda. Det goda blir bara något fruktansvärt sorgligt.
1 kommentar:
Bra att du njuter men om du varit kvinna hade du också hunnit med att dammsuga, plocka in tvätten, köra en diskmaskin, putsa fönster och städa toa. Men, egentligen är jag avundsjuk... Kan man köpa "jag-är-kille-så-jag-skiter-i-att-det-är-stökigt-och-slappar-istället"-piller någonstans??? PUSS!
Skicka en kommentar