10 av 1001 böcker
Ian McEwan – Kärlekens raseri (1997)
Han är en mycket skicklig berättare Ian McEwan. Det står klart efter varje bok man läst av honom. Bara efter ett par sidor i boken förstår man att man vill veta hur denna historia slutar.
Bokens jag, journalisten Joe Rose, är på en romantisk picknick med sin fru Clarissa då plötsligt något livsavgörande händer. Där är nämligen så att en luftballong med en liten kille i korgen håller på att slita sig med hjälp av några kastbyar alldeles i närheten av Joe och Clarissa. Joe rusar dit för att hjälpa till. Det gör även några andra män som ser vad som håller på att hända. De kastar sig över alla linor som hänger ner från luftballongens korg och ser ut att lyckas att förhindra att den lyfter. Men så plötsligt kommer det ytterligare en stark vind och ballongen lyfter. De fyra männen håller i för allt vad de orkar men de lämnar marken och lyfter långsamt. Tre av männen, däribland Joe, släpper sin lina och dråsar i marken. Den fjärde mannen släpper inte i tid och snart är det försent…
Utifrån den händelse bygger sedan berättelsen. Boken behåller tyvärr inte sin starka dragningskraft som man kunde tro av inledningen. Det finns ett flertal stycken där själva historien lämnas för sidospår där McEwan mest verkar vilja visa sin intellektuella sida. Och det finns även avsnitt som känns lite för tillspetsade för att vara trovärdiga. Det känns lite onödigt eftersom grundhistorien är så spännande i sig att det skulle räckt att bara berätta den rakt upp och ner.
Betyg: GGG
2 kommentarer:
Laste denna bok pa semestern for att nagon hade lamnat den i soprumme. I vanliga fall tar jag med mig biblioteksbocker, men eftersom jag inte skulle atervanda till Sverige denna gang gick ju inte det...
Tyckte precis som du att den borjade valdigt starkt men sen tappade den liksom suget. Pappa hade sett filmen och sa samma sak. han mindes inledningen tydligt men resten hade han glomt.
Men valskrivet ar det ju.
Haha, kul att hitta boken i ett soprum. Så dålig är den inte att jag skulle läga den där.
Jag såg att den hade filmatiserats och var ganska nyfiken på hur den hade blivit. Men då kanske jag inte behöver vara alltför ivrig att se den.
Skicka en kommentar