11 av 1001 böcker
John Banville – Havet
Detta är den första boken som översatts till svenska från engelska av den irländske författaren John Banville. Havet (The Sea) vann Bookerpriset 2005 och är den andra boken jag läser av Banville.
Tillbakablickande, det är det ordet som jag skulle använda om jag bara fick använda ett ord att förklara boken med. Huvudpersonen Max Morden har just förlorat sin fru i cancer. Efter detta har skett åker han tillbaka till den platsen där han tillbringade sina somrar på. Som läsare tror man till en början att detta är en idyllisk och lugn plats. Och det är den på ytan men för huvudpersonen Morden har det hänt livsavgörande saker här för länge sedan.
Banville är skicklig på att, in i det längsta, dra ut på vad som hänt. Han låter historien slingra sig fram mellan nutid och dåtid. Det finns ingen kapitelindelning utan historien blir verkligen en helhet med hjälp Banvilles ibland komplexa hoppande i tidsaxeln. Som läsare kan man inte slappna av.
Havet är inget mästerverk, tycker jag. Men det är en fin, närmast poetisk i stilen, berättelse om avgrunden som öppnar sig när någon närstående dör. Utan att avslöja allt för mycket finns det mer död i boken än huvudpersonen Max Mordens fru. Fast det är absolut ingen deckarhistoria, kom ihåg det.
Betyg: GGG
John Banville – Havet
Detta är den första boken som översatts till svenska från engelska av den irländske författaren John Banville. Havet (The Sea) vann Bookerpriset 2005 och är den andra boken jag läser av Banville.
Tillbakablickande, det är det ordet som jag skulle använda om jag bara fick använda ett ord att förklara boken med. Huvudpersonen Max Morden har just förlorat sin fru i cancer. Efter detta har skett åker han tillbaka till den platsen där han tillbringade sina somrar på. Som läsare tror man till en början att detta är en idyllisk och lugn plats. Och det är den på ytan men för huvudpersonen Morden har det hänt livsavgörande saker här för länge sedan.
Banville är skicklig på att, in i det längsta, dra ut på vad som hänt. Han låter historien slingra sig fram mellan nutid och dåtid. Det finns ingen kapitelindelning utan historien blir verkligen en helhet med hjälp Banvilles ibland komplexa hoppande i tidsaxeln. Som läsare kan man inte slappna av.
Havet är inget mästerverk, tycker jag. Men det är en fin, närmast poetisk i stilen, berättelse om avgrunden som öppnar sig när någon närstående dör. Utan att avslöja allt för mycket finns det mer död i boken än huvudpersonen Max Mordens fru. Fast det är absolut ingen deckarhistoria, kom ihåg det.
Betyg: GGG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar