För tio år sedan började ett Eldkvarn frö gro i min kropp. Då släppte bandet skivan Limbo. Jag lyssnade nästan inte alls på svensk musik på den tiden men tyckte skivan var bra. Men jag köpte den inte och bandet och fröet lade sig i träda.
Inför släppet av nästa skiva, Död stjärna, spelade Eldkvarn på Skivhugget i Göteborg. Året var 2001 och jag tyckte att den lilla spelningen var mycket bra. Men fortfarande hade jag något sorts löjligt motstånd till svensk musik så det lilla fröet växte bara marginellt.
Det var inte förrän sex år senare som det hände. Plötsligt var mitt liv i fas med Pluras texter och fröet började växa ordentligt. Limbo skivan blev min bästa vän. Och slutligen var det inte något frö längre utan så fort jag hörde Full för kärlekens skull första gången våren 2007 så slog Eldkvarn-blomman ut i full blom. Och den blommar lika praktfull ännu.
De sista två åren är Eldkvarn det bandet jag lyssnat klart mest på. Jag förstår att en del kan tycka Pluras texter är självömkande och nästan patetiska men för mig har de varit allt sedan jag fyllde 35. Då klickade jag och Plura kan man säga. Innan dess så hade jag inte levt det livet som behövs för att gå ner sig i Eldkvarn. Nu talar varje ord till mig.
Imorgon kväll sitter jag och L åter i Malmö för en Eldkvarn-spelning. Jag är oerhört tacksam att jag fått chansen att se bandet så många gånger på senare år. Att besöka en Eldkvarn-spelning med enbart stora och trogna fans på Viktoriateatern i Malmö är årets höjdpunkt.
När L var med på en Eldkvarn spelning för första gången blev hon förvånad ett par gånger. Dels över hur mycket vin och annat som jag intar vid deras spelningar. Hon har nu lärt sig att det är så man ska se Eldkvarn. Jag kan ändå lova att jag är långtifrån rödmosigast på Eldkvarns spelningar. Dels vilka personligheter det finns i bandet. Det är ett gäng personer som man aldrig glömmer om man ser dem.
Plura, Carla, Claes, Werner och Tony, tack ska ni ha för allt!
Inför släppet av nästa skiva, Död stjärna, spelade Eldkvarn på Skivhugget i Göteborg. Året var 2001 och jag tyckte att den lilla spelningen var mycket bra. Men fortfarande hade jag något sorts löjligt motstånd till svensk musik så det lilla fröet växte bara marginellt.
Det var inte förrän sex år senare som det hände. Plötsligt var mitt liv i fas med Pluras texter och fröet började växa ordentligt. Limbo skivan blev min bästa vän. Och slutligen var det inte något frö längre utan så fort jag hörde Full för kärlekens skull första gången våren 2007 så slog Eldkvarn-blomman ut i full blom. Och den blommar lika praktfull ännu.
De sista två åren är Eldkvarn det bandet jag lyssnat klart mest på. Jag förstår att en del kan tycka Pluras texter är självömkande och nästan patetiska men för mig har de varit allt sedan jag fyllde 35. Då klickade jag och Plura kan man säga. Innan dess så hade jag inte levt det livet som behövs för att gå ner sig i Eldkvarn. Nu talar varje ord till mig.
Imorgon kväll sitter jag och L åter i Malmö för en Eldkvarn-spelning. Jag är oerhört tacksam att jag fått chansen att se bandet så många gånger på senare år. Att besöka en Eldkvarn-spelning med enbart stora och trogna fans på Viktoriateatern i Malmö är årets höjdpunkt.
När L var med på en Eldkvarn spelning för första gången blev hon förvånad ett par gånger. Dels över hur mycket vin och annat som jag intar vid deras spelningar. Hon har nu lärt sig att det är så man ska se Eldkvarn. Jag kan ändå lova att jag är långtifrån rödmosigast på Eldkvarns spelningar. Dels vilka personligheter det finns i bandet. Det är ett gäng personer som man aldrig glömmer om man ser dem.
Plura, Carla, Claes, Werner och Tony, tack ska ni ha för allt!
Klicka här för min topp 30 med Eldkvarn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar