Förväntningarna var höga. Hur kan de vara annat då en av rockhistoriens största, bästa, viktigaste och coolaste personer skriver en självbiografi. Keith Richards är ju rock n' roll.
Som tur är så håller boken lika hög kvalitet som Keith bästa låtar. Det är klart att inget slår odödliga riff som Satisfaction, Gimme shelter och Jumpin' Jack flash men boken ligger i Honky Tonk Women klass. Vilket då, som alla förstår, är väldigt hög.
Livet ger en perfekt inblick i Keiths och bandets liv. Han håller sig på rätt sida skrytsamt och lämnar ut massor av härliga ögonblick. Drogerna tar mer plats än vad jag trodde men de var ju en stor del av hans liv under många år. Bråken med men också kärleken till Mick Jagger är fascinerande. Texterna om Gram Parson rörande och hur han knyter kontakten med sin pappa efter 20 år är häftigt.
Boken är förstås given för alla som gillar rockmusik.
Betyg: GGGGG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar