Att det alltid ska bli så här. Den 6 november så flög jag närmast fram i spåret. Sen hände något, eller snarare det hände inget. För sedan dess så har löparskorna vilat. Det var till och med så att jag hade glömt hur de såg ut när jag idag skulle använda dem igen.
Det visade sig att inte göra något i två och en halv månad är lika med 7 minuter sämre tid på milen. Så det är bara att starta om. Men det är inga större problem om solen lyser som idag. Då är, fast det var jobbigt, löpning det allra härligaste man kan göra.
Om fyra månder går Gbg-varvet av stapeln. Så det finns lite tid att jobba upp lungor, ben och löparpsyke. Eftersom man inte får något av detta gratis så är det bara att grotta ner sig och köra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar