Claudio Magris – Som ni säkert förstårDet händer sällan att bokrecensioner får mig att vilja läsa en bok. Inte för att de som skriver om böcker är dåliga utan för att jag inte vill veta något om boken jag ska läsa. Claudio Magris är ett undantag. I höstas fastnade mina ögon i högerspalten på kultursidorna i GP där en text om denna bok fanns. Den fick översvalande betyg.
Boken är en omskrivning på Orfeus och Eurydikes öden, fast satt i nutid. Den antika historien handlar ju om hur Orfeus förde Eurydike tillbaka från de döda. Eller han var på väg att göra det men det fanns ju en regel. Han fick inte vända sig om och titta på henne förrän de var ur dödsriket. Det var något Orfeus inte klarade, hans längtan efter att se sin älskade blev för stor så han vände sig om och fick då se henne falla tillbaka ner i dödsriket. Orfeus blev utom sig av sorg och levde inte länge till.
Magris har tagit denna historia och gestaltat den med en poet och hans fru. I boken har frun hamnat på den sista utposten, vilohemmet. Därifrån är hon bokens berättarröst. Mannen, poeten, vill, måste, komma och hämta henne. Hans begär är enormt. Men vilohemmet är stängt för utomstånede. Tror ni han lyckas få ut henne?
Boken är tunn, bara drygt 50 sidor. Texten är relativt enkel men mer poetisk och antik i sitt sätt än det flesta man läser. Historien griper mig inte fullständigt men det finns delar i boken som är svåra att skaka av sig.
Betyg: GGG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar