Håkan Hellström - Göteborg, Scandinavium 12/4-08

Vad underbart det är att gå på en spelning när artisten man ska se är den som man också lyssnar på mest just nu. Tajmingen att se Håkan är nästan alltid perfekt men igår var den mer än så. Nya skivan är makalös och den som snurrar absolut mest hemma.

Vad det gäller Håkan så skulle jag nog alltid kunna ge honom högsta betyg. Det är mer om det ska vara ett plus eller minus efter femman. Igår får framförandet ett plus men att stå på läktaren ett minus. Det är omöjligt att bli lika involverad i musiken när man står en bra bit bort och framförallt på läktaren.

Nu till svaren på frågorna som fanns jag ställde mig innan spelningen.

De nya låtarna spelades fantastiskt men jag är helt säker på att de kommer bli ännu bättre på Way out West.

Anders Göthberg fick en fin hyllning med låten Minnen av aprilhimlen.

Håkan klarade att få med hela Scandinavium. Jag har nog aldrig sett en sådan dansande publik. Nästan alla stod upp läktarna också. Sen var det väldigt konstigt att inte mer folk tilläts att stå på parkett. Det fanns mycket yta att fylla upp och stämmningen hade helt klart blivit ännu bättre om det stått mer folk där.

Någon utbrytning för att ta sig ner på innerplan vågade vi oss inte på.

Jag vet inte om Simon Ljungman är någon permanent medlem av Håkan band men det funkade faktiskt ganska bra. Lite fel blev det kanske när han gick ner på knä för att spela ett solo. Det passar på något sätt inte in hos Håkan.

Ljudet var inte för lågt men det nåt som sagt aldrig fram till en sidoläktare.

Publiken får man säga var fantastisk. Jag förstår att Håkan säger herrejösses över mottagandet. Det stämmer när en recencent skrev, och nu då? Hur ska man gå vidare.

Om man jämför Håkan spelningen med Dolly Parton så kommer jag på att jag saknade ett riktigt "Hallelulja moment" igår. Ett sådant tillfälle i spelningen då antingen tårarna rinner, armarna viftar eller benen spritter utan kontroll. Återigen skyller jag på vår sittplats.

Kvällens höjdpunkter var:

1. För en lång lång tid
2. Nu kan du få mig så lätt
3. Klubbland
4. Tro och tvivel
5. Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din

Filmklippet ovan är som vanligt ganska uselt. Men det är underbart att höra publikens jubel och när låten 13 går över i Jag vet inte vem jag är... så ryser det i kroppen.