Ensamma pappan 2

Nu har de fem dagarna som ensam förälder gått. De gick fort. Det sägs ju att det gör det när man har kul. För roligt är precis vad det har varigt. Lite kan jag tacka grannarna för. Detta då de ringde och ville leka precis när det var krisläge efter en natts dålig sömn. Trötthet är lika med grinighet för både mig och barnen. Barnen gick alltså och lekte och jag somnade på soffan i en halvtimme. Det räckte för att bli som ny.

Inte för att man vill vara ensam jämt men någon gång emellanåt är det rätt mysigt. Ett plus var också att jag kunde skylla på barnen att jag inte kom ut och löptränade. Ett giltigt skäl, tycker jag. Annars brukar mina svepskäl vara så ihåliga att till och med mina slöaste celler undrar vad jag håller på med.