Veckans 8 bästa låtar

Mink Deville - Love and emotion
Alla tiders bästa platta kan vara Coup de grace med Mink DeVille. Så har det i alla fall kännts veckan som gått. På skivan finns tio helt fulländande kärlekslåtar som rubbar mina cirklar. Den enda jag hittade på youtube var den här.

Rodney Crowell - Fate's right hand
En av de absolut bästa historieberättarena som finns inom dagens musikscen. Det borde vara dags för honom att komma till våra breddgrader.

Phil Ochs - Power and the glory
I 98 fall av 100 så gillar jag texter som "Power of a womans love" bättre än låtar som handlar om politik och heter Power and the glory. Men Phil Ochs låtar är ett undantag. Det finns något hos honom som brinner.

Alf Robertson - Finlandsbåten och januari blåste kall
Här har vi en man som vet vad han sjunger om. I alla fall förmedlar han känslor på ett sådant vis att man tror honom.

Geraint Watkins - Chagrin
Det är mycket gubbar den här veckan. Den walseiske pianisten Watkins har släppt ett fantastisk litet ledsamt album i höst. Jag förstår honom. Den akustiska versionen som finns om du klickar på namnet är helt suveränt.

Arthur Conley - There's a place for us
Yes! Jag kan spela vinyl igen. Den första plattan som åkte på var Arthur Conley. En alldeles underbar soulsångare som är lika bra på ballader som dansgolvslåtar. Har man ett hjärta så förstår man den här låten.

New Order - 60 miles an hour
Under något program på tv kom den här på i bakgrunden. Då tänker man direkt på Roskilde 2002 och en enorm lycka.

Chuck Berry - You can't catch me
50 år gammalt men så makalöst bra.