Shock me

Ace Frehley - No regrets

Det är alltid sentimentalt att läsa om Kiss. Även om de egentligen bara var riktigt heta under 3-4 år av mitt liv så är de verkligen en del av mitt dna. I höstas kom Ace Frehleys bok om sitt liv. Nu har jag läst den.

Som vanligt med rockbiografier ska man ta dem med en nypa salt. Men det står klart att Ace verkligen inte gillar Gene Simmons. Ace den gladlynte festprissen är antitesen till Genes pengaräknande och kändiskåthet. Att de höll sams i samma band i närmare tio år är en gåta efter att ha läst boken.

Att Ace var en festare visste man. Men att det var så illa som det var trodde inte jag. Massor av bilkrockar under rattfullhet, massor av kokain som gjorde att många år är raderade och ständigt en öl närvarande. Sedan 2006 är han tydligen ren. Låt oss hoppas han klarar det. Inte för att han har någon mer bra musik i sig. För lyssnar man på hans senaste soloskiva så är den skräp.

Däremot har jag lyssnat på alla Kiss 70-tals skivor de senaste dagarna. Det är verkligen en guldgruva. Faktum är att senaste Kiss-skivan inte är så illa. Men det går liksom inte att gilla den då nya personer sminkar sig som Ace och Peter. Smärtgränsen till fåneri och teater är övertrampad sedan länge.

Klippet nedan när Ace säger att han är en rörmokare är ett av de bästa på youtube. Kolla bara på den svårt besvärde Gene Simmons. Underbart.

Jag lyssnar efter fotsteg

Eva Adolfsson – En liten historia

Ett möte förändrar hela livet för henne. Det som först mest är en tillfällig förbindelse förvandlas till något som hon inte kan släppa. Trots att åren går och livet fylls med en massa annat så är det mannen i Tyskland som finns i hennes tankar. Till slut blir det samma sak för honom.

Eva Adolfssons bok börjar lite trevande för att sedan mycket fint skildra den omöjliga kärleken. Hon lyckas beskriva känslan av eufori, ånger och ängslan ungefär så som det känns. En liten historia blev författarens sista bok. Hon avled 2010. Boken är ett mycket värdigt avslut.


Betyg: GGGG

I Never Kept A Dollar Past Sunset

Keith Richards - Livet

Förväntningarna var höga. Hur kan de vara annat då en av rockhistoriens största, bästa, viktigaste och coolaste personer skriver en självbiografi. Keith Richards är ju rock n' roll.

Som tur är så håller boken lika hög kvalitet som Keith bästa låtar. Det är klart att inget slår odödliga riff som Satisfaction, Gimme shelter och Jumpin' Jack flash men boken ligger i Honky Tonk Women klass. Vilket då, som alla förstår, är väldigt hög.

Livet ger en perfekt inblick i Keiths och bandets liv. Han håller sig på rätt sida skrytsamt och lämnar ut massor av härliga ögonblick. Drogerna tar mer plats än vad jag trodde men de var ju en stor del av hans liv under många år. Bråken med men också kärleken till Mick Jagger är fascinerande. Texterna om Gram Parson rörande och hur han knyter kontakten med sin pappa efter 20 år är häftigt.

Boken är förstås given för alla som gillar rockmusik.

Betyg: GGGGG

Dags att vända blad

Att läsa tills långt inpå natten eller tillbringa dagen i solstolen med en bok. Sådant kan man göra på semestern. Jag saknar det redan.

Nedan är de böcker som jag minns mig ha läst i sommar.

5 poäng

Anders Paulrud – Kärleken till Sofia Karlsson (läst för andra gången)

4 poäng

Klas Östergren – Plåster
Nam Lee – Båten
Claes Hylinger – Kvällarna på Pärlan
Stig Claesson – Bönder
Ray Kluun – En sorts kärlek

3 poäng

Per Hagman – Vänner för livet
Haruki Murakami – Vad jag pratar om när jag pratar om löpning
Delphine De Wigan – No och jag
Mark Everett – Saker och ting som barnbarnen borde veta
George Pelecanos – En svart vår
Elliott Tiber – Woodstock
James Hilton – Adjö Mr. Chips
Jan Arnald – Intimus
John Steinbeck – Månen har gått ner
Charles Bukowski – Märkta kort

2 poäng

Ralf Rothman – Mjölk och kol
Claire Tristram – Efteråt
Njabulo S Ndebele – Winnie Mandelas klagan

1 poäng

Slippery When Wet

Pamela Des Barres – Jag Är Med I Bandet (En Groupies Bekännelser) (2009)

Förra året kom boken från världens mest kända groupie på svenska. Det är en härlig berättelse om hur det var i rocksvängen i Los Angeles från 60-tal och ett tiotal år framåt. Visserligen kunde boken redigerats ner från sina 400-sidor, då det blir lite upprepningar, men det är ändå kul att läsa lite ingående skvaller då och då.

Pamela Des Barres började i det tidiga tonåren gå igång på Elvis, Dion och Beatles. Hon kände en dragningskraft till musiken, den blev en del av henne. Sen när hon blev lite äldre så blev även rockmusikerna en dragningskraft.

Efter att ha läst boken kan man enkelt slå fast att Pamela tog ut svängarna rejält. Hon skyggade inte för mycket och lät sin översexualitet blomma fullt ut. Det är på ett sätt lite tröttsamt att läsa om alla eskapader. Men så fort man påminner sig om att eskapaderna sker med Keith Moon, Waylon Jennings, Mick Jagger, Gram Parsons, Jim Morrison och andra rockstjärnor så blir det intressant. Är man rocknörd så är det helt enkelt rätt kul att läsa om att Jimmy Page brukade ha med sig piskor på turnéerna så han kunde leva ut sina s&m fantasier.

Betyg: GGGG

Press och Understöd

Maja Lundgren – Mäktig Tussilago (2010)

Skulle det inte varigt för den luftiga texten så är det möjligt att jag givit upp att läsa vidare efter några sidor. Jag har lite svårt att kämpa in en text. Trots att man vet att det ofta lönar sig så är det motigt.

Nu, när boken är utläst, skulle jag istället vilja läsa om inledningen. Handlingen svävar nämligen tidsmässigt fram och tillbaka. Så det som var dunkelt och svårförstått i inledningen blir mer och mer intressant längre fram.

Mäktig Tussilago handlar om Oscar. Han får ett stort bryt på en middagsbjudning. Han blir tokig helt enkelt. Nästa adress för honom blir psyket och vi får följa samtalen mellan Oscar och hans pyskiater. Vad är det egentligen som gjort honom galen?

Maja Lundgrens text är inte lätt. Men det finns många poänger att hämta. Både sådana som man håller med om och sådana som man inte håller med om, men som ändå är tänkvärda. Det blir ibland onödigt svårläst dock. Så det är tur att boken är ganska tunn.

Betyg: GGG

Jesus died for somebody's sins, but not mine

Patti Smith – Just Kids (2010)

På väg hem i en fruktansvärd snöstorm på Dalslandsslätten i februari så lyssnade vi på P1. I programmet vi lyssnade på avhandlades den här boken. Nu ett par månader senare har jag läst den.

Mitt starkaste minne till Patti Smith annars är när hon stod på Roskildefestivalens stora scen 2001 och sjöng Pearl Jams låt Alive, tillägnad de personer som dött framför samma scen året innan. Det är en av de allra främsta stunderna i festivalens historia.

Boken Just kids är mycket bra. Det jag slås av är hur mycket slumpen verkar avgjort hennes liv. Nästan alla personer som hon stått närmast har hon slumpmässigt mött på gatan. I alla fall känns det så. Allen Ginsberg och Jimi Hendrix är bara ett par exempel på personer som hon mött på detta sätt

En av personerna, den viktigaste för hennes liv, hon mötte slumpmässigt var Robert Mapplethorpe. Just kids handlar lika mycket om honom. Hans och Pattis strävanden att lyckas inom konsten är beundransvärd. Smith skildrar hur de lever utan pengar i många år samtidigt som de försöker bli erkända konstnärer, Smith som poet och Mapplethorpe med sina installationer. Att de sedan i slutändan lyckas slå igenom som rocksångerska respektive fotograf är svindlande resa att följa.

Hela boken andas frihetskänsla. Och jag fascineras alltid av att läsa om någon som lämnar det trygga och provar på det okända. Som Patti Smith gjorde när hon satte sig på bussen med slutdestination New York 1967.

Handtag, famntag, klapp eller kyss

Per Planhammar – Lyckliga människor (2005)

För ett par månader sedan hamnade jag på en fest med Per Planhammar. Hans recensioner i Göteborgs Posten är oftast läsvärda men jag hade pinsamt nog inte läst någon bok av honom. Som bibliotekarie borde man förstås gjort det.

Men vår diskussion på festen, som visserligen var relativt dimmig, flöt på bra ändå. Planhammar är en stor kunnare av beatlitteraturen så det var kul att snacka om det . Hans nästa bok ska handla om Jack Kerouacs senare liv. Det var också kul för mig att dela med mig av min överjordiska läsupplevelse av Big Sur på Roskildefestivalen 2008.

Nåväl, ny har jag läst en av hans böcker. Lyckliga människor heter boken och den var mycket läsvärd. I varsina kapitel låter Planhammar huvudpersonerna Laura och Thomas, de har tidigare haft en relation, berätta om sina liv. Mest om sina vuxna år då livet oftast blir lite mer komplicerat.

Delar av historien utspelar sig runtom i Majorna och Kungsladugård. Och när Thomas och Laura återförenas så ses de över en middag på Persikogården vid Stigbergstorget. Den episoden är briljant, dels för miljön men också för det sätt som Planhammar skildrar spänningen mellan två personer.

Betyg: GGGG

Inte så festligt

Nora Ikstena - Livets fest

Upplägget i den här lettiska boken är spännande. Tyvärr blir inte utfallet speciellt bra. Helena ska begrava sin mamma Eleonora. Hon hade inte haft någon kontakt med henne när hon var i livet. Elenora hade skrivit ner en önskan om att sju speciella personer ska komma på begravningen. Dessa personer har varit viktiga i hennes liv. Genom dessa personer får dottern Helena veta mer om sin mor.

Texten i boken är av det poetiska slaget. Men oftast på ett ganska enerverande sätt. Det blir gåtfullt, i negativ bemärkning, istället för känslofyllt. De sju personerna berättar efter begravningen om sin tid tillsammans med den avlidna Eleonora. Några av berättelserna är mer intressanta än andra men boken förblir ändå en kuriositet.

Betyg: GG

Walking wounded

Ben Watt – Patienten (1996)

Everything But the Girl medlemmens bok har länge funnits på ”att-läsa” listan. Nu har jag gjort det. Boken handlar om hur Ben Watt plötsligt, 29 år gammal, drabbas av en allvarlig sjukdom. Problemet är att läkarna inte hittar vilken sjukdom han drabbats av.

Till sist, efter han nästan dött, hittar de rätt. Det är den mycket ovanliga Churg-Strauss syndrom som intagit hans kropp. Patienten är Watts ingående beskrivning över hela sjukdomsförloppet och den långa vistelsen på sjukhuset.

Självklart känner man sig glad för egen del att man har hälsan när man läser den här boken. Det är ingen rolig tillvaro som Ben Watt beskriver. Han går igenom saker som är fruktansvärt påfrestande och jobbiga. I längden blir dock även texten lite påfrestande. Som läsare lider man med Ben men i längden blir det faktiskt lite enformig läsning.

Betyg: GGG

Finns det en drivkraft?

Vasil Bykau – Veteranen (2009)

Romaner är en bra väg in olika länders kulturer, traditioner och liv. Vasil Bykau är tydligen en av Vitrysslands största författare. Det är dock endast den här boken och en som heter Grustaget som är översatta till svenska.

Veteranen är en ganska tunn roman sett till sidor. Men ända sedan jag lade den var färdigläst för ett par veckor sedan så har den ploppat upp i minnet. Boken handlar om en man, Stupak, som är rejält missnöjd med sin position. Han är utsparkad ur hemmet av sin fru, hans barn vill inte veta av honom och framförallt är han arg och besviken på hur landet sköts.

Av en slump hamnar han i ett demonstrationståg som skriker slagord mot de styrande i landet. Polisen slår till hårt mot demonstranterna och mannen blir nedslagen men lyckas fly innan han blir tillfångatagen. Mannens inställning till staten blir förstås än mer infekterad. Faktum är att han bestämmer sig för att skjuta ihjäl diktatorn.

Mannen är gammal krigsveteran från Sovjets krig mot Afghanistan. Så med hjälp av kontakter fixar han en pistol. Men sedan tar historien en annan vändning. Andra kontakter från Afghanistankriget för in mannen på en oväntad linje som säger mycket både om landet Vitryssland och oss som människor.

Betyg: GGG

En ny dag gryr

Vladimir Kaminer - Ryssdisco (2001)

Ett gäng noveller, eller snarare avsnitt, har blivit boken Ryssdisco. Författaren berättar om sina erfarenheter om att som ryss och jude komma till Berlin strax efter murens fall. Det utmynnar i en ganska rolig, där tonen och berättelserna går mycket i humorns tecken, och läsvärd bok.

I grunden finns hela tiden vardagen. Sedan smyckar Kaminer ut den behagligt mycket för att göra den lite mer spännande än den är. Han belyser och ser skeenden som händer bland sina vänner och utanför sin dörr. Och han lyckas faktiskt förmedla en känsla om hur det antagligen kändes att leva i Berlin vid den här tiden. Som exempelvis tyskarnas skuldkänslor inför judarna, turkarnas kebabförsäljning och hur alla möjliga underliga jobb dyker upp för den arbetslöse.

Betyg: GGG

Less is more

Raymond Chandler - Kvinnan i sjön (1943)

Att läsa deckare är sällan min grej. Men att läsa Chandler är mer att få en fantastisk läsupplevelse än att lösa en mordgåta. Chandler, upphovsmannen till den hårdkokta deckarstilen, är verkligen fantastisk på att skriva både dialoger och löpande text. Han har i Philip Marlowe skapat den ultimata privatdeckaren. Alla klichéerna finns med,whiskyn, de tjusiga kvinnorna, den korrupta polisen, den rike affärsmannen, men i Philip Marlowes ögon och genom Chandlers penna så förvandlas det närmast till poesi.

Så det stora nöjet med Kvinnan i sjön är alla sidorna fram till de sista kapitlen då själva deckargåtan ska lösas. Visserligen är det en ganska klurig och intressant upplösning av historien. Men den är sekundär till Chandlers hantverksskicklighet vad det gäller one-liners och att skapa en närmast egen litterär konstform.

Betyg: GGGG

I love rock n' roll

Lennart Persson – Musik Nonstop – Pet Sounds i våra hjärtan

Det är på ett vis en ganska stor sorg att lägga ifrån sig den här boken när man läst den. Att veta att detta är den sista ”nya” texten man kommer att läsa av den fenomenale Lennart Persson är faktiskt svårt för en musikälskare. Särskilt som den här boken var mycket läsvärd.

Jag hade faktiskt ganska stora farhågor inför boken. Min rädsla var att den skulle ha den lite överlägsna ton som finns bland typen av skivaffärsfolk som jobbar på Pet Sounds. Att ett von oben perspektiv skulle bli dominerande i texten. Visst förekommer det, enligt min mening, några historier för många om kunder som frågar efter ”fel” skivor men det boken mest genomsyras av är värmen och kärleken till musiken och skivaffärer.

För mig som stod på golvet i en skivaffär under nästan hela 90-talet är det underbart att läsa visa stycken i boken. Självklart var det ett drömjobb och det blir jag påmind om nu. Bara att ta emot stora paket med skivor och packa upp dem var nervkittlande. Trots att det inte är så länge sedan känns det som en annan värld. Tänk när Supersonic singel med Oasis kom, eller Bubble and scrape med Sebadoh, eller, eller, eller. Även om jag aldrig älskat cd-formatet så var det ändå något att hålla i om man jämför med dagens spotifylyssnande. Jag är oerhört glad att jag fick vara med om skivaffärseran och då speciellt se den från insidan.

Precis innan jul så var jag inne på Bengans. Det var så sorgligt att jag fick tårar i ögonen. När julruschen borde varit som störst så var det bara ett fåtal människor inne i butiken. Jag undrar jag hur länge den affären finns kvar.

Åter till boken, som sagt, den var bättre än jag väntade mig. Det är absolut inte så att man behöver ha jobbat i skivaffär för att uppskatta den. Den är till alla musikdiggare och då särskilt till sådana som hängt och älskat skivaffärer förr och nu.

Själv har jag aldrig riktigt känt mig välkommen och hemma på Pet Sounds. Inte för att jag varit där jättemycket men intrycket om det lite överlägsna har funnits där. Och den enda gången jag kan tycka det är lite charmigt och ta det på rätt sätt är i London. Men Lennart Persson och också förstås Pet Sounds grundare Stefan Jacobsson har i och med den här boken gett mig en annan bild av Pet Sounds. En bild där Jacobsson verkligen är enormt driven av kärleken till musiken och inte något annat. Det applåderar jag tills solen går ner

Spårvagnsresandets lidande

Hertha Muller – Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv

Det är alltid kul att ge sig på författare som fått nobelpriset. Allt som oftast gör man det ju i efterhand. Många riktigt trevliga lässtunder har man fått av nobelpristagare men det händer också att pristagare inte alls faller mig i smaken.

Var hamnar då Herta Muller på bra eller dåligt listan? Att döma av den här boken så hamnar faktiskt någonstans i mitten. Boken, som utspelar sig i Rumänien på 80-talet då förtrycket är stort i landet, är inte lättläst. Jag tror faktiskt jag skulle behöva läsa den en gång till för att riktigt förstå allt.

Den kvinnliga huvudpersonen i boken är på väg med spårvagnen till ett förhör. Landet vill ha total koll på sina invånare och verkar plocka in alla som är det minsta tveksamma till landets statsskick. Under den här spårvagnsturen spelas huvudpersonens hela liv, dess närhet och även landets historia upp. Det sker inte alltid i kronologisk ordning och det kräver noggrann koncentration från läsaren.

Bitvis griper berättelsen tag. Skildringen av förtryck, fattigdom och alkoholism är skrämmande men samtidigt viktig läsning. Och det är skönt att läsa avsnitten där kärlek och glädje förekommer mitt i misären. Men totalt sett så blir det lite för invecklat för mig. Jag får kämpa lite för mycket för att det ska vara njutbart. Texter och böcker ska inte alltid bara rinna på som en porlande vårbäck där allt är frid och fröjd. Men jag vill heller inte alltför ofta, mitt i texten, behöva stanna upp och tänka efter vad som egentligen är sambandet och vilka personer det handlar om nu. Så Herta Mullers andra böcker är inte de som ligger överst på min ”att läsa” lista. Även om jag säkert någon gång kommer att ge henne mer chanser.

Betyg: GGG

Döden slår till

Joan Didion – Ett år av magiskt tänkande

Efter att ha läst boken så förstår man att Joan Didion har skrivandet i blodet. Hon måste helt enkelt skriva, det är det hon gör. För annars skulle det nog närmast varit omöjligt att skriva den här boken. Visst, det finns många som skriver av sig när det hänt hemska saker i deras liv. Men väldigt sällan läser man något lika poetiskt intensivt som Ett år av magiskt tänkande.

Didions man dör hastigt i parets hem samtidigt som deras dotter ligger dödssjuk på sjukhuset. Det är den händelsen och året efter som boken handlar om. Didion minns tillbaka på vad som egentligen hände, hur hon tänkte och agerade.

Det räcker att läsa de första raderna för att vilja läsa vidare. Och hela första delen av boken är en uppvisning att skildra det fasansfulla som Didion varit med om på ett sätt som varken är ”tycka synd om mig själv” eller ”se hur bra jag klarar mig” prosa. Det är bara skickligt beskrivit.

Men efter ungefär halva boken så börjar ämnet kännas uttömt. Det går rundgång i berättelsen. Tillbakablickar till äldre tider fyller ut men håller inte mitt intresse uppe. Historien blir mer anekdotisk och det känns mest som om det är Didion själv, och inte läsaren, som kan få ut något av det. Så därav blir det en liten dipp i betyget.

Betyg: GGG

När kommer filmen?

Nick Hornby – Juliet naked

Att skriva bokrecensioner är rätt krävande och jag är ganska dålig på det. Därför har det legat nere ett bra tag. Men jag inser att för sitt eget minne så behöver man skriva om böckerna man läst. Annars faller de i glömska lite för tidigt. Och när jag i jul hittade ett gammalt block från 90-talet där jag för skrev kort om böcker jag läst, så var det en härlig tillbakablick både på böckerna och sitt egna liv. Så här kör vi igen.

Juliet naked, Nick Hornbys bok från 2009 är mycket lik hans tidigare bokproduktion stilmässigt. Med all säkerhet kommer den att bli filmatiserad (låt oss hoppas utan Hugh Grant). Just att man känner igen så mycket från Hornbys tidigare böcker är ett litet minus. Överraskningseffekten blir självklart mindre och jag kan reta mig lite på fegheten att inte göra något helt annat. Men…

…det har ändå varit en stort nöje att läsa boken. Den är som klippt och skuren för alla musikälskare. Det är nämligen så att Hornby sökt sig till musiken igen. Igenkänningsfaktorn är gigantiskt stor. Ibland blir man stolt över sitt egna musikintresse men ofta också närmast generad att man kan tänka i samma banor som en av huvudpersonerna, Duncan.

Duncans maniska intresse i den avdankade rockstjärnan Tucker Crowe är grunden till handlingen. Den magnifika inledningen när Duncan och hans sambo besöker en toalett på en sunkig bar, bara för att det hände en avgörande händelse i Tucker Crowes liv just på denna toalett, sätter standarden.

Juliet naked är inte riktigt lika insnöad på musik som High Fidelty. Utan den handlar om livet i stort också. Hornby är skicklig på att skriva om vardagshändelser som kan vara avgörande för hela livet. Humorn är hela tiden närvarande i texten men man ska inte glömma hans sätt lägga fram händelser som inte ett skratt kan lösa.

Betyg: GGGG