Årets album 2014 plats 1

Mogwai - Rave Tapes

Det som fällde avgörandet att Mogwai till slut hamnade överest var att det finns en låt som ska spelas på min begravning på Rave Tapes. Det kan ju låta hemskt men någon gång ska vi alla dö och det vore ju tråkigt om det spelades musik man inte gillar i kyrkan. Mogwai är det band som med sina allra bästa låtar kan framkalla de allra starkaste känslorna jag kan få genom musik. Exempelvis då att jag kände direkt att den här måste spelas när jag gått bort. På Rave Tapes finns ytterligare ett gäng låtar som kan läggas till Mogwais katalog av låtar som är mer än musik. Det blir något annat. Något som inte går och som inte ska förklaras.

Årets album 2014 plats 2

The Rhythm Shakers - Voodoo

Tillåt mig presentera! Från Los Angeles, Kalifornien! The Rhythm Shakers!!! Rockabilly och tidig rock n roll gjordes så perfekt på 50-talet att nästan alla dagens band som spelar den typen av musik känns överflödiga. Live kan det fungera men på skiva faller det oftast platt. Det finns några få undantag och nu finns det också ett mega-undantag. Jag har fallit pladask för Rhythm Shakers med Marlene Perez i spetsen. Allt är närmast perfekt och självklart, Det är dansant, det är svettigt det är sexigt och det är hur svängigt som helst. 28 februari spelar de i Katrinholm. Jag har biljett!

Årets album 2014 plats 3

Lee Fields - Emma Jean

Jag skulle tro att jag skrivit det förut. Skulle Lee Fields givit ut sina tre senaste skivor för typ 40 år sedan skulle de varit klassiker nu. För det här är soulmusik av absolut bästa märke. Emma Jean är ett ganska nedtonat album. Fields har något i rösten som gör att det bultar i bröstet på mig så fort han börjar sjunga. Hela albumet kryllar av textrader jag går och nynnar hela tiden. Exempelvis när han sjunger meningen lost in the woods och out here in the woods i låten med samma namn. Några sekunder som gör skillnad för alltid.

Årets album 2014 plats 4

Mark Lanegan Band - Phantom Radio

Ännu ett nästan helgjutet album från Mark Lanegan. Nästan för att det finns ett par låtar på plattan som går lite på tomgång. Ett tag trodde jag att han i stort sett kunde sjunga telefonkatalogen och jag skulle gilla det. Men det har ju faktiskt kommit skivor där han varit med som varit sådär. Låtmaterialet måste vara starkt. Det är det alltså här med något undantag. Och det finns även några riktiga toppar.

Årets album 2014 plats 5

Strand Of Oaks - Heal

Heal är helt klart årets överraskning. Timothy Showalters tidigare singer-songwriter släpp har varit okej men inte något nytt. Heal är som en befrielse från yngre män med gitarr som försöker låta som sina idoler. Här har Strand Of Oaks tänkt om helt. Timothy släppte taget och ut kom Heal. En platta full av fantastiska låtar och texter inspelade med band. Det låter stort, det är mycket keyboards, kvinnlig stämsång och allt övrigt bara faller på plats. Hit efter hit i min bok.

Årets album 2014 plats 6

Earth - Primitive And Deadly

Vill man förflytta sig genom tid och rum så ska man lyssna på Earth väldigt högt vid rätt tillfälle. Frågan vilken makt det är som var inte och fixat med Dylan Carlsons ton på gitarren. Finns inget liknande att hitta någon annanstans. Mark Lanegan är med och sjunger på ett par låtar. Strålande naturligtvis men visst är bandet ändå vassare instrumentalt. De behöver ingen sång. Allt sägs med Dylans gitarr.

Årets album 2014 plats 7

Malcolm Holcombe - Pitiful Blues

Redan första gången jag kom i kontakt med Holcome under vår USA-resa 1999 förstod man att man var inne för en livslång kärleksaffär. Dock anade man inte att han 2014 skulle släppa sitt starkaste album någonsin. För ser man honom till utseendet är det svårt att förstå att han är så bra fortfarande. Hälsan ser ut att vara på upphällningen nämligen. Fast självklart förstår man att han måste vara hyfsat ren. Annars skulle det vara omöjligt att vara så galet grym som i klippet nedan exempelvis.

Årets album 2014 plats 8

Reigning Sound - Shattered

Shattered innehåller allt det vi nu är vana att få från Reigning Sound.  Många garagerockdängor är det men som allra starkast och bäst är det i de lugna låtarna när han låter alla soulinfluenser komma ut ur honom. Greg Cartwright har skapat en låtkatalog de senaste 10 åren som är svårslagen. Det borde verkligen vara dags för ett Göteborgsbesök igen.

Årets album 2014 plats 9

Leonard Cohen - Popular Problems

Besvikelsen att Sharon Robinson inte skulle medverka på Popular Problems var stor innan släppet. Tänkte att nu kommer han säkert hamna i en svacka efter en räcka urstarka album. Så skönt det är att ha fel ibland. Popular Problems tillhör toppskiktet i Cohens katalog. Då förstår att den är oumbärlig.

Årets album 2014 plats 10

Geraint Watkins - Moustique

In A Bad Mood, Watkins förra platta från 2008, är en av de första jag tar med mig till en öde ö. Skulle jag få gå in och redigera Moustique skulle den också få följa med. Tar man bort ett par storbandsinfluerade låtar och ett par bagateller finns det bara guldkorn kvar. Det finns i stort sett inget som slår Geraint Watkins ballader. Låtar jag kan lyssna på om och om igen genom nätterna. Att Geraint spelar på en pub i London ett par söndagar i månaden gör mig sjuk av reslust.

Årets album 2014 plats 11

Rosanne Cash - The River & The Thread

Just det, det var ju inte Lee Ann Womack som vann bästa kvinnliga countryartist 2014. Priset går till Rosanne Cash. Redan i januari släppte hon The River & The Thread. Direkt vid första lyssningen hörde man att skivan var något extra. Den har hängt i hela året och någon tendens att tröttna på låtarna finns inte. De blir snarare bättre och bättre.

Årets album 2014 plats 12

Hurula - Vi Är Människorna Våra Föräldrar Varnade Oss För

Det finns så många fina minnen förknippade med den här skivan. Först hur vi hörde den första gången på väg till en grym helg på Koster. Sedan en vild cykelfärd från Slottsskogen till Rondo under Way out west och hur det efter lång väntan och flera romcola blev en oförglömlig spelning. Och så till sist spelningen på Pustervik i höstas med ett stort kompisgäng. Tack Hurula för allt din musik gjort under året.

Årets album 2014 plats 13

M.O.T.O. - Chinese Rocks (Or A Fisful Of Maobacks)

Helt under radarn fortsätter Paul Caporino och hans M.O.T.O. att ge ut underbara punkrockskivor. Han är en mästare på att hitta nya varianter av samma sköna tre ackord man hört sedan evigheten men aldrig tröttnar på om de framförs på rätt sätt. Caporino har också melodisinnet och de genialt enkla texterna. Extra spännande att skivan är inspelad i China.

Årets album 2014 plats 14

Meshell Ndegeocello - Comet, Come To Me

För 3 år sedan hamnade Meshells skiva Weather på 23 plats på min lista. I år hade jag lyckan att befinna mig Amsterdam när hon spelade North Sea Jazzclub. Tyngdpunkten av spelningen låg på nya skivan och söndagkvällen blev helt klart årets bästa söndagkväll. Jag drömmer fortfarande fina drömmar om hennes basspel, hennes coola stil och framförallt hennes utlämnande låtar.

Årets album 2014 plats 15

Pallbearer - Foundation Of Burden

Anledning till att jag missade Yob, se plats 31 på listan, var alltså Pallbearer. Spelningen på Truckstop gjorde redan en bra platta till ett monster. Foundation Of Burden är inget att sätta på om man behöver en blixtsnabb kick. Det här är musik som behöver lyssnas på från början till slut. Låtarna är långa och behöver sin tid för att nå fram. När de gör det förstår man helheten och njutningen blir dubbel.

Årets album 2014 plats 16

Lee Ann Womack - The Way I'm Livin'

Varje år kommer det en uppsjö bra skivor med kvinnliga countryartister. Jag gillar dem mycket men det slutar oftast med att de hamnar utanför topp 50 och att jag ändå sitter och lyssnar på gamla Loretta Lynn skivor. I år har det kommit bra skivor med Nikki Lane, Vera Lynn och Lydia Loveless bland annat. Och så då pricken över i:et Lee Ann Womack. The Way I'm Livin' är klassisk country i rätt modern skrud. Lee Ann sjunger makalöst och varje låt blir till en film om kärlek, barer, lockelser, fördärv men även så klart lycka.

Årets album 2014 plats 17

The Men - Tomorrow's Hits

New York bandets utveckling fortsätter att gå fram och baklänges. Framåt genom att de blir bättre och bättre och bakåt då musiken blir mer och mer traditionell. På Tomorrow's Hits är The Men ett renodlat klassiskt rockband med riff, blås och ös rakt igenom. På något sätt känns det som bandet når sin peak här. Är det så ska det vara väldigt nöjda för det är få band i vår tid som får till den här typen av slackerrock.

Årets album 2014 plats 18

Frazey Ford - Indian Ocean

Ända sedan jag såg hennes band The Be Good Tanyas för många år sedan har jag haft en liten crush på Frazey Ford. Skulle gärna dejta henne någon gång. Stor risk för kraftig munhäfta dock. Tur då att man kan lyssna på henne. Hennes andra soloskiva, inspelad i Memphis, är ett klassiskt möte mellan country och soul. Så där vackert som många album lät förr. Frazey har gjort det 2014 och det är bara att buga och bocka.

Årets album 2014 plats 19

The Delines - Colifax

Willy Vlautins tre böcker som finns på svenska är alla mycket läsvärda. Alla skildrar livsöden på samhällets baksida på ett sätt som gör att berättelserna verkligen sitter kvar länge efter sista sidan är utläst. Hans band Richmond Fontaine har aldrig riktig berört mig. Det gör däremot hans nya band The Delines. Här blandas Vlautins berättande texter med en perfekt röst. Rösten tillhör Amy Boone och allt mynnar ut i musik för sena kvällar och helst i hörlurar.

Årets album 2014 plats 20

Goat - Commune

Så jäkla glad att Goat är bokade till Roskilde nästa sommar. För det är live bandet är som allra bäst. Känner fortfarande smaken i gommen från de mexikanska shotsen som intogs vid förra tillfället. Commune är en mycket värdig uppföljare till World Music. Den lilla farhågan man hade att bandet bara hade ett album i sig blåstes bort så fort första låten Talk To God går igång.