Inter - Atalanta 4-3 Zlatan's two goals against Atalanta 31/5-09

Jaaaaaaaaa!

Hur stort som helst att se hur Zlatan blev skyttekung i Italien som förste svensk sedan Gunnar Nordahl 1955.

Hela årsabonemanget på Canal + betalade av sig med en klack.

Och så var det skönt att slippa den där jobbiga solen några timmar:):)

The Hellacopters - The Devil Stole The Beat From The Lord

På väg ut till en klassisk kväll på Henriksberg. Var bara tvungen och mellanlanda hemma och lyssna på den här låten.

Skål på er alla!

Vicky Cristina Barcelona (2008) Movie Trailer

Nu äntligen har jag sett den famösa filmen, som när den recenserades inte bara fick plus,fyrar och getingar utan även mysbångar i betyg. Fyra stycken om jag inte minns fel.

Det höga betyget och att Scarlett Johanson är med gjorde mig förstås förväntasfull. Och jag måsta säga att betyget 4 är klockrent. Jag skulle nog inte sätta några mysbångar utan mer fyra sanningar. Även om ett flertal av personerna ljuger både för sig själva och andra i filmen så belyser filmen en mängd sanningar. Och det är de scenerna som brinner.

Bob Luman "Gettin' Back To Norma"

För er som inte förstod Bob Lumans storhet i klippet nedan kommer här ytterligare en chans.

Det är sådana här låtar som gör att jag inte vill gå och lägga mig fast jag borde. Men samtidigt vet jag ju att den extra tröttheten imorgon snabbt åtgärdas om jag spelar låten igen till frukost, och i bilen till jobbet och så en gång när jag väl är framme också.

I en härlig intervju med Jari Happalainen i DN i veckan utbrast han att "jag är 100 procent musik". Det är bara att inse att det är jag också.

Bob Luman - Everyday I Have To Cry Some

Dagens trip till Dirty records innebar som vanligt en tunnare plånbok men ett rikare liv.

Bland annat blev det två plattor med Bob Luman från hans tid på Epic på tidigt 70-tal. I mina öron skapade han då en perfekt countrymusik som han blandade upp med lite influenser från sin tid som tidig rockare. Vilket den här låten är ett ypperligt bevis på.

Charlie Feathers - That certain girl ( USA, Rockabilly )

Efter ha legat lågt med rockabillyn i sedan i vintras för att samla kraft så är det dags att släppa återhållsamheten. Särskilt som jag har att lyssna på 12 cd-skivor med Lux Interiors och Poison Ivy's favoriter inom bland annat denna genre. Efter att ha lyssnat på volym ett så förstår jag att det kommer bli ännu en rockabillysommar.

Charlie Feathers är då förstås en av grundstenarna. Det räcker bara med att höra inledningen på den här låten. Först de perfekta gitarrerna och sen rösten och sen en klassisk rockabilly text. Mumma.

Wilco - Wilco (The Song)

Tyvärr finns inte låten You and I från nya Wilco skiva uppe på youtube ännu. Det är annars en av årets bästa låtar. Hela skivan är för övrigt grymt bra. Låten ovan är bra men inte bland topp fem på skivan.

För mig känns det som om Jeff Tweedy nu når mig utan skyddsnät. Wilco har alltid varit ett bra band men inte nått mig ända in riktigt. På förra skivan gillade jag flera låtar väldigt mycket och jag älskade What light. På nya skivan är det flera låtar att älska. Helt klart är Tweedy som bäst när han drar ner tempot.

Lite konstigt att just idag när jag hade tänkt att lägga upp en Wilco låt så läser jag att den före detta medlemmen Jay Bennett har dött endast 45 år gammal. Sorgligt men också ännu ett bevis att man ska leva livet så mycket det bara går så länge man lever. Och det är precis så jag tolkar låten You and I.

Tio meningar om helgen som gått

1. Jag tyckte det var kul att dela in 4 mot 4 och spela boll på Karl Johans plan med fyra engelsmän.
2. Jag slår fast att funkmusik på Nef får min kropp att vilja stå stilla.
3. Jag slår fast att soulmusik på Nef får min kropp att vilja ta glädjeskutt.
4. Jag inser att lyssna på Eldkvarn framåt småtimmarna med två härliga vänner är livskvalitet.
5. Jag är otroligt lycklig över att få vara med och träna ett tjejlag men det kan vara frustrerande.
6. Jag är en väldigt stolt Majornabo och dagens megaloppis i hela Majorna gjorde mig bara säkrare.
7. Jag tycker det var en skräll att Flygande Jakob var helgen godaste maträtt.
8. Jag blev väldigt nöjd när jag slog upp ögonen på söndagmorgonen och insåg att det här kändes ju riktigt bra.
9. Jag är djupt imponerad och rörd över Mats Olssons härliga söndagskrönika om hans gode vän, den i veckan avlidne Lennart Persson.
10. Jag tror att jag aldrig upplevt en lika skön, fantastisk och rogivande söndagseftermiddag som den jag och Ella hade i Azaleadalen.
    

Bad Luck - Bruce Springsteen with Mike Ness - Los Angeles

Veckans bästa youtube klipp som får mig att längta än mer efter att se Social Distortion live två gånger inom en vecka i sommar.
En sommar som visserligen har tre färre semesterveckor än förra året men som säkert kommer bli lika fantastisk.

Med start på tåget upp till Stockholm i början av juni tills det sista bandet går av scenen på Way out west i mitten på augusti så ser jag framför mig fantastiska ting.

The Band - Music from the Big Pink

127 av 1001 album

The Band - Musik from the Big Pink (1968)

Åh, det var på tiden att det kom något riktig bra bland de 1001 albumen. Jordigt, är ett ord som ibland används för att beskriva The Bands musik. Och det stämmer verkligen när man jämför med tidigare band på den här listan. För när The Band spelar upp hör man musikrötter långt tillbaks i tiden, det finns ingen ironi eller putslustigheter i texterna och anslaget är hela tiden i takt med hjärtslagen.

Låtar som Tears of rage, I shall be released, The weight och This wheels on fire är ungefär så bra som den här typen av musik kan bli. Eller vilken musik som helst för den delen. Men det är ju elva låtar på skivan och alla håller inte riktigt samma klass. De flesta är bra men några spår går på tomgång så jag kan inte ge skivan högsta betyg. Även om mitt hjärta vill primiera ett av de absolut stilfullaste banden genom tiderna med en femma så vore det att lura sig själv för det händer aldrig att jag lyssnar på låtar som In a station och Chest fever och får rysningar av välbehag. Men Music from the Big Pink är förstås ett måste i varje anständig musiksamling.

Betyg: GGGG

Favorit: The weight

Small Faces - Ogdens' Nut Gone Flake

126 av 1001 album

Small Faces - Ogdens' Nut Gone Flake (1968)

Bara titeln kan ju skräma mig. Vad tusan menar de med den. Och precis som flera andra skivor nyligen på den här listan är detta till större delen ett konceptalbum där jag inte alls går igång på texterna. Men till skillnad från föregående plattor så fräser det stundtals om musiken. Ibland är det ett Stones groove och ibland är det rena Madchester basgångar.

Så det är ett ganska ambivalent album att lyssna på för mig. Dels finns det hemska saker som brittisk music-hall musik och till det knasiga berättelser. Men, som sagt, det finns också ett driv och det finns bra sångröster som gör att man har förbiseende med en hel del av otygen.

Låten Rene symboliserar precis allt jag skrivit ovan. Den börjar lite uselt ompa-ompa brittiskt, sen kommer bra röster in och det hela avslutas med ett hejdlöst sväng i två minuter. Jag blir inte riktigt klok på det.

Betyg: GGG

Favorit: Lazy sunday

Simon & Garfunkel - Bookends

125 av 1001 album

Simon & Garfunkel - Bookends (1968)

Det händer inte särskilt ofta att jag sätter på en platta med Simon & Garfunkel. Men när jag väl gör det blir jag oftast lite besviken. Det finns en del fantastiska låter men det blir ganska snabbt enahanda och jag glömmer att lyssna.

Skivan Bookends har precis samma problem som duon har överlag. Det är lite för långt mellan de riktigt bra låtarna. Är låten inte på topp blir Paul Simons röst så sockersöt att mina öron inte vill lyssna. Hela min kropp skriker efter temperament i musiken och vill man ha det så har man definitivt kommit fel när man lägger på en skiva dessa två herrar.

Sen finns ju tidlösa låtar som man aldrig säger nej till. A hazy shade of winter, Mr Robinson och till viss del America. Låtar som gör att man längtar till att strosa omkring i Central park en vårkväll. För nästan det bästa med Simon & Garfunkel är att man direkt tänker på New York när man hör dem.

Betyg: GGG

Favorit: A hazy shade of winter

The Pretty Things - S.F. Sorrow

124 av 1001 album

The Pretty Things - S.F. Sorrow (1968)

Ett flertal brittiska band snöade totalt in på att göra konceptalbum under slutet av 60-talet. Jag tror inte att jag gillar en enda av dessa album. I varje fall har jag inte hört något ännu. Jag vill förstå låt för låt och inte ha mig en lång berättelse serverad över ett helt album. Särskilt inte om musiken är relativt trist och ibland så svulstig och pompös att det börjar rycka i kräkrefleksen.

The Pretty Things var ju bara något år innan den här skivan ett habilt brittiskt r&b band. Det var synd att de den här dödsvägen skulle vandra. Av de tretton låtarna på albumet finns det dock några som är möjliga att lyssna på. Det är när deras tidiga rockinfluenser eller mer renodlade akustiska nummer träder fram. Men så fort man börjat få upp hoppet lite kommer det ännu något hemskt halvintellektuellt dravel satt i en hemsk musikalisk kostym.

Betyg: GG

Favorit: The journey

Iron Butterfly - In-A-Gadda-Da-Vida

123 av 1001 album

Iron Butterfly - In-A-Gadda-Da-Vida (1968)

Då var det verkligen dags att ta upp jakten på de 1001 albumen igen. Tyvärr börjar det med ett riktigt miserabelt album. San Diego bandet Iron Butterfly har med den här skivan kvalat in som ett av de sämsta albumen på den här listan. Helt ärligt är den genomusel.

In-A-Gadda-Da-Vida är inte på något sätt tidlös, den är inte nyskapande och jag hittar nästan inget alls att gilla. Själva grundingredienserna är inte dåliga. Psykedelisk rock från sent 60-tal brukar i de allra flesta fall i alla fall ha något att komma med. Men här hittar jag bara ett överflöd av orglar, absolut värdelös sång, inga låtar utan bara äckligt flum för gubbar som jobbar i fel sorts skivaffärer.

Betyg: G

Favorit: Most anything you want

Big Sambo and the Housewreckers

Idag kom beskedet att musikjournalisten Lennar Persson har gått bort. Beskedet är fruktansvärt för oss som dyrkar musik och som älskar bra texter om musik. Jag vet inte hur många artister som Lennart Persson tipsat mig om. Det är i alla fall massor och åter massor med timmar av musik som han fått mig att lyssna på. Och grejen med hans tips är att de alltid var bra. Alltid.

För bara något halvår sedan så startade han äntligen en hemsida där han uppdaterade sig nästan dagligen. Hans sida ingick att i min morgonrutin att kolla upp. Och alltid blev man på bra humör när man lyssnade på något av hans ljudexempel.

Hans Bäst just nu tips på Rootsys hemsida var alltid helgjutna och hans recensioner och artiklar i Sonic var de klart mest läsvärda i den tidningen.

Fast det var en sak som jag länge hade tänkt att maila honom att fråga. Det var hur han kunde undgå att välja ut Håkan Hellströms debutskiva bland de 30 svenska skivor som finns i boken 1001 skivor du ska lyssna på innan du dör. Nu han jag aldrig maila honom om detta.

Så sent som i förra veckan läste jag hans spalt i norska tidningen ABC-nyheder och njöt av hans kärlek till musik. Artikeln handlade om låten ovan och finns att läsa här http://www.abcnyheter.no/node/88356. Precis som vanligt lyfter han upp en låt som vid en slentrianlyssning bara kan försvinna men som nu är oumbärlig.

Det är bara att hoppas att det finns musik där du hamnat Lennart. Tack för allt!

William Bell - Happy

Dagens resa till Donsö slutade med en efterlängtad seger. Lite taktiska drag gjorde att vi genomförde en utmärkt match från början till slut och vann med 3-0.

I och med detta trevliga resultat och denna härliga resa känner jag mig lika lycklig som William Bell gör i den här låten. Visserligen är Bell glad för att han träffat rätt kvinna och därav kan han inte sluta smajla. Men jag har nog ett lika brett leende nu när det är dags för sängen. Sköna fotbollsvinster kommer inte långt efter pirret i en förälskelse.

Rokia Traoré - Dounia

Att se alla barn kämpa sig igenom dagens Lilla Göteborgsvarv gjorde mig tårögd. Man ser verkligen hur de tar ut sig samtidigt som de är nervösa och spända med all publik. Härligt!

Annars har det varit skön vila med Rokia Traore på skivtallriken. Och på tal om tårögd så blir jag alltid det när musiken drar igång första dagen på Roskildefestivalen. Det är alltid fullständigt magiskt. Oberoende hur vädret är så är då livet på topp. Alltid.

Jag tror inte Rokia Traore öppnar årets festival men hon är där. Och jag kommer att se henne för hon har ett oerhört fint gitarrspel och en röst och musik som ger mig rysningar. Och säkert kommer jag fälla en tår då också.

Dr Feelgood - She Does It Right

Efter 12 kilometer tog de slut. De bara lade av. Antagligen var det deras protest mot den tveksamma grundträningen. De skrek att jag skulle stanna och ta en taxi hem. Sådant dåligt inflytande hade de inte på resten av kroppen även om de sålde in idén väldigt väl.

Nä, benen skulle allt få lida hela vägen in i mål. Över Göta Älv bron, längs hela Avenyn, Vasagatan, Övre Husargatan, i Slottskogen och på upploppet inne på vallen så var det en maktkamp mellan dem och hjärnan. Kanske kan man säga att hjärnan vann men att benen gjorde så starkt motstånd att hjärnan ändå inte var nöjd. Och benen riktigt njöt av att pina mig i närmare en mil. De ska nog få igen.

1.38.59 var min sämsta tid någonsin. Visserligen visste jag läget men man hoppas ju att man kan leva på gamla meriter ett år till. Men det gick inte.

Benen får sitt straff ikväll. De pockade på uppmärksamhet och ville ge sig ut och dansa till Dr. Feelgood. Men det är klart de inte får om de varit så olydiga tidigare idag.

Troublemakers - Staden Göteborg

Fick en sådan kärlek till staden Göteborg igår. Nu när Slottskogen är som finast går det inte annat än att bli lyrisk. Men största anledningen var låten Jag lämnade mitt hjärta i Göteborg som finns med på Alf Robertsons nya skiva. Där kan man snacka om innerlig kärlek till staden. Tyvärr finns den inte här på youtube. Men kolla upp den alla.

Den här punkrökaren med Troublemakers är ett gott substitut. Jag blir i alla fall glad av den.

På tal om glad så lyckades jag vinna två biljetter till West Coast Riot igår. Hur bra var inte det. De kostar ju 750 spänn styck. Är det någon som är sugen att köpa en så hojta till. Jag säljer den för det fina priset 700 kronor + mitt sällskap.

Lite humor. Som inköpsansvarig av tv-spel på jobbet så kollade jag igår igenom utbudet på Singstar-spel. Då upptäckte jag att det kommit ett nytt sådant med ett det band jag gillar allra minst, Queen. Utan att riktigt förstå det gick jag ändå och nynnade på deras låtar hela eftermiddagen.

Det fick dock ett abrupt slut. Jag kom nämligen på mig själv sjungandes ganska högt stofen Fat bottomed girls just när det gick en fat bottomed girl framför mig. Då bröts den hemska Queen förtrollningen dirket och det var nästan så jag skämdes lite, men jag tror inte hon hörde. Fast det är ganska roligt nu efteråt.

The Band - The Shape I'm In

Nu är det bara några dagar kvar tills jag får lita på dagsformen. Uppladdningen inför årets gbg-varv har varit hyfsad den senaste månaden. Innan dess fanns den inte, uppladdningen alltså.

Löpning kändes fullständigt avlägset i fram till mars. Det var så mycket mysigare att komma in i Friskis varma lokaler och omfamnas av gemenskapen där. När det sen var läge att ge sig ut i spåret igen så hade benen i stort sett glömt hur de skulle göra för att ta ut löpsteget.

Veckan innan varvet är alltid lite pirrig. Man diskuterar loppet med i stort sett alla man kommer i samspråk med. Vare sig den andra personen ska springa eller inte. Gbg-varvet har helt klart blivit väldigt stort och när startskottet går på lördag så är det bara att köra. Det är bara att ställa in sig på att det i mångt och mycket är en pina. Om man startar så finns det inget att spara på. I mål ska man vara helt slut. Annars ser jag inte så stor vits med att springa lopp.

The Bands låt ovan får mig att tänka på dagsform i alla möjliga situationer. Jag trodde att dagens lilla föreläsning om bloggar som jag höll på jobbet skulle gå bra. Dagsformen kändes god men det var tydligen en luring. För det gick inget vidare och något flyt infann sig aldrig. När jag ska hålla i något föredrag så avskyr jag att förbereda mig för väl. Jag tänker istället att jag ska vara en föreläsningens svar på Bob Dylan. Allt kan hända och improvisationen ska hela tiden finnas till hands. Men då kan det också gå som det gjorde för mig idag och som det kan göra för Dylan på scen. Nämligen åt skogen. Visserligen var det rätt kul att jag stod och tänkte på mig själv som Dylan när det inte fungerade. Kanske var det ett visst högmod som drabbade mig.

Högmod är något jag inte borde ha (och nog inte har på riktigt) efter att ha sett bilderna på bibliotekets blogg. Från förra veckans quiz så hade det lagts upp bilder och de var inte alltför fagra. Min kollega gjorde sig excellent menas jag verkar ha passerat zenit för längesedan.

Gaslight Anthem

Då var de klara för Roskilde. Torsdagen där blir tuff. Social Distortion, Fucked Up, Lucinda Williams och Gaslight Anthem på rad. Herregud vad fint det kommer att bli.

Den här låten har jag verkligen fått på hjärnan. En riktig rökare till rocksång från New Jersey.

"Ain't supposed to die on a saturday night"

Ulf Lundell - Ut ikväll

Idag satte jag på Uffe frivilligt på jobbet. Jag undrar om det hänt någon gång innan i mitt liv. Jodå, jag har lyssnat på honom en del innan. Jag har gett honom massor med chanser men då har jag alltid lagt på en skiva för att jag försökt gilla det. Idag fanns inga sådana tankar utan helt plötsligt kände jag för att lyssna på Ulf Lundell. Konstigt.

Hur var det då? Inte så dumt men heller inte någon utomjordisk upplevelse musikmässigt. Textmässigt vet jag vad han kan och där har han alltid sina poänger.

Den här låten konstaterar jag dock villigt att jag kommer spela imorgon igen. Och kanske hela sommaren som kommer också.

Neil Young - Old Man

Vad är ålder? Jag känner mig väldigt olika gammal i olika situationer. Ungefär så här:

Hos tandläkaren 25 år
På spårvagnen 31 år
På dansgolvet nykter 47 år
På dansgolvet glad 22 år
Ofrivilligt lyssnandes på Salem Al Falkir 2 år
I spegeln måndag morgon 41 år
Skällandes på ungdomar i affekt 55 år
Lyssnandes på punk 16 år
Under löprundan 10 år
I verkliga livet 34 år
På jobbet 30 år
På väg upp ur sängen 51 år
I baren 25 år
I tanken 32 år
Under ögonen 38 år
I sängen 29 år
Efter blicken 20 år
Gåendes i trappor 44 år
I folkmassan 27 år
I en dröm 25 år
Som tränare 40 år
Bland sina grannar 18 år
Vid synen av rökande barn 72 år
När en bra låt kommer på 25 år
På Friskis 33 år
När innebörden i en klassisk soullåt faller på plats 35 år
Tanken på Lidköping 14 år
Just nu lyssnandes på 13th Floor Elevators 30 år
Imorgon på fotbollsplanen 41 år
Vid åsynen av jämnåriga 28 år
Som ansvarig 17 år
Som pappa 36 år
Lyssnandes på The 59 sound av Gaslight Anthem 10 år
Vid jämnfotahopp 52 år
Bland idioter 16 år
På Älvsborgsbron 85 år
På julafton 8 år
Tänkandes på min pappa 5 år
Under abstinensen 43 år
Under Kärlek är för dom 36 år

Social Distortion - I was wrong

Dessa frågor besvarade kungälvsborna ikväll. Plus lite bild- och musikfrågor som är svåra att återge här. Men testa gärna era kunskaper nedan.

Sen tycker jag man ska vara lika storsint som Mike Ness och sjunga med i låten I was wrong när man inte kan.

QUIZ 090507

1. Vilka deckarförfattare har skrivit om följande personer? A. Erik Winter B. Anders Knutas C. Van Veeteren D. Malin Fors

2. Vilket år rullade den första serietillverkade bilen ut från Volvofabriken? Året som också är det officiella för Volvos grundande.

3. Nämn fem stycken svenska som har vunnit OS-guld individuellt i längdåkning genom tiderna? Ni får endast skriva ner fem namn.

4. Vad är IKEA förkortning för?

5. Snart är det dags Eurovision Song Contest i Moskva. Vi vill veta vilka de fyra mest segerrika länderna är genom den här tävlingens historia? Endast fyra namn får skrivas ner.

6. Svininfluensan har varit på tapeten de senaste veckorna. Medierna har frossat i artiklar och inslag. Ett ord har cirkulerat mycket och det är det vi söker här. Ordet betyder att en lokal epidemi drabbar och sprider sig runt hela världen. Vilket är ordet?

7. Nu ska vi se om ni har koll på era operor. Vi vill veta kompositörerna till dessa fem klassiska operor? A. Tristan och Isolde B. Trollflöjten C. Tosca D. Carmen E. Rigoletto

8. Vi vill veta hur många danska kronor vi idag får för en svensk hundralapp? Ni får rätt om ni hamnar inom 3 kronors felmarginal. (Källa GP)

9. Då och då kommer de och hindrar solens strålar att nå oss, molnen. Det finns tio huvudmolnslag. Dessa kombineras ihop med hjälp av fem molnsläkten. Vi vill veta namnet på detta fem molnsläkten. De nämns ofta i väderleksrapporterna på tv och de är på latin.

10. Här kommer tre frågor om Kungliga Dramaten. A. Vilken kung grundade teater? B. Vad heter den nuvarande teaterchefen? C. Vilken pjäs var den sista Ingmar Bergman satte upp år 2002?

11. För någon vecka sedan delades priset Årets kungälvsföretagare ut. Priset gick till Ulla Norbäck. Vi vill veta vilken verksamhet hon driver?

12.Det finns fyra länder i Afrika som börjar med bokstaven B. Vilka länder är detta?

13. Nu är allsvenska i fotboll i full gång. Vi vill veta vilka lag som blivit svenska mästare flest gånger på herr- och damsidan?

Grace Jones Demolition Man

Idag har jag insett att se Grace Jones på Roskilde i sommar kommer bli alldeles fantastiskt. Ett kalas utan pardon som jag verkligen ser fram emot.

Det trodde jag inte när jag och min bror såg den här videon under tidigt 80-tal. Då spelade man in allt som sändes i musikväg på tv och såg om det vare sig man gillade det eller inte. Det är tyckte jag var riktigt märkligt kommer jag ihåg.

Kollar man in klippen från Grace senaste turne samt lyssnar på nya skivan så förstår man dock att det här är inget man vill missa. De gamla klassikerna görs med en tyngd som verkar härlig och särskilt Love is the drug är sanslös. Och sen är det klart att det är tufft med en 60-årig kvinna som går ut på scen i någon sorts stringtrosor.

Folk Implosion - Natural One

Det är synd om många barn. Varje dag känns det som om jag ser barn som blir illa behandlade av sina målsmän. Det kan vara på jobbet, på dagis, i skolan eller på gatan. Att en del barn sedan blir som de blir är förstås givet. Hur ska ett barn kunna förstå vad som gäller när föräldern beter sig som ett svin. Jag gråter när jag ser, vad det verkar, helt kärlekslösa vuxna betrakta sina barn som något riktigt ondskefullt. Hur kan man bli sådan?

Bara för att jag idag såg det här ske framför mina ögon så sväljer jag att mitt tandläkarbesök kostade 1100 kronor utan problem. Vad är den summan mot att få uppleva kärlek. Absolut ingenting.

Brian Fallon of Gaslight Anthem performs '59 Sound

Några betraktelser en dag som den här.

Kvällens match slutade med en svidande förlust. 0-8 mot Sävedalen är inget man vill förstå. Men som tränare måste man naturligtvis grundligt gå igenom allt igen. Om man ska något positivt så kan man väl framhäva att tjejerna kämpade på ganska bra. Annars var det en dag där ingenting fungerade. Vi lämnar det så tills vidare. Så brukar ju de stora tränarna säga när de är för uppumpade med adrenalin och inte vill häva ur sig något plumpt. Så jag kör på det också. Det man ändå kan säga är att IFK Göteborgs nystartade flicklag kommer få sota för detta nästa måndag då vi tar emot dem på Plikta.

Imorgon är det tandläkarbesök som gäller. För första gången på några år. Det känns sådär att gå till Folktandvården i Kungälv. Det ger inga goda vibbar på något sätt. Oddsen för att det kommer bli en behaglig upplevlse med en vänlig och tilltalande tandläkare känns skyhöga. Jag ser mer brutalitet framför mig. Och mamma är inte med och tar mig till någon skivaffär efter heller.

Lite positivt är i alla fall att Gaslight Anthem verkar vara på g till Roskilde. När jag läste om dem i vintras så trodde jag att det var ett band jag verkligen kunde gilla. Men efter en lyssning kändes det sådär. Alltför mycket amerikanskt The Killers sound i mina öron. Men samtidigt kände jag att det nog inte var kört. Och nu när jag åter gav dem chansen hörde jag det jag var ute efter från början. Mixen mellan Bruce Springsteen och Against Me fanns där och sångaren verkar genuin. Så kommer de till Roskilde blir det säkert en kalasfest. I och för sig får jag se dem på West coast riot men Roskilde känns mer som deras ställe.

Låten ovan är lika bra akustisk som elektrisk men den lite lågmäldare varianten passade bra en dag som denna.

bob hund : Ett Fall Och En Lösning

Efter en helg hemma hos mor får man alltid en längtan efter den fantastiska hunden Coco. Det är fjorton år sedan hon dog men hon känns väldigt närvarande fortfarande.

Från den första gången jag och mamma såg henne i valpkullen så var vi förälskade. Hon var den slöaste och snällaste valpen sa hundägarinnan och det tyckte vi kändes bra. Henne ska vi ha! Utbrast vi med en gång. Hon var även den finaste.

Vi ångrade oss verkligen aldrig för hon var en oerhört snäll hund. Alla Golden reteriver hundar är ju snälla men Coco var verkligen SNÄLL mot alla.

De sista åren blev hon så stel i lederna att hon hade det tufft. Trots detta såg man i hennes ögon att hon gärna ville hänga i. Till sist gick det dock inte längre. Beskedet att hon inte klarade sig längre fick hon av veterinärerna.

Jag fick beskedet mitt under en fest just på väg till att se Bob Hund spela på Framnäsfestivalen i Lidköping. Efter det var det förstås omöjligt att gå på en spelning. Jag gick rakt ut i lidköpingsskogen och satte mig tills det var kolsvart. På ett träd ristade jag in Cocos namn och ett kors. Hon var fantastisk.

O.V. Wright - I Don't Know Why ( I Love You Like I Do )

Igår stod Eli Paperboy Reed på Storans scen. Enligt mig var det en magnifik spelning. Efter en liten trevande inledning så hade han större delen av publiken sin hand när han blivit uppvärmd. Särskilt kvinnorna kom närmare och närmare scenkanten.

Det är svårt för en vit man att sjunga soulmusik. Det är ändå svårare att göra det på 60-tals vis. Oftast brukar det låta som ett halvtaskigt coverband. Men Paperboy han klarar det, han har rösten, han har låtarna, han har ett bra band i ryggen och han kan bygga upp en spelning.

Hans band The True Loves ska ha en stor eloge. Den smilande trummisen kanske var lite stel men bassisten var så solid att det inte gjorde något. Blåsarna gjorde sitt hantverk perfekt. De visste att när man spelar soul så är det inget överspel som gäller.

Jag hade anat att det skulle lyfta sig rejält från hur det låter på skiva. För där finns det lite Commitments varning. Men att det skulle lyfta så här trodde jag inte. Naturligtvis når han inte till de stora soulmännen men eftersom de inte finns kvar längre så är nog Eli Paperboy Reed det bästa man kan se på en livescen vad det gäller gammaldags soulmusik just nu.

Det spelades några covers under kvällen. Bäst var när Paperboy tolkade O.V. Wright ensam med gitarr. Det var nästan lika bra som orginalet. Att vara lika bra förstår ni är omöjligt om ni lyssnar på låten ovan.