Animal Collective - Feels

Mitt enorma musikintresse till trots så är jag nog ganska konservativ när det gäller låtar. Inte för jag har något emot experimenterande men det kan lätt bli fel. Nu tycker jag egentligen inte att Animal Collective blir fel men eftersom dessa tankar kommer upp är det någonting som inte står rätt till. När det gäller nya band får man högre och högre krav för att till sig dem. Den här skivan är antagligen bättre än flera skivor i min skivsamling. När man köpte som mest skivor var man inte lika selektiv vilket kunde leda till felköp. Nu när man tyvärr har mindre tid att lyssna på musik noggrant så faller Animal Collective precis på fel sida sträcket.

Blandningen av musikstilar som pychadelica, folk, pop, elektronika och en massa annat blir kanske inte splittrat men heller inte så påträngande så att man fastnar. Å andra sidan gillade jag det verkligen när jag lyssnade på den idag då jag var extremt trött. Skivan blev bättre i det där stadiet när man nästan somnar men inte kan för att ett barn hoppar i sängen där man ligger. Särskilt de lite längre psykadeliska låtarna imponerade då.

Animal Collective blir ännu ett Roskildeband som får både ris och ros. Vad jag hört ska de vara bra live så jag kollar gärna in dem.

Bra låtar: Bees och Daffy duck

Ernest Hemingway - A moveable feast

I denna bok skildrar Hemingway sina år i Paris under 1920-talet. När man läser hans iaktagelser över staden Paris så känns det som om det lika gärna kunde vara idag. Antingen är det Hemingways sätt att skriva eller också så har stadens inte ändrats så mycket.

Jag gillar verkligen Hemingway. Hans sätt att skriva passar mig. Däremot drar jag mig för hans intresse för jakt och äventyr. Det ligger inte riktigt för mig. I den här boken slipper man de machobeskrivningar som ibland kan förekomma hos Hemingway. Istället får man ömsinta porträtt över författarkollegor som Ezra Pound, Gertrude Stein och Scott Fitzgerald. För en litteraturintresserad är det förstås rena drömmen.

Skildringarna av Paris cafékultur är också mumma när man precis varit där och suttit på de ställen han skriver om. En karaff vin är vad man längtar efter nu. Alltid när man läser en sådan här, på något sätt, självklar bok så skulle man själv vilja och kunna skriva något liknande. Det kommer säkert aldrig att ske och då är det tur att det finns andra som gör det.

Att läsa den på engelska och ha köpt den på Shakespeare & Co, som ofta omnämns i boken, gör läsupplevelsen extra rik. Undrar vilken bok man ska läsa under nästa Paris resa.

Sigur Ros - Takk

Skulle Sigur Ros spela instrumentalt vore jag glad. Jag har nämligen väldigt svårt för de vokala inslagen. Trots att sången kan vara änglalik och len så skär den som knivar i mig. Den för inte in mig i den stämmning jag vill. Musiken ligger annars där och väntar på omfamna mig. Jag tröttnar aldrig på lugna låtar som stegrar sig till ett crescendo på slutet. Alla postrockband av aktning har ju några sådana låtar. Sigur Ros har det också men så var det ju det där med sången.

Det lilla jag såg från Sigur Ros spelning på Roskilde för några år sedan gör dock att jag gärna ser dem igen. Det krävs dock att man är på rätt humör. Är det någon som läser detta som har bra tips på vad man ska ha i kroppen för att få ut det mesta av Sigur Ros så är det bara att höra av sig. Det bästa är nog om det är en varm sommarnatt och man kan ligga i gräset och bara flyta med.

Bra låtar: Hoppipolla och Saeglupur

Efter ett dygns förvirring började Paris inta min kropp. Med hjälp av billigt vin blev jag ett med staden från andra kvällen. Alla tveksamheter försvann. Mina fötter kände sig alltmer hemma på stadens trottoarer.

Första dygnets många jämförelser med London hade gjort mig något vilsen. Alla resor till London har gjort att man känner sig hemma där från första stund så var det inte i Paris. Den stora orsaken är förstås språket som man inte behärskar. Det går inte att sitta vid en bardisk och lyssna och förstå samtalen som försigår runtom. Man känner fel sorts utanförskap.

Arkitekturen är fantastisk var man än går i Paris. Det känns som man stöter på kända byggnader överallt. Därför tror jag att ens första parisvistelse är speciell. Till och med Eiffeltornet kändes fantastiskt att var uppe i. Notre Dame var också det en speciell upplevelse att besöka.

Av någon anledning brukar jag alltid bli trött i benen redan innan jag kommer in på ett museum. Det känns ibland som om det räcker att besöka museets shop. Centre Pompidou som satsar på modern konst är nog ett undantag. Visserligen blev jag trött i benen ganska snart men museet var lagom stort. Eller också missa jag någon våning. Louvren däremot var så stort att jag inte orkade med mycket mer än Mona Lisa.

Den främsta fördelen med Paris är dess uteserveringar. Det var ju suvuränt att sätta sig på en solig gata och invänta menyn. Alla rätter jag åt, såväl frukost, lunch som middag smakade utmärkt. Av alla måltider var det ett ställe som stod ut. Det var restaurang Chartier med sin gammaldag inredning och sin historia som ett gammalt arbetarställe. Maten var god men det var framförallt stämmningen som var härlig.

Mer om Paris kommer i senare inlägg.

Hemma från Paris. En stad jag kom att gilla allt mer. En längre rapport kommer om ett par dagar. Nu till datorfria Grebbestad.

Nu bär det av till Paris. Ingen blogg på några dagar om jag inte stöter på en dator där.

I övrigt var det kul att se Belle & Sebastian på Bengans igår.

Franz Ferdinand - You could have it so much better

Undrar om det finns något band som har enhetliga eller samma kläder som jag verkligen gillar. Vad jag kommer på så är det inte det. Kanske är det estitiken jag ibland stör mig på när det gäller Franz Ferdinand också. Det blir fokus på fel sak liksom. Till deras försvar få jag ändå säga att i de intervjuer jag sett så verkar det vara trevliga killar.

Nu är det inte bara bandets stil som inte tilltalar mig. Det är också den odynamiska musiken. Det finns ett antal härliga melodislingor i flera av låtarna men utförandet gör att det inte svänger på det sätt jag vill. Det finns 3-4 låtar som är bra, resten är bleka kopior på samma låtar. Trumkompet känns också enahanda. En eller två låtar på Sticky Fingers dansgolv funkar fint men att ta sig igenom ett helt album hemma vid stereon funkar inte.

Bra låtar: This boy och Evil and a heathen

Sergent Garcia - La semilla escondida

Musik med latinoinslag är inte riktigt vad jag brukar gilla. Visst så svänger det stundtals men känslan som berör infinner sig sällan. Sergent Garcia är bosatt i Frankrike men sjunger på spanska. Han blandar stilar ganska friskt men i grunden finns alltid en krydda latinomusik. Det finns faktiskt ganska stora likheter med Mano Chau.

Nu är det här ganska ok ändå. Ett problem är att jag inte förstår vad han sjunger om. Känslan är att han har något att säga men som sagt jag förstår inte. Jag ser dock inga problem med att ligga i gräset utanför världsmusikscenen och sippa på dagens första öl och lyssna på det här. Det vore nog inga problem och slinka in i tältet på hemväg och dansa ut dagens alkoholintag heller.

Bra låtar: Poetas och Long time

Aldrig känner man sig så hjälplös som när barnen är sjuka. Nu har Ella legat med hög feber i 3 dagar. När hon har feber kräks hon också vilket innebär att hon ännu mer utmattad. Hon kämpar otroligt tappert på men det är jobbigt för henne. Nu håller vi alla tummar på att det går över under dagen.

Astrid är som tur är pigg. Hon vill dock väldigt gärna gå ut men vi kan ju inte lämna Ella ensam inne. Det blir nog att leka lite med bollar inne idag.

Då är man där igen då benen värker så man knappt kan gå. Hursomhelst så är jag väldigt nöjd med loppet idag. Jag försökte hålla igen lite på krafterna så det inte skulle bli olidligt de sista kilometrarna. Det lyckade ganska bra.

1.32.12 är mitt nya personliga rekord.

Hamburgertallriken på O'Learys ikväll smakade också utmärkt. Av erfarenhet var jag klok nog att inte gå vidare ut i natten.

Två timmar till start av årets Gbg-varv. Det ska bli kul. Samtidigt vet man hur jobbigt det är i stort sätt hela vägen. Under 1 tim 40 minuter är målet.

Matisyahy - Youth

Reggae av en vit ortodox jude från USA. Det låter väl sådär men jag gillar det faktiskt. Inte för att jag jublar men låtarna är trallvänliga och somriga på rätt sätt. Musiken är tillrättalagd så jag kan tänka mig att reggaepuritaner har svårt för det här men jag som gillar min reggae i små doser nickar med. Vad jag förstått så är det vita musiker som är med och spelar. Det kan nog höras ibland då det låter lite stelt. Som sämst blir det när de blandar in alltför mycket rockmusik.

Det är inte skiva jag skulle köpa men när det nu finns andra möjligheter spelar jag den ganska mycket. Texterna är också lyssningsvärda

Bra låtar: Fire of heaven/Altar of earth och Jerusalem

Jag missade partiledarduellen på tv ikväll men den som kommer rösta på Reinfeldt behöver inte besöka min blogg igen.

Idag var det avslutning på kompisgympan. Detta firades med dagens andra glass i solskenet. Ella och hennes kompisar har kämpat hårt varje onsdag sedan i januari. Det är mest på skoj men smatidigt är det säkert nyttigt för barnen att röra på sig och träna upp smidigheten. Det är klart det vore kul om barnen senare börjar med några sporter

Alexander Östlund är en person jag tycker synd om idag. Tänk att ställas över VM i fotboll i stort sett helt oväntat. Dessutom fick han information via sms. För övrigt tycker jag det var fel att han petades. Visst var han dålig senast mot Irland men annars så tycker jag ändå att han klarat sig ok.

Grebbestad här kommer vi. Jag brukar alltid resa lätt. Alltså inte packa ner så mycket. Det blir viss förändring på det när man ska ha med två barn. Två övernattningar innebär ett antal fulla väskor. Det kan det dock vara värt när vädret ska är så härligt som det är just nu.

Nu är den stora frågan vilka låtar man ska lägga in i MP3-spelaren?

Morrissey - Ringleader of the tormentors

Precis som konserten på Scandinavium för någon månad sedan är skivan väldigt ojämn. När jag lyssnar på den så brukar jag alltid hoppa över några låtar som jag tycker är riktiga bottennapp. I will see you in far of places och Life is a pigsty tilltalar mig inte alls. De känns svulstiga på fel sätt. När jag såg honom live så var han stundals svulstig på rätt sätt. Litegrann som en sentida Elvis.

Mitt förhållande till Morrissey är lite ambivalent. Ibland kan jag reta mig på honom och ibland verkligen förstå honom. Förhoppningsvis har jag rätt sorts dag när han spelar på Roskilde. Idag kände jag att jag inte hade det.

Bra låtar: I just want to see the boy happy och The youngest was the most loved

Silver Jews - Tanglewood numbers

För tio år sedan släppte Silver Jews skivan The natural bridge. Jag skulle tippa att det är en av de skivor som spelats mest gånger på min skivspelare. Faktum är dock att jag säkert inte lyssnat på den på ett par år. Jag köpte heller inte Tanglewood numbers när den kom i höstas. Nu när det oväntade sker att de kommer till Roskilde så måste man naturligtvis lyssna på den.

David Berman som är Silver Jews låter sig lik i de flesta fall. Låtmaterialet är lite spretigare än förr. Då kunde man inte hitta ett enda dåligt spår på skivorna. Här är det faktiskt några låtar som faller ur ramen. Experimenten med olika ljudbilder slår inte så väl ut. Ändå så finns det förstås mycket bra här och texterna är alltid otroliga. De ger ut sina skivor på Drag city och Domino som så många andra av mina favoriter. Tillsammans med Smog, Sebadoh och Palace Brothers känns det här som mitt 90-tal.

Silver Jews har varit väldigt sparsamma med att turnera. Därför ska det bli extra kul att se hur det blir i Roskilde. Det är iallafall en av konserterna jag ser fram emot allra mest.

Bra låtar: Punks in the beerlight och Sleeping is the only love