Efter ett dygns förvirring började Paris inta min kropp. Med hjälp av billigt vin blev jag ett med staden från andra kvällen. Alla tveksamheter försvann. Mina fötter kände sig alltmer hemma på stadens trottoarer.

Första dygnets många jämförelser med London hade gjort mig något vilsen. Alla resor till London har gjort att man känner sig hemma där från första stund så var det inte i Paris. Den stora orsaken är förstås språket som man inte behärskar. Det går inte att sitta vid en bardisk och lyssna och förstå samtalen som försigår runtom. Man känner fel sorts utanförskap.

Arkitekturen är fantastisk var man än går i Paris. Det känns som man stöter på kända byggnader överallt. Därför tror jag att ens första parisvistelse är speciell. Till och med Eiffeltornet kändes fantastiskt att var uppe i. Notre Dame var också det en speciell upplevelse att besöka.

Av någon anledning brukar jag alltid bli trött i benen redan innan jag kommer in på ett museum. Det känns ibland som om det räcker att besöka museets shop. Centre Pompidou som satsar på modern konst är nog ett undantag. Visserligen blev jag trött i benen ganska snart men museet var lagom stort. Eller också missa jag någon våning. Louvren däremot var så stort att jag inte orkade med mycket mer än Mona Lisa.

Den främsta fördelen med Paris är dess uteserveringar. Det var ju suvuränt att sätta sig på en solig gata och invänta menyn. Alla rätter jag åt, såväl frukost, lunch som middag smakade utmärkt. Av alla måltider var det ett ställe som stod ut. Det var restaurang Chartier med sin gammaldag inredning och sin historia som ett gammalt arbetarställe. Maten var god men det var framförallt stämmningen som var härlig.

Mer om Paris kommer i senare inlägg.