Baksidan

Löpning hem från Astrids fotbollsmatch i Öjersjö ikväll. Det gick fint och utan problem. Det var inte så långt som jag trodde och regnskuren som kom var bra för frisyren.

Men problemet kom efter någon timme efter hemkomst. Jag tappade en penna som hamnade på golvet. Instinktiv vill jag ta upp den. Men det tog stop efter en mikrorörelse. Knäna är så stela och utslitna att de inte går att böja. För något år sedan var det visserligen lindrigare men jag kunde skratta åt det.

Nu är det långt ifrån kul. Det är ett av de ålderstecken som är absolut jobbigast. Att inte kunna böja sig eller gå upp och ner i trappor efter 1 1/2 timmes motion är fasansfullt på riktigt.

Tre amigos

Livat på Eldkvarn i Grebbestad. Mycket trevligt sällskap och ett band som spelade lite oväntade låtar. Bara en sådan sak som att de inledde med Nånting måste gå sönder var värt biljettpriset.

Pluras mage är ohälsosamt stor men faktum är att hans röst är i allra bästa form. Hoppas han lägger ner matprogrammet, som egentligen bara var kul säsong 1, och skriver låtar för en mer lågmäld soloskiva. Det skulle bli grymt.

Gör om gör rätt

Att George Jones var sjuk och låg för döden var känt. Det som inte var lika
väntat var GAIS tillbakablick ner i dödsriket ikväll på Gamla Ullevi.

För det första har jag aldrig sett ett så stort taktiskt misstag som tränarna lagt upp. Att backa hem med hela laget till mittlinjen, som man gjorde i första halvlek, var en skymf mot allt som heter sunt förnuft . På bara några minuter såg man hur självförtroendet på spelarna från Östersund växte från 0 till 100. Det är väl ingen konst att lira mot GAIS, de är ju rädda för oss, kände de. Riktigt beklagligt var det att se. Thomas Askebrand, gör aldrig om det.

För det andra är det helt otroligt hur man kan ta ut Jeffrey Aubynn i en startelva. Han presterade ingenting ifjol och de inhopp han gjort i år har inte visat någonting. För tusan, han brinner inte för det. Han är passé och förbrukat. Att inte Thomas Askebrand har sett det är makabert. Men nu räknar jag med att han aldrig mer startar en match i GAIS a-lag.

För det tredje finns det en del ljuspunkter. Andra halvlek är okej och det är faktiskt väldigt mycket otur att bollen inte går in i vissa lägen. Och det finns en del bra spelare  laget. Adam Eriksson var bäst igen. Drugge har kvaliteterna. Jesper Floren ska inte underskattas. Tommy Wahio kan inte lastas för målen och Hampus Andersson ska vara med från start.

Nu krossar vi Öis nästa omgång istället.

George Jones

Det är 16 år sedan George Jones kom in i mitt liv. Jag minns tydligt hur lp-skivorna stod där i backen i Utrecht i Holland. Det var dags. Just 25-års åldern är nog en bra tid att börja lyssna på honom. Innan fattar man inte mycket. För trots att det George Jones sjunger om är saker man upplevt sedan man var knatte (förutom kanske spriten) så krävs det ett visst mått av erfarenheter för att verkligen förstå.

Nu har George Jones lämnas oss 81-år gammal. Och han gör det med en låtkatalog som är en av de allra starkaste i hela musikhistorien. Det finns väl ett och annat med lite tveksam produktion och ett gäng väl smetiga låtar men sånginsatsen är alltid hundraprocentig.

Endless Boogie

Det är verkligen inga överord att säga att magi skapades på Truckstop Alaska ikväll.

En rosa mugg

Jag är vansinnigt less på att alla ska en åsikt om precis allting hela tiden. Och hur de njuter när de finkammat nätet och hittat något att förargas över och på det få fyra facebookslikes. Det ger inte mycket till eftervärlden. Nä, släpp datorn och ge er ut på fältet om det ska ge något.

Jag avskyr att slå mig själv för bröstet men jag tror att 10 minuter, av de 5 timmar i veckan jag möter mina fotbollstjejer, ger mer än 10000 facebooklikes och mer än hundra ensidiga krönikor angånde att få tjejer/kvinnor att känna sig starka, självständiga och jämnställda i samhället.

Sen finns det naturligtvis mycket kvar att jobba på. Jag är inte dum. Men sättet många gör det på nu tror jag inte ett dugg på.

Ett sätt att få inspiration är att lyssna på nya Rokia Traore skivan Beautiful Africa och framförallt se hennes framträdande hos Jools Holland. En av de absolut coolaste artisterna just nu.

Top models

Live it up

Det är klart att man blir uppåt av det här. Det finns bara ett AC/DC. Miljoner band har försökt efterlikna dem. Inget band har kommmit i närheten av att var lyckas lika bra som Airbourne. Det är musik som behövs för vissa tillfällen i mitt liv. Precis som Leonard Cohen eller något annat. Att Airbourne spelar på Roskilde i sommar gör Gert Fylkings bevingade ord mycket passande. Äntligen!

Home is where the heart is

Igår släppte Roskilde större delen av sitt program idag släpptes den här fantastiska låten. Det här är precis det jag gillar med dansmusik. En grym kvinnoröst, bra text och så pumpande beats som är omöjliga att stå still till. Och som vanligt vill jag ut och åka dubbeldäckare.

Tack Roskilde för årets första upptäckt, Disclosure.

Framtiden

En jagad man i vit tröja och svarta shorts på väg uppför backarna i Slottsskogen. Kanske ligger framtiden där uppe på krönet. Då gäller det att vara först dit.

Lång dags färd mot natt

Det är däckbyten. Det är jobb. Det är löprundor. Det är fotboll av olika slag. Det är tveksamheter. Det är glada barn. Det är arga barn. Det är susande öron. Det är ljuspunkter. Det är Tullen. Det är behov av två nya jeans. Det är ostadigt. Det är dags för stängning. Det är längesedan. Det är otäckt. Det är medvind och motvind. Det är festivalplanering. Det är alltså ungefär som vanligt. Livet går sin gilla gång.

Och så är det så klart musik. Mycket bra når mina öron hela tiden. Allra trivsammast blir det när Kurt Vile hittar helt rätt på några spår från senaste skivan.

Segerns sötma

En innehållsrik helg som nog ändå kommer bli ihågkommen för tre poäng. Eller snarare sex poäng då vi i GFF oldboys klippte till Zenit med 3-0 också.

Så ska en 40-års present se ut

En liten sammfattning av en fantastisk Londonresa.

Two girls

Som vanligt tar det några dagar att återhämta sig från en Londonresa. Denna resas absolut bästa grej var att se barnens glädje över en massa saker som staden erbjuder. Obetalbart!

Keep on running

Ännu ett underbart men svinjobbigt löparpass med Göteborg Running Club avklarat. Backarna i Slottsskogen är grymma för låren och lungorna. Grodhoppen och utfallsstegen är inte mycket lugnare. Men efteråt är det skönt.

Ett problem är bara att jag missar typ varannan vecka så efter varje gång är träningsvärken inte nådig. Att plocka upp något från golvet är svårt på riktigt och att öka takten på stegen stört omöjligt dagen efter.

Daddy cool

Väggen hos Hasse Klippare är full med coola bilder. Coolast av dem alla är förstås Johnny Cash. Perioden då han såg som tuffast ut är omöjlig att överträffa.

Så det är nästan med mindervärdeskomplex man sätter sig tillrätta i frisörstolen. Men man kan vara lugn. För alltid går man nöjd ut från Hasse.

Sen tyckte visserligen Ella att jag såg ut som en strippare när hon besökte bibblan ikväll. Det berodde tydligen mest på min nya tajta Bad Seed hoodie. Men det var ju inte direkt någon komplimang som fick mig att räta på ryggen. Och turligt nog fick den mig inte heller att traska in i relativt nyöppnade pole dance finess lokalen på Karl Johansgatan på väg hem.

På håret

Måste säga att jag blev rätt nöjd över dagens franska fickparkering.

At the end of the day

-Pappa du är lik Beckham, säger Ella
-Yesss, jublar jag
-Men han är snyggare nertill, säger Ella
-Vadå, benen eller? undrar jag
-Nä från ögonen och nedåt menar jag, säger Ella.

Jaja, man får vara nöjd med det lilla ändå, tänker jag. Att ha samma pannrynkor och en frisör som gått i samma skola som Beckham är inte så illa. Och hade Ella sett min frispark mot Kvänum för sådär 15 år sedan så hon även märkt att vi har liknande högerfötter.