Årets album 2010 plats 1

Phosphorescent - Here's To Taking It Easy

Topp fem placeringarna på årets lista har varit väldigt svårt att särskilja. Så när ettan skulle tillsättas fick många små detaljer nagelfaras. Fyra av artisterna hade jag sett live i år. Jag frågade mig själv från vilken av konserterna jag gått mest nöjd. Efter lite tankearbete stod det ändå klart att Phosphorescents spelning på Pusterviksbaren i september var något alldeles extra.

Skivan Here's To Taking It Easy fick förstås en enorm skjuts efter spelningen. Det kom in så mycket mer i den och det har inte släppt sedan dess. Phosphorescent (ett dåligt bandnamn) är Matthew Houcks band. På tidigare skivor har han spelat det mesta själv. Jag har inte lyssnat mycket på dem. Hans förra platta var en hyllning till Willie Nelson. Den älskar jag nu men när den kom lyssnade jag bara någon gång.

På årets skiva har han tagit med sig sitt band in i studion. Ut har de kommit med en alldeles strålande rock-country-folk-alternativ-skiva. Från öppningsspåret med extra allt, It's hard to be humble, till den makalösa avslutningen Los Angeles så finns det inga svackor. Låt efter låt så häpnas jag över hur bra det är. Och att jag känner så varje gång jag lyssnar visar att Here's To Taking It Easy är en mycket värdig vinnare.






Inte med på skivan. Bob Dylan cover från den fantastiska spelningen på Pustervik.

Årets album 2010 plats 2

Håkan Hellström - 2 Steg Från Paradise

Att Håkan skulle göra det igen var inte helt givet. Någon gång måste det komma en dipp. Kanske inte för att han gör sämre skivor utan för att man själv inte är i samma fas. Förhandsinformationen om att skivan skulle innehålla förstatagningar och att Madchester-scenen skulle vara en stark influens lät oroväckande och spännande på samma gång.

De tre första låtarna hörde jag lösryckt innan skivan släppts. Först River en vacker dröm på Way Out West, sen singeln Saknade te havs och sist Man måste dö några gånger innan man kan leva på radion. Bra låtar alla tre men inte det lilla extra kändes det som. Men allt blev annorlunda när skivan släpptes.

2 Steg Från Paradise är helgjuten i albumformat. När man hör de tre låtarna som jag nämde ovan så växte de direkt när de kom i sitt sammanhang. Plattan måste vara den jämnaste som Håkan släppt. Sen finns det några toppar med Dom där jag kommer från, Shelley och Du är snart där. Just i avslutningsspåret hör man också att det här inte är slutet på Håkans karriär. Han kommer gå vidare och jag följer efter.

Årets album 2010 plats 3

Sophie Zelmani - I'm The Rain

Efter sin förra skiva The Ocean And Me var det meningen att Sophie Zelmani skulle ta en paus. Men det gick inte då låtarna till I'm The Rain bara dök upp. Det är just det som hörs så tydligt. Det här låtar som Zelmani inte kunde hålla inne med. Hon behövde skriva av sig.

Genom åren har Zelmani inte ändrat sig radikalt i sin musik. Hon har dock förfinat och förädlat uttrycken mycket. Det jag tyckte var okej på hennes tidiga album har nu på hennes två senaste plattor förvandlats till guld. Det fanns tidigare en distans i känslorna nu ligger det intimt nära.

I'm The Rain är oerhört stark rakt igenom. Inte en enda låt går att hoppa över. Det är det som gör att den sannerligen förtjänar sin plats som nummer tre på årets lista.Ska man ändå plocka ut en låt så är Song Of The Night värd att framhållas. Det är en väldigt utlämnande och vacker låt. Se klippet nedan om ni inte tror mig. Det understa klippet är från min suddiga kamera från den superba spelningen på Lorensbergsteatern.

Årets album 2010 plats 4

The Parting Gifts - Strychnine Dandelion

Förra året tog Greg Cartwright två topp fem placeringar på årsbästalistan. Överst då hamnade hans band The Reigning Sound. I år har det bandet inte släppt något nytt men självklart kan Cartwright inte hålla sig från att ge ut skivor. Det som sett ljuset är hans samarbete med Coco Hames från The Ettes som går under namnet The Parting Gifts.

Albumet Strychnine Dandelion är väldigt mycket Greg Cartwright. Det är garagerock med helt fantastiska melodier, texter, sånginsatser och gitarrspel. Kanske ligger lite mer fokus på att få till ett 60-tals liknande sound med The Parting Gifts än med hans andra projekt. Jag vet inte riktigt varför men jag får verkligen härliga rysningar av Cartwrights röst. För mig är han den bästa vita soulsångaren som just nu finns bland oss.

Skivan kanske har något spår för mycket och Coco Hames låtar är inte riktigt i paritet med Cartwrights material. Men hennes låtar och sånginsatser gör verkligen inte bort sig.

Låten Hanna ser jag som något av det bästa Greg Cartwright gjort. En låt som är perfekt i varenda detalj. "Now my ramblin's done, you was the only one, now I'm coming home, coming home to you"

Årets album 2010 plats 5

Toni Holgersson - Ibland Kallar Jag Det Kärlek

Jag blev väldigt förvånad då den här skivan blev grammisnominerad. För den verkar annars vara helt bortglömd. Den finns inte med i några årsbästalistor och när Toni spelade på Musikens Hus i september var vi ett 80-tal personer i publiken. Ibland Kallar Jag Det Kärlek är så bra att den inte bör bli bortglömd. För skulle den här skivan varit gjord på engelska av, säg John Prine, så skulle den hyllats till dödagar.

Tillsammans med fantastiskt lyhörda musiker, Andreas Söderström, Jonas Berthling, Ludwig Dahlberg och Martin Hederos, så har Toni gjort en svensk klassiker. Det som skulle kunna bli lite krystat om Tonis svåra år blir istället till poesi både musik- och textmässigt. Det flimrar förbi spridda bilder och fallande minnen om borttappade vänner, förlorade år, lyckliga stunder, vistelser i parker, känslor om att komma hem, allt hela tiden inom det härliga begreppet kärlek.

Årets album 2010 plats 6

Will Kimbrough - Wings

I februari 2009 såg jag Will Kimbrough öppna för Rodney Crowell på Storan i Gbg. Kimbrough imponerade stort med ett fantastiskt fint gitarrspel, bra texter och en träffande röst. När jag sedan med stor aptit kollade upp hans skivor så var ingen lika bra som det jag hade hört live. Det var okej men inte så mycket mer. I år kom revanschen på skiva. Och där finns även många av låtarna han spelade då.

Wings är ett tidlöst singer-songwriter album. Låtarna står i centrum. Det finns inga attityder, försök till coolhet eller andra ansatser till att vara något det inte är. Wings innehåller bara ren och pur musik som åtminstone får mig att må mycket bra.

Att skriva låtar om sina familjemedlemmar slutar allt som oftast inte så bra. Det finns några undantag som exempelvis en av världens vackraste låtar, Bluebird av Jim White. Nu sällar sig Will Kimbrough till skaran som lyckas. Han lyckas till och med få in hela familjen i låten. Titeln på låten är Three Angels och jag har anammat den som min egen låt till min familj.

Årets album 2010 plats 7

Furious - Wreck The Hoose Juice

Som vanligt så har rockabilly-musik varit en viktig del av livet under året. Och som som vanligt så är det musik gjord mellan 1954-1958, med ytterst få undantag, som gäller. Det var då som rockabillymusikerna spelade för livet.

Inför höstens londonresa så dök en mp3 fil med bandet Furious upp på en klubbs hemsida. Låten var Hang your head och den var makalöst bra. Jag vet att det finns massa obskyr gammal rockabilly jag inte hört så jag blev glad över upptäckten. Tanken att det var ett nutida engelskt band som spelade kändes inte möjlig. Så när det visade sig att så var fallet så var chocken så stor att jag fick sätta mig ner. När jag ytterligare senare fick se att de spelat i London veckan innan vi åkte dit så fick jag bädda ner mig och gråta lite.

Wreck The Hoose Juice visade sig inte bara innehålla en kanonlåt, även om Hang Your Head fortfarande rankas som etta, utan det är ett svängigt album rakt igenom. Något som är väldigt ovanligt inom rockabillyn. Furious låter som om tideräkningen stannade 1955 samtidigt som bandet kuskade runt i sydstaterna tillsammans med Johnny Burnette Trio.

Årets album 2010 plats 8

Four Tet - There Is Love In You

Sommarkvällen var ljummen, grillen tänd, rosévinet i glaset, barnen sprang barfota, L skar sallad och jag dansade till Four Tet. Tänk om livet skulle vara så gynnsamt alltid. Det var bara magi och Four Tet hade så klart en avgörande del i detta, tillsammans med rosévinet, barnen, L och vädret.

There Is Love In You är det mest perfekta electronica album jag har hört. Annars är detta för mig en genre där enskilda låtar kan vara bra. Inledningen på skivan med låtarna Angel Echoes och Love Cry ger mig gåshud varje gång. Jag menar verkligen varje gång. Det skulle vara lätt att bli matt efter den urladdningen men skivan håller hela vägen. Och även långt efter den är slut vilket inledningen på denna text bevisar.

Årets album 2010 plats 9

Joel Alme - Waiting For The Bells

Skivor som släpps i början av året kan ha en nackdel. De antingen glöms bort eller är sönderspelade. Inga av dessa vanliga tendenser har dock bitit på Joel Alme. Han har varit aktuell hela året även om jag särskilt kommer ihåg några nattliga promenader genom vinter Göteborg i februari. Då var det jag, Joels låtar, snön som glittrade och månen som sken som fick till oförglömliga minnen.

Waiting For The Bells är en mycket värdig uppföljare till Almes debut. In har kommit en nyktrare syn på livet. Det är romantiskt och storslaget och väldigt fint. Texterna är direkt på och jag hör att Alme verkligen menar vad han sjunger. Tomma ord får man leta efter någonannastans.

Årets album 2010 plats 10

The National - High Violet

Ibland väljer och prioriterar man fel saker. Som på Way Out West i augusti då istället för att gå på The National det valdes att sitta utanför och festa. Och inte bara det, jag skulle försöka ta mig upp Slottskogsterrängen och smuggla in sprit. Herrejösses vad patetiskt så här i efterhand. Visserligen slutade det med att jag stod i bar överkropp tillsammans med Iggy men ändå. Även på Roskildefestivalen valdes The National delvis bort. Främst på grund av utmattning men man kan ju prioritera.

Nåväl, det kanske fanns en liten anledning att valen gjordes. För det tog tid innan jag riktigt fastnade för High Violet. Alla som lyssnar på musik vet att ibland kan viss musik vara ljummen för att sedan plötsligt växa sig stark. Så var det med denna skiva. Och så hade ju The National det nästan omöjliga att följa upp föregångaren The Boxer.

Under hösten har dock skivan växt och växt. Den har kommit på vid olika tillfällen och det har känns rätt. Att den spelades under den timme som jag gick runt på Rough Trade i London var liksom spiken i kistan. Det är en väldigt bra skiva. Matt Berninger är en av de bästa sångarna och produktionen är stundtals skönt sprucken.

Årets album 2010 plats 11

Kurt Wagner & Cortney Tidwell Presents Kort - Invariable Heartache

Något som jag längtat efter i många år är att Kurt Wagner ska sjunga countrylåtar med sentimentala och tårdrypande texter. I hans, visserligen fantastiska band Lambchop, så är texterna oftast mer kluriga och inte så direkta. Nu har min längtan gått i uppfyllelse.

Tillsammans med Cortney Tidwell har Kurt Wagner gjort en förträffligt fin, lågmäld och traditionell countryskiva. De har tagit låtar, från åren kring 1970, från det lilla skivbolaget Chart och gjort de till sina egna. Deras röster passar verkligen ihop och tillsammans med William Tylers fantastiska gitarrspel så blir det perfekt. Invariable Heartache är nog den skiva som haft mest speltid på min stereo hösten 2010. Den passar liksom för varje tillfälle.

Årets album 2010 plats 12

Sharon Jones & The Dap Kings - I Learned The Hard Way

Det krävs egentligen övernaturliga krafter att spela retrosoul utan att det blir fel och daterat. Vad vet jag, kanske har Sharon Jones och hennes The Dap Kings några hemliga superkrafter. Hoppas bara att ingen kommer och hotar med kryptonit. För jag vill gärna se dem live innan krafterna tar slut.

Tidigare plattor med detta band har i mångt och mycket också varit bra. Då har funkinfluenser varit tydligare. Nu är de tillbakatryckta till förmån för mer traditionell soul. I mina öron var det naturligtvis rätt väg att gå. För så här bra trodde jag knappt att soulmusik kunde låta 2010. "I had a love who played with my soul, and it hurt so bad", så ska en soultext låta.

Årets album 2010 plats 13

Isobel Campbell & Mark Lanegan - Hawk

Det dröjde till tredje skivan innan samarbetet mellan Campbell och Lanegan verkligen tände till. De två föregångarna har haft sina stunder men lidit lite grann av duettraditionen. På Hawk finns också många duetter men här har de verkligen fått det att låta naturligt. Borta är alla Hazelwood och Sinatra vibbar. De står på egna ben nu.

Att Mark Lanegan är en av världens bästa sångare har varit klart sedan länge. Han gör verkligen ingen besviken på Hawk.. Fast det är Campbell som verkligen gått framåt. Hon har fått mer uttryck i rösten trots att hon fortfarande nästan viskar fram sången. En bonus är att skivan innehåller två Townes Van Zandt låtar. Det tyder på synnerligen gått omdöme.

Årets album 2010 plats 14

The Sadies - Darker Circles

Med den här plattan har kanadensarna i The Sadies nått i mål med sitt låtskrivande. I början av deras karriär så var mycket instrumentalt och väldigt surfinspirerat. Visst, det var medryckande men blev också lite enahanda. Darker Circle spinner vidare på föregångaren New Season som satte standarden för låtskrivarna The Sadies.

Bandet har ett alldeles eget sound. Det krävs bara några toner för att höra att det är The Sadies. Strölyssnar man så kan låtarna gå in varandra. Lyssnar man däremot noga så utkristaliserar sig varje låt som sin egna lilla pärla.

Årets album 2010 plats 15

Solomon Burke - Nothing's Impossible

För bara några månader så gick han bort, den store soulsångaren Solomon Burke. Han som med sin röst kan förvandla vilken låt som helst till magi. Det känns skönt att han får lämna jordelivet med en sista väldigt fin skiva.

På Nothing's impossible så sammarbetar han med en annan soullegendar Willie Mitchell. Mitchell avled även han strax efter inspelningarna så detta är verkligen ett testamente. Deras samarbete fungerar allra bäst när Mitchell låter sina Hi-Records-stråkar sväva i bakgrunden, det övriga kompet är lågmält och på det så finns Solomons röst.

Årets album 2010 plats 16

Ass - Salt Marsh

Ass står för Andreas Söderström Solo. Hans gitarrspel finner man på ganska många svenska artisters skivor, bland annat en som finns längre upp denna årsbästa lista. Men det är när han får scenen för sig själv som det verkligen brinner till. Salt Marsh är en väldigt vacker skiva. Tillsammans med delar av den svenska jazzeliten så har Söderlund gjort en skiva som är svår att definera.

Många jämför med gitarristen John Fahey. Säkert finns det likheter men Söderström har byggt ut soundet och mer närmat sig post-rocken. Det finns något som förenar den är skivan med ett flertal post-rock band. Ändå finns det inte tillstymelse till hög volym eller växlande mellan lugna och högljudapartier som är ett av post-rockens kännetecken. Så jag vet inte. Det jag dock vet är att Salt Marsh innehåller fantastisk musik.

Årets album 2010 plats 17

Mark Sultan - $

Garagerockaren Mark Sultan har en röst som en klassisk doo-wop-sångare från 1950-talet. Rösten, det kandensiska medborgarskapet och användandet av turban på scenen är väl det som kännetecknar honom. Sen är han förstås medlem i mästerliga King Khan & The BBQ Show också.

På $ tar Sultan delvis några nya steg. Främst genom att ha med tre låtar som är över fem minuter. Dessa nymodigheter är inget han behöver fortsätta med. Sultan ska göra treminuterslåtar, då är han som bäst. De nio som finns i den formeln på skivan är alla små explosioner av garagerock gjord av en mästare.

Sen kommer jag aldrig komma över att jag inte kom in på hans spelning på Mitt Andra Hem i mars.

Årets album 2010 plats 18

Damien Jurado - Saint Bartlett

Med sin förra skiva Caught In The Trees så nådde Damien Jurado en ny nivå med sina låtar och texter. Uppföljaren lyckas hålla samma höga nivå. Saint Bartlett är möjligtvis lite sparsmakad och inspelningen lite mer lo-fi.

Jurado har aldrig varit någon muntergök. Fast jag tycker att det låter som om han drabbats av något jobbigt under senare år. Något som han måste skriva låtar om. Synd för honom men bra för oss som lysnnar.

Årets album 2010 plats 19

Roky Erickson - True Love Cast Out All Evil

Att en av rockmusikens allra bästa röster skulle släppa ett nytt album 2010 var det väl ingen som trodde. Att han hade rösten kvar bevisade han på comebackturnen 2007. Hans hälsa såg ändå inte så hoppingivande ut för nytt material. Menmed lite gamla hemmainspelningar och nyinspelat tillsammans med Okkervil River så anlände True Love Cast All Evil i våras.

Det var så skönt att höra att fungerade. Det kan bli sorgligt när nya plattor solkar ner tidigare klassiker. Roky gick helt väg och valde många lugna låtar. Låtar som verkligen är fina på alla sätt. Borta är monstren och demonerna och fram kommer känslor om vanliga ting.

Årets album 2010 plats 20

Loscil - Endless Falls

Min passion för ambient och dronemusik fick sig en rejäl törn 1997. Då valde jag att ladda med Labradfords suveräna skiva Mi Media Naraja inför seriepremiären i fotboll. Som favoriter förlorade vi sedan med 0-4 och jag minns det som igår.

Jag vet att det finns fantastisk mycket musik av det här slaget där ute. Med säkerhet skulle jag gilla mycket av det väldigt mycket. Tyvärr så blir just den här musiken lidande då det sällan finns tid att sätta sig ner och verkligen lyssna.

Skivbolaget Kranky är en garant för fantastisk dronemusik. Så när jag snubblade på Loscil så visste jag att det var bra. Att det var så här bra hade jag dock ingen aning om. Endless falls låter mycket Labradford, som är mitt favoritband i genren. Musiken pulserar tyst, några stråkar dyker upp någonstans och mitt i det lugna känns det som om världen hotfullt anfaller.