Höstlov i Majorna

I våras var jag hemma en dag i veckan med Ella och Astrid. Något jag saknat enormt nu i höst. Idag var det studiedag på dagis och skola så jag fick känna på den gamla tiden lite. Det var lika härligt som jag minns det. Ett lugnt tempo, spela lite spel, läsa högt ur någon bok före frukost, äta köttbullar och makaroner och bara njuta.

Visserligen var jag och Ella så oense om vad hon skulle ha på sig att vi skippade den planerade utflykten till Stadsmuséets höstlovspyssel. Men när vi kom överens gick Sjöfartsmuséet lika bra. Vår lilla, eller ganska stora, diskussion handlade om att jag tyckte att hon kunde ta på sig några finare byxor. Meningen var nämligen att vi skulle gå på Pizza Hut också. Hennes rosa mysbyxor ansåg jag vara för sjaviga. Det ansåg inte hon och ingen av oss kunde svälja stoltheten och ge med sig. På något sätt blev det väl ändå jag som gjorde det till sist för hon hade byxorna på sig. För övrigt var Astrid minst lika vårdslöst klädd. Men håller man sig i Majorna fungerar allt.

Ett Majorna som man för övrigt blev ännu mer kär i efter Håkan Hellströms rundtur i Gbg i den nya serien De kallar oss artister som gick på tv ikväll. Äntligen ett riktigt bra musikprogram. Och att det startade vid Masthuggskyrkan, var nere vid Långedragspaviljonen (där Håkan underbart kommenterade kärleksparet på klipporna, skuld och lidande väntar på er...), och sen tog en sväng förbi Stigbergsliden innan han hamnade vid Gullbergskaj gjorde kärleken till denna stad och särskilt till denna stadsdel ännu starkare. Det känns så underbart att trivas så bra där man bor.

Under hela vår utflykt idag bara njöt jag av Majorna. Barnen hade kul på Sjöfartsmuséet. Jag gjorde vinylfynd på Mynt och musik. Och vi alla njöt av en fin höstdag i Söderlingska parken. Vi kollade in våra respektive stenar som vi alltid sitter på när vi köper glass på Triumfglass. Lite långt tyckte vi förstås att det var till sommaren igen. Men samtidigt så var årets sommar så fantastisk att jag fortfarande lever på den.