97 av 1001 album

Donovan - Sunshine superman (1967)

Egentligen är jag allergisk mot den typ av lyrik Donovan använder sig av. Det är aldrig rakt på sak utan omskrivningar och användandet av symboler är konstant. Visst stör det mig en del men det går faktiskt att tycka om Donovans musik ändå. Hans lena röst och gitarrspel tillsammans med en närmast orientalisk inramning skapar, i alla fall i några låtar, en skön stämning.

Donovan hade på Sunshine superman övergivit sina tydliga Dylan influenser för ett mer flower power inspirerat uttryck. Rent musikaliskt lyckas han väl, som sagt, ganska bra och i några låtar förstår man även vad han sjunger om. Fast det griper förstås inte tag som den här typen av musik borde göra. Faktum är jag tycker mer om hans tidiga låtar där han verkligen låter som Englands svar på Bob Dylan. En benämning han alltid fått leva med. Men att han gick vidare och bröt sig loss från den mallen ska han ändå ha en eloge för. Sunshine superman låter inte precis som Dylan. Men jämför man det här med det Dylan gav ut vid den här tidpunkten blir Donovan fullständigt krossad. Kanske är det orättvist att jämföra mot den allra bäste och ser man Donovan som sig själv så har han väl fyllt en funktion i musikhistorien ändå.

Betyg: GGG

Favorit: Sunshine superman