Blitzen Trapper & Eileen Rose - Göteborg, Pusterviksbaren 18/10 -08

Närmast utan förvarning är man plöstligt på Pustervik och det är lördagkväll. Innan hade årets städfest med brf columbus avverkats på Café Hängmattan. Deras goda buffé med tillhörande dryck hade fått upp stämningen så mycket att Woody west var det enda tänkbara.

Eileen Rose och hennes band agerade uppvärmare. De började ganska bra med två stompiga countryrocklåtar. Men sen blev det tyvärr bara sämre. Lugna låtar utan någon speciell känsla och närvaro spelades på rad. Att det blev en mer och mer flamsig stämning på scen gjorde inte saken bättre. Lite fördomsfullt tänkte jag att hon fått skivkontrakt för sitt vackra yttre. I vilket fall stack musiken inte ut på något sätt.

Desto mer positivt överraskad blev jag av kvällens huvudband Blitzen Trapper. I somras hörde jag deras låt Furr och tyckte den var riktigt bra. Sen lyssnade jag på deras förra skiva och tyckte den var sådär och lade därmed ner intresset för bandet. Nu i höst har de släppt en ny skiva där Furr är titelspåret men jag har inte hunnit lyssna på den.

Jag ställde mig till en början ganska långt bak och tänkte nästan mer på gamla Pustervik minnen än jag koncentrerade mig på spelningen. Men ganska snart så insåg jag att det är bättre att leva i nuet och Blitzen Trapper tog mig dit.

Trots att det var första gången jag hörde de allra flesta av låtarna så var de väldigt bra. Sången satt klockrent och musiken var både svängig och känslosam. Publiken var verkligen med på noterna och efter varje låt blev jublet högre och högre. Detta med all rätta måste jag säga. Blitzen Trapper var helt enkelt ett väldigt bra liveband.

Direkt efter spelningen var klar drog som vanligt discjockeyn på bra musik. Nu var det bestämt att det inte skulle bli så sent som det blivit de senaste veckorna. Men när först Looking out my back door med Creedence och sen I want you med Bob Dylan kommer på är det svårt att visa karaktär och bege sig hemåt. Men för en gångs skull blev det så och det får jag nog tacka min kompanjon Martin för.

I want you med Dylan följde oss hela vägen hem längs långgatorna och uppför stigbergsliden och ända in tills jag satte på den på stereon igen när jag kom hem. En perfekt låt att ha i hjärnan när det är dags att sluta ögonen.