Ett liv i sus och dus

Eldkvarn – Malmö, Victoriateatern 11/10 –08

Några sköna dagar i Malmö toppades med en spelning med Eldkvarn. Platsen var Victoriateatern som visade sig vare en alldeles förträffligt fin teater. Stället hade också den fina seden att man fick ta med sig egen mat och dryck in. Därför hade vi försett oss med gott vin och ett antal läckerheter från Möllans Ost. Riktigt gott att knapra på även om det var svårt att tänka på mat när väl Eldkvarn ställt sig på scenen. Vinet var det dock inget problem med.

Trots att jag sett Eldkvarn ett antal gånger de senaste åren så tröttnar jag inte. När de slagit an första ackordet hamnar man i någon sorts bubbla som man inte vill ska spricka. I lördags hade gärna bubblan fått vara gjord av pansar för jag hade gärna suttit på Victoriateatern ännu.

Under 1 timme och 40 minuter spelade bandet upp pärla efter pärla. Av de gamla låtarna var det tre som för dagen var allra starkast. Bröllop i Bolivia, Kungsholmskopplet och Jag är det hjärta framfördes alla fullständigt lysande.

Men allra roligast och kanske även bäst var att höra de fem nya låtarna som kommer på nya plattan Hunger Hotell den 26 november. Går man efter hur de lät här kommer det bli en högtidsstund. Låtarna var lite kortare och hade verkligen ett direkt tilltal. Det kändes som hittar. Välkommen till paradiset, Barn av sommarnatten, Bröllopssång, Kommit hem och Bepapalula land verkade vara titlarna låtarna. De två förstnämnda gav gåshud direkt.

Helt klart var detta en suverän kväll. Sällskapet, musiken, vinet, teatern, publiken, allt var på topp.

Om man ska säga något om Malmö också så är det en rätt trevlig stad. Det finns en del trevligt folk i Skåne. Och Hotell Baltzar rekommenderas om man vill bo på ett litet hotell med fantastisk frukost.

Leonard Cohen – Gbg, Scandinavium 12/10-08

Knappt var man hemma innan det var dags igen. Jag och min mor drog till Heaven 23 för att ladda inför den legendariske Leonard Cohens första Göteborgs besök på 14 år. Även om Heaven 23 är något snoffsigt och dyrt så har det blivit en tradition att gå dit före spelningar på Scandinavium. Och visst häpnas man lite över hur fantastisk utsikten är varje gång.

Mina förväntningar på Leonard Cohen var inte jättestora. Det skulle förstås bli kul men hade inte min mor velat gå så tror jag inte att jag lagt ut 500 kronor på en biljett. Nu efter är jag oerhört glad att hon ville gå för Cohen levererade en mäktig upplevelse. Hans röst var helt intakt trots 74 års ålder och bandet han hade med sig backade upp honom utmärkt. Särskilt körsångerskorna imponerade. Sharon Robinson och systrarna Webb hade riktigt bra röster. Cohen var generös och lät dem även ensamma sjunga några låtar. Ett bra beslut.

Cohen har ju en stor låtskatt att ösa ur. Kvällens låtlista innehöll väl inte några större överraskningar utan de tre timmar han spelade innehöll klassiker efter klassiker. Trots att han spelade så länge så kom aldrig någon svacka.

Ljudet var kristallklart och varje ton hördes. Cohens röst låg förstås i centrum. Det blev verkligen så att man lyssnade på texterna extra noga när man såg hur han kramade ur orden ur kroppen. Cohen är helt klart en musikhistoriens främsta lyriker.

Det var också häftigt att se hur Cohen fortfarande behärskade gitarren. De låtar han framförde helt själv med bara gitarr var något extra. De kanske inte var bättre men det var fascinerande hur tagen man blev. Egentligen kanske det inte är något konstig men jag känner så för att jag jämför med hur Bob Dylan låtit de sista gångerna jag sett honom. Hans gitarrspe har väl också slopats live numera.

Att välja favoritlåtar för kvällen är närmast omöjligt. Men om jag måste så var Ain’t no cure for love och In my secret life helt magiska. På tredje plats kommer nog Boogie street framförd av Sharon Robinson. Galet bra.

In my secret life

I saw you this morning.

You were moving so fast.

Can’t seem to loosen my grip

On the past.

And I miss you so much.

There’s no one in sight.

And we’re still making love

In My Secret Life.

I smile when I’m angry.

I cheat and I lie.

I do what I have to do To get by.

But I know what is wrong,

And I know what is right.

And I’d die for the truth

In My Secret Life.

Hold on, hold on, my brother.

My sister, hold on tight.

I finally got my orders.

I’ll be marching through the morning,

Marching through the night,

Moving cross the borders

Of My Secret Life.

Looked through the paper.

Makes you want to cry.

Nobody cares if the people

Live or die.

And the dealer wants you thinking

That it’s either black or white.

Thank G-d it’s not that simple

In My Secret Life.

I bite my lip.

I buy what I’m told:

From the latest hit,

To the wisdom of old.

But I’m always alone.

And my heart is like ice.

And it’s crowded and cold

In My Secret Life.