Nick Hornby – Juliet naked
Att skriva bokrecensioner är rätt krävande och jag är ganska dålig på det. Därför har det legat nere ett bra tag. Men jag inser att för sitt eget minne så behöver man skriva om böckerna man läst. Annars faller de i glömska lite för tidigt. Och när jag i jul hittade ett gammalt block från 90-talet där jag för skrev kort om böcker jag läst, så var det en härlig tillbakablick både på böckerna och sitt egna liv. Så här kör vi igen.
Juliet naked, Nick Hornbys bok från 2009 är mycket lik hans tidigare bokproduktion stilmässigt. Med all säkerhet kommer den att bli filmatiserad (låt oss hoppas utan Hugh Grant). Just att man känner igen så mycket från Hornbys tidigare böcker är ett litet minus. Överraskningseffekten blir självklart mindre och jag kan reta mig lite på fegheten att inte göra något helt annat. Men…
…det har ändå varit en stort nöje att läsa boken. Den är som klippt och skuren för alla musikälskare. Det är nämligen så att Hornby sökt sig till musiken igen. Igenkänningsfaktorn är gigantiskt stor. Ibland blir man stolt över sitt egna musikintresse men ofta också närmast generad att man kan tänka i samma banor som en av huvudpersonerna, Duncan.
Duncans maniska intresse i den avdankade rockstjärnan Tucker Crowe är grunden till handlingen. Den magnifika inledningen när Duncan och hans sambo besöker en toalett på en sunkig bar, bara för att det hände en avgörande händelse i Tucker Crowes liv just på denna toalett, sätter standarden.
Juliet naked är inte riktigt lika insnöad på musik som High Fidelty. Utan den handlar om livet i stort också. Hornby är skicklig på att skriva om vardagshändelser som kan vara avgörande för hela livet. Humorn är hela tiden närvarande i texten men man ska inte glömma hans sätt lägga fram händelser som inte ett skratt kan lösa.
Betyg: GGGG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar