Joan Didion – Ett år av magiskt tänkandeEfter att ha läst boken så förstår man att Joan Didion har skrivandet i blodet. Hon måste helt enkelt skriva, det är det hon gör. För annars skulle det nog närmast varit omöjligt att skriva den här boken. Visst, det finns många som skriver av sig när det hänt hemska saker i deras liv. Men väldigt sällan läser man något lika poetiskt intensivt som Ett år av magiskt tänkande.
Didions man dör hastigt i parets hem samtidigt som deras dotter ligger dödssjuk på sjukhuset. Det är den händelsen och året efter som boken handlar om. Didion minns tillbaka på vad som egentligen hände, hur hon tänkte och agerade.
Det räcker att läsa de första raderna för att vilja läsa vidare. Och hela första delen av boken är en uppvisning att skildra det fasansfulla som Didion varit med om på ett sätt som varken är ”tycka synd om mig själv” eller ”se hur bra jag klarar mig” prosa. Det är bara skickligt beskrivit.
Men efter ungefär halva boken så börjar ämnet kännas uttömt. Det går rundgång i berättelsen. Tillbakablickar till äldre tider fyller ut men håller inte mitt intresse uppe. Historien blir mer anekdotisk och det känns mest som om det är Didion själv, och inte läsaren, som kan få ut något av det. Så därav blir det en liten dipp i betyget.
Betyg: GGG
2 kommentarer:
Köpte den här boken på ett antikvariat precis innan jul, trots "dippet" på slutet ser jag efter dina ord med spänning fram emot att läsa den.
Den är helt klart läsvärd.
Skicka en kommentar