Veckans bästa låtar (London special)

Hört från dj-båsen

Cat Power - Lost someone
På klubben The Social är det roligt att välja låtar på deras jukebox. Mina val, Mogwai och The Supremes, krossades dock av den enastånde Chan Marshall som kom på utan jag valt den. Skivan Jukebox som kom i januari är ständigt aktuell i min skivspelare. Barpersonalen tyckte dock att låten var lite för lugn och körde på något ösigare innan den han ta slut. Något okänsligt att de inte såg hur mycket jag uppskattade låten.

Otis Redding - Shake
Publiktillströmningen var inte den bästa på klubben Soul of the 60's. Jag hade anmält vårt intresse för klubben innan så vi stod på gästlistan vilket var ganska kul. Dj'n spelade hit efter hit så musiken var det inget fel på. På svenska soulklubbar spelar man ju oftast mer obskyra låtar. Att höra Otis Redding på hög volym är aldrig fel.

The Temptations - Get ready
Bäst på soulklubben var ändå den här låten. De inledande textraderna är klassiska:

"I never met a girl who makes me feel the way that you do. (You're alright)
Whenever I'm asked who makes my dreams real, I say that you do. (You're outta sight)"

Nirvana - Smells like teen spirit
Vad hände där egentligen? Helt plötsligt kom riffen till Smells like teen spirit ur högtalarna på öronbedövande volym på kvällens sista klubb och det var något i mig som brast. Antagligen förståndet, för 4 minuter senare så var jag minst lika svett som efter Stockholm maraton och jag stod ensam uppe på en scen och fick skumma blickar på mig. Men det var fantastiskt kul och även lite overkligt nu i efterhand. Fast jag vet ju vad rätt låt vid rätt tillfälle gör med mig så det är bara att flyta med. Man lever bara en gång.


Stone Roses - I am resurrection
Nu var kvällen långtifrån över med ovanstående scen. Dj'n bara pumpade ut musik som var perfekt då. Den här låten är alltid magisk när livet leker. Friheten är fullständig när hela versionen spelas och om man ville frysa tiden någon gång är det nog under den här låtens sista fyra minuter. När jag lyssnar på den nu ser jag alla glada ansikten i en trång källarlokal på Orange Yard framför mig. Det är bara att tacka att man får vara med om sådant.


Primal Scream - Rocks
Som jag minns det så spelades Velvet Underground direkt efter Stone Roses på en klubb i Dublin förra året. Det kändes klockrent men minst lika klockrent kändes det att spela den här låten som dj'n valde att göra på Borderline. Den kan kännas sönderspelad ibland men när decibelnivån är 120 så går det inte att skydda sig.

Smog - Cold blooded old times
Mellan akterna lyckade någon få på den här låten två gånger. Inte mig emot då den tåls att höras för jämnan.


Hört från scenerna


The Grants - Death disco
Tyvärr han vi bara se någon låt med The Grants. De spelade en skön gitarrpop och kan nog komma att bli något.

David Cronenburg's Wife - My best friend's going with the girl i like
Sångaren i det här bandet, Tom Mayne, stod för en kalasspelning på 12 Bar club. Han var den på Antifolk-festivalen som hade tillräckligt mycket "vanlighet" för att jag i längden ska gilla det. Flera av de andra var roliga och bra liveartister men på skiva kanske det inte är min musik.

Lovley Eggs - I like birds but i like other animals too
Coola typer från Lancaster som förgyllde en scenen en halvtimme på 12 Bar club. Jag ångrar att jag inte köpte vinylsingeln de sålde. Eller för den delen deras hemmagjorda nallar.

Spinmaster Planpot
Något man inte ser varje dag på en scen.

Hittat i skivbackarna

Dorothy Moore - Misty blue
Störtskön southern soul som äntligen finns i min skivhylla. My whole world turns misty blue.

Waylon Jennings - You asked me to
Det finns ingen som svänger så mycket inom countrygenren som Waylon Jennings på tidigt 70-tal.

Johnnie Allan - The promised land
Det är klart att man hittar lite klassisk raggarrock från New Orleans på Music & video exchange vid Notting Hill. Allan gör låten så bra att man direkt vill åka till Louisiana och leva det glada livet.