Det händer nästan aldrig att det ligger något kul innanför dörren när man kommer hem. Ändå finns förväntningarna där varje dag. Tänk om man fått någon kul post. Ett och annat vykort dyker upp under ett år men annars ingenting mer än räkningar.
Jag kom att tänka på detta idag då årets roligaste post damp ner. Håll i er nu. Sitter ni verkligen ner för det här är stort. Jag ska inte hålla er på sträckbänken längre. Idag kom nämligen årets Göteborgsvarvstidning som även innehåller startbeviset. Roligare än så blir det inte på min golvmatta.
Roligt var det däremot att jobba som brevbärare. Varje gång jag ser en brevbärare så känner jag faktiskt lite avundsjuka. Jag tyckte det var ett alldeles lagom jobb med massor av sköna människor. Inte för att jag skulle vilja byta tillbaka till att bli postis igen men det var något visst att ta på sig postuniformen.
Fem små minnen från Posten:
När jag hämtade företagspaket i Majorna och Linnéstaden den 11 september 2001. Hur oerhört surrealistiskt det var att komma in på alla kontor och bli uppdaterad om vad som hände i New York. Till sist fick jag stanna bilen på Karl Johansgatan och bara lyssna på radion.
Pinsamheten när dörren gick i baklås till postbilens bagageutrymme. Jag blev fast därinne på en plats där inga kollegor fanns. Efter ganska lång tid passerade några privatpersoner förbi som hörde mig och kunde släppa ut mig.
Hur mina whiskyflaskor tog slut när Gbg-postarna kom på besök. Trots lång cykelvana från jobbet kom en av dem till jobbet med skrapsår på måndagen. Att cykla efter den festen var inte att rekommendera.
Vid avtackningen i Lidköping, då jag blev övertalig, fick jag ett frimärkshäfte värt 40 kronor samtidigt som postens original skrek över hela lokalen ”har du fått sparken eller, hahaha”. Då kände man sig uppskattad.
Den knepiga situationen då det inte gick att avgöra om det var dottern eller mamman som var den mest attraktiva av kollegorna. Helt klart gav det en 19-åring från Rackeby mycket huvudbry.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar