måndag, september 15, 2008

Till minne för Johnny

Min före detta chef och jobbarkompis har avlidit. Budet nådde mig i helgen och det är fruktansvärt sorgligt.

I åtta år kämpade vi ihop på EJ's Skivor i Lidköping. Affären var Johnnys och han hade haft den öppen något halvår när jag började där. Vi höll till i en källarlokal ganska långt från centrum. Tanken var att jag bara skulle jobba där i ett halvår för att sedan flytta ner till Göteborg. Jag och Lena hade redan skaffa lägenhet och allt när Johnny erbjöd mig fast tjänst. En fast tjänst i en skivaffär kunde jag förstås inte säga nej till.

Sen hade jag tillsammans med Johnny många fantastiska år. Vi bytte till en lokal i centrum, vi ökade försäljningen, Johnny tog över en affär i Skövde också och allt flöt på perfekt. På mitten av 90-talet köpte folk fortfarande skivor. Den sista försäljningsdagen före jul räknade vi in nya försäljningsrekord i många år i sträck vilket vi firade med starkglögg på nyårsafton efter stängning.

Johnny hade ett stort hjärta och var full av humor. Att sen jag alltid inte tyckte samma saker var roliga är en annan sak. Exempelvis skulle alltid radioprogrammet Rally spelas på fredageftermiddagarna, tyckte Johnny. Jag var väl av en annan uppfattning och byte till någon mer het skiva. Så gick vi framåt tillbaka och byte på stereon. Det blev nästan som en sport att se vem som gav sig först. Just när det gällde Rally gav Johnny sig aldrig. Självklart diskuterade vi mycket musik och även där skilde sig våra smaker en del åt. Men vi kunde förenas över gammal hederlig rock 'n roll musik. Så här i efterhand kan jag också skratta åt att han envisades med att laga kålpudding inne affärens lilla kök. Kunderna får väl tåla lite matlukt, sa Johnny. Och det hade han förstås alldeles rätt i även om jag kunde skämas lite när det kom in några fina donnor i affären, och en imma av kålpudding låg över Oasis senaste platta.

Det finns förstås oändligt många minnen från dessa år. Minnen för livet. Jag har svårt att bearbeta alla nu. Ett som ändå dyker upp är när Johnny lade en personalfest på ett hemligt ställe. Det var jag, som då var insnöad på amerikansk lo-fi musik med dystra texter och det var Jimmy och Kjell som jobbade i skövdeaffären. Jimmy som verkligen gillade modern dansmusik och vars husgud var Prince och så Kjell som var en gammal en cool rockräv. Oss tre drog han med till det hemliga ställe som visade sig vara Fokus i Skara. På scen stod Lotta Engbergs Orkester. Haha, det är något jag aldrig glömmer. Vilken syn vi måste varit för stammisarna där.

Sen jag slutade i affären för åtta år sedan så har vi inte hörts så mycket. Jag har förstås varit inne och hälsat på när jag varit i Lidköping och vi har tjötat om gamla tider. Att affären fortfarande finns kvar är smått otroligt och det måste krävts ett enormt arbete och en stor vilja för detta.

Tack Johnny för alla våra år ihop. Jag är ledsen att jag inte hann säga hur mycket jag uppskattade dem till dig. Du ska veta att jag kommer ihåg när du ringde, och verkligen bad mig stanna kvar i Lidköping och jobba i affären 1993, som det var igår. Det var verkligen ett livsavgörande ögonblick. Annars hade jag antagligen levt ett helt annat liv just nu. Även om jag inte hann säga det till dig så är jag säker på att du visste hur mycket jag gillade att jobba på EJ's Skivor. Det var ju ett absolut drömjobb och vi hade verkligen otroligt mycket kul ihop. Tack!

Johnny Fröjd blev 58 år.

1 kommentar:

Anonym sa...

Så fint skrivet! Johnny var också en seriös politiker som jag som lärare träffade på De la Gardie. Kort sagt : en bra människa!