Magiskt Zelmani

Sophie Zelmani – Göteborg, Lorensbergsteatern 16/3 -2010

Det var med förra skivan The ocean and me som Zelmanis musik verkligen högg tag i mig. Hennes tidigare skivor har funnits i huset men inte varit mina. De har fungerat bra som bakgrundsmusik men inte använts för att sätta känslor i brand.

Men det senaste halvåret har jag lyssnat mycket även på hennes gamla skivor, som jag nu tycker är lysande. De senaste veckorna har Zelmani-lyssningen kulminerat då nya skivan I’m the rain spelats konstant. Den skiljer sig inte så mycket från hennes tidigare plattor men den är grymt bra.

Och grymt bra var kvällens spelning. Den var mer än grymt bra förresten. Efter ett par trevande låtar då jag befarade att musikerna skulle var lite för välkammade så lossnade det totalt. Lasse Halapi lekte om vartannat Neil Young och Jonathan Richman med gitarren. Det var så skönt att se att det inte sparades på krutet. Under låten Happier man så fick pianisten till ett sådant hejdlöst sväng att en äldre dam i publiken fick feeling. Hon ställde sig upp mitt i crescendot och bara jublade. Jag förstår henne verkligen för det var något av det bästa jag hört. Trummisen och bassisten var också kanon.

Jag undrar så vad Sophie Zelmani gått igenom. Hur lever hon egentligen? Jag vill inte ha svaret utan jag är så glad att det blir låtar av det. När Sophie sjunger lyssnar jag. Song of the night och titelspåret I’m the rain från senaste skivan är exempel på hur man på ett enkelt sätt sätter ord på livet. Alltså det är inte enkelt för vem som helst att skriva dessa låtar men för oss lyssnare är det bara att öppna sitt hjärta och låta det flöda.

Före spelningen satt jag och funderade på min pappa. (Jag var en av de mycket få som inte var där med sin partner). Min far blev bara 51 år och hann inte med att göra allt som livet erbjuder. Bland annat inte se mig växa upp. Jag hoppas att jag blir äldre än 51 år men det vet man ju aldrig. Det jag dock vet efter kvällens konsert är att man ska ut och uppleva saker och göra det man tycker är kul om man har möjlighet. Tack Sophie Zelmani för att du gav mig minnen för livet. Skulle jag inte jobbat imorgon, och om jag vore rikare, så skulle jag lätt åkt upp och sett spelningen på Göta Lejon också.