Fem stjärnor

Bobby ”Blue” Bland

Som ung soulfantast så diggade jag det lättillgängliga från Motown och legender som Otis Redding och Aretha Franklin. Det var först när Bobby ”Blue” Bland kom in i mitt liv som jag förstod vidden på soulmusiken. Inte för att det är något fel på Motown men det finns också något annat.

Bobby "Blue" Bland började som en renodlad bluessångare. Han hade rötterna i Memphis och hans inspelningar från början av 50-talet är stabila men de sticker inte ut speciellt mycket från andra samtida bluesartister. Men sen tog Bland en annan väg. Han åkte inte till Chicago som de flesta andra utan han fick kontrakt med skivbolaget Duke som hade sin bas i Houston.


Här började han hitta helt rätt

Bluesen är alltid en grund i Blands musik men vid övergången från 50- till 60-tal så kom soulmusiken in allt mer. Så från början av 60-talet och ungefär 15 år framåt gjorde Bland så mycket bra soulmusik att det är otroligt. Det finns hur många låtar som helst och alla, verkligen alla, tåls att lyssna på om och om igen.

Vad är det då som gör Bland så odödlig? Svaret är rösten. Bland kan ha den mest otvungna och naturligaste rösten som funnits. Det spelar ingen roll om det är ballader eller uptempolåtar, Blands röst passar allt. Det finns djup, det finns känsla och det finns riv i hans stämband. Skivbolaget Duke valde oftast att spela in Bland med ganska stor orkestrering. Bland lyckas med konsten att få det att låta intimt ändå. Jag har inte hört någon annan sångare lyckas med detta som han. Men det ska också sägas att musikerna som han spelar med inte är anonyma. Både gitarrister och blåsare levererar fantastiska saker med sina instrument.


Bland är balladernas mästare

Under början av 70-talet så bytte Bland skivbolag och gav ut några mästerliga mer renodlade southern soul skivor. Hans sätt att tolka texter, han skrev inga låtar själv, är totalt självklara. Bland var en stor favorit bland alla kvinnor. Detta berodde troligen inte på hans yttre utan på rösten och hans sätt att förmedla texterna. Och jag förstår kvinnorna för hade det varit en kvinna som sjungigt så här skulle jag också fått de känslorna. Nu njuter jag på annat sätt av Bobby ”Blue” Blands musik.


Djupt och elegant från tidigt 70-tal

Från mitten av 70-talet och framåt har Bland mer gett sig in på bluesen igen. Han har släppt många skivor på bolaget Malaco. En del är ganska bra men många lider svårt av billig produktion. Men det går att njuta av rösten och texttolkningen även på dessa inspelningar.

Yield not to temptation var den första låten jag hörde med Bland. Sedan dess har det blivit många timmars lyssnande på hela hans låtkatalog. Och jag vet att många mer väntar. Det är musik man aldrig tröttnar på. Förresten, skulle jag haft en bar så skulle Bobby ”Blue” Bland alltid funnits i spelaren.


Dans till en fantastisk text

Femstjärniga låtar
I’m not ashamed, I’ll take care of you, Lead on me, Turn on your love light, Yield not to temptation, Call on me, These hands (small but mighty), Share your love with me, Blind man, Ask me bout nothing (but the blues), If you got a heart, This time I’m gone for good, Ain’t no love in the heart of the city, The soul of a man, It’s not the spotlight, Shoes, Road of brokenhearted, Yolanda, When you come to the end of the road, I ain’t gonna be the first to cry, Dreamer, Members only, St James infirmary