Efter att idag haft ytterligare ett mycket trevligt bokprat med en SFI-klass så funderade jag hur det skulle vara att prata böcker för ett gäng sverigedemokrater. Skulle ropen skalla SHA LA LALA LA BIBLIOTEKARIEN SHA LA LALA LA BIBLIOTEKARIEN tro? Det är väl ungefär så de uttrycker sig.
Hur som helst, jag vill inte lägga fokus Åkesson och hans rasistiska vänner, för det är verkligen en ynnest att få besöka elever med invandrarbakgrun och diskutera böcker. Ofta så slutar diskussionerna långt från de böcker man pratat om men det är bara kul. Sen ska det sägas att det är inte helt lätt att hitta rätt böcker. För man pratar oftast inför en grupp bestånde av 15 personer med väldigt olika bakgrund. Det de har hyfsat gemensamt är den nivå de just nu befinner sig gällande det svenska spårket. Men annars är det omaka grupper med stor ålderskillnad, olika modersmål, olika utbildning från hemlandet med mera.
Någon vill läsa Brott och straff medan andra vill läsa ytterst tunna och lättlästa böcker. I detta läge gäller det att verkligen brinna för att prata böcker. Något som man som bibliotekarie så klart gör. Jag kände att jag under dagens träff fick feeling för Romeo och Julia av alla böcker. Den är oftast bra att prata om, för de som lyssnar känner till historien sedan tidigare. Och alla har väl känt den passionerade kärleken bubbla i kroppen. Det hoppas jag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar