Som förälder har jag lärt mig att inte använda näsan vid illaluktande tillfällen. Det är en bra egenskap även när man besöker offentliga toaletter. Ibland kanske jag går till överdrift men eftersom man ändå inte pratar, man låter ju rätt knäpp, med någon vid dessa tillfällen så går det bra.
Idag gjorde jag och barnen årets första besök på Café Zenit. Eftersom Astrid varit lite krasslig så var jag hemma och vi kunde gå direkt från Ellas skola och ha det mysigt. Zenit är ju inte riktigt samma på vintern som när man kan sitta ute men det är ändå ett skönt ställe.
Tyvärr verkade Zenit hemfallit åt att spela kass musik. Som alla vet är det nuförtiden inflyttade svenskar som äger caféer. Det är antagligen de som orkar jobba de många timmarna för att få det att gå ihop så de ska ha en stor eloge för det. Däremot så har de problem med musiken. Väljer man att sätta sig på ett café så vill man inte lyssna på reklamradio. Det vill i alla fall inte jag och därför blev jag först så besviken på Zenit idag. Sen visade det sig inte vara reklamradio utan det var någon 80-tals platta med Lisa Nilsson som vevades. Det var nästan lika illa det och nu sällar de sig till klubben av mycket tveksama musikval längs Allmäna vägen. För närliggande, i övrigt väldigt bra Pub Plankan, spelar nämligen alltid Roxette.
Nåväl, åter till lukten. Som vanligt skulle Astrid på toaletten och kissa. Instinktivt så kopplade jag bort näsan när vi klev in. Det gjorde inte Astrid. Hon höll på att svimma. Så illa kan det väl inte vara tänkte jag men jag vågade och ville inte känna efter utan sa till Astrid att skynda sig. Det måste luktat väldigt illa för hon såg lidande ut. Nåja vi snabbade oss och Astrid skyndade ut.
Jag hade inte en tanke på att behöva säga till henne att inte säga något om lukten. Men när jag slänger en blick över axeln när hon är på väg ut, och jag fortfarande tvättar händerna, så ser jag att hon kniper ihop näsan med tummen pekfingret. Man kan säga att det syns på henne att det luktar illa. Människorna i lokalen kollar in henne samtidigt som hon rusar fram till Ella för att antagligen ingående berätta om lukten.
På väg ikapp henne rusar jag förbi bordet där kvinnan sitter, som var inne på toaletten före oss och som antagligen är den skyldiga. Jag tittar rakt fram och i sista stund hindrar jag Astrid från högt och tydligt basunera ut allt. Det enda hon hinner säga är "Ella de luk......". Flera bord ser och förstår ändå vad hon menar. Ella blir så nyfiken och Astrid tycker det är så intressant att de sedan sitter och viskar om det en bra stund. Jag tar upp en Sportbladet och läser om psykkriget mellan Patrik Sjöberg och Tomas Gustavsson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar