All in the game yo

Man ska inte klaga för mycket. Men att vara febrig och gå omkring med huvudvärk är förbannat tråkigt. Ute ser det ut som om det varit en underbar vinterdag. Den enda friska luften som nådde mina näsborrar idag var när L kört fast med bilen på gatan och jag fick gå ut och hjälpa till.
Samma sak var det igår, febrig och snuvig. Men då fanns det lindring. Fem avsnitt i rad av The Wire sågs från soffan så blev det istället en kalasdag. Att se en tv-serie på detta vis har jag aldrig gjort innan men det är ju suveränt. Att slippa vänta en hel vecka på nästa avsnitt när man bara vill se allt nu.

Mina förväntningar på The Wire var efter allt snack mycket höga. Och jag måste säga att de har infriats med råge. Det tog något avsnitt men sedan var man fast. Karaktärerna, historien, replikerna, miljön, allt är närmast perfekt. Och det bästa av allt är att jag har ett gäng säsonger till att se. So bring me the stash!!!

Och jag tackar gudarna att barnen är större och kan sysselsätta sig själva. För som jag minns det så var tillfällena när man själv var sjuk när barnen var riktigt små rena pinan. De kunde inte förstå att mammor och pappor kunde vara sjuka och blev istället extra griniga. Nuförtiden kan de istället hjälpa till med lite tjänster som att byta film i dvd-spelaren och komma med saft.