Söndagen när semestern är slut är en rätt jobbig dag. Bara att veta att man ska ställa klockan igen får mig att fundera om det inte finns något annat sätt att leva livet på. Kanske ska man satsa allt man har på oddset och se hur det går, leva i en kåta i skogen eller bara strunta i att gå till jobbet imorgon precis som ingenting hade hänt. Men jag antar att jag inte riktigt har hunnit tänkt över dessa idéer färdigt så jag sitter säkert bakom ratten och kör bilen genom Tingstadstunneln imorgon och tänker tillbaka på en mycket bra sommar.
Den sista helgen med Way Out West var en perfekt avslutning. Fest i dagarna tre med mycket trevliga och glada vänner. Ser man över hur roligt det var socialt så får festivalen verkligen toppbetyg. Problemet är när man trivs så bra med folk att man struntar i att gå på en del spelningar. Det är roligare att sitta och stimma med vin, och snacka om allt och ingenting i det läget. Och tiden bara flyger iväg.
Musikmässigt så hade jag kanske någon totalupplevelse för lite för att vara helnöjd. Samtidig får jag skylla mig själv att jag inte ställde mig längre fram på mer spelningar. För att få den riktiga känslan måste man befinna sig hyfsat nära scenen. Mina musikbetyg 1-5 följer nedan
Bob Hund (Kulturkalaset) - 3
Som alltid bra men lite för mycket nya låtar.
Skull Defekts - 2
Mangel utan syfte.
Wooden Shjips - 5
Totalupplevelse på Nef. Helt underbart.
Vivian Girls - 3
Bra punkpop.
Timo Räisänen - 1
Bland det sämsta jag sett.
Bon Iver - 3
Han är bra men live blir det för mycket tekniktänkande med ett evigt stirrande på ljudteknikern.
Band of Horses - 4
Inte så himlastormande som Roskilde förra året men ändå ett av nutidens bästa band.
Robyn - 4
Jag inser nu hennes storhet. Bra läge att höra något annat än män med gitarrer också.
Wilco - 3
Det är löjligt men jag stör mig så på gitarristen Neil Cline att jag nästan inte kan titta. Han hyllas överallt och jag förstår inte varför. Däremot är Jeff Tweedy förstås genial även om han såg lite för uttråkad ut denna dag.
Antony & The Johnsons - 2,5
Stod i öltältet. Det funkade sådär.
Glasvegas - 3,5
Stod i öltältet. Det fungerade bättre.
Arctic Monkeys - 3
De gör det inte lätt för sig vilket är synd.
Calexico - 4
Den största överraskningen. Kalasbra rakt igenom.
Olle Ljungström - 4,5
Slottsskogens bästa spelning.
Florence Valentin - 3,5
Bra men samtidigt lite störigt band med några poser för mycket.
My Bloody Valentine - 3,5
En del folk flydde fältet andra var glada som barn. Jag saknade att sången inte hördes det allra minsta. En dimension av bandet gick förlorat där.
4 kommentarer:
Håller också Calexico som festivalens gladaste överraskning. Tyckte de var bäst. Covern på Alone again or var både briljant och självklar. Band of Horses. Javisst! Och Amadou et Mariam var helt underbara (inte minst dans-battlen under la realité och Amadous suveräna gitarrspel). Olle valde jag bort efter att min svåger dömt ut hans spelning på Where the action is och My Bloody Valentin förstår jag inte. Det var som att bevittna en sketch med Killinggänget att se dom röra ljudlöst på munnen till extremt buller. Jag roade mig med att gissa vad de sjöng där framme (och här kommer veckans matsedel: på måndag är det ravioli, och på tisdag blir det färsbiffar...) Det var roligt.
Jag hade också hört om Olles katastrofspelning i Stockholm. Men han och bandet verkade ha genomgått en förvandling. Visserligen var Olle skröplig och ibland pinsam men det fanns ett flertal verkliga höjdarögonblick vilket gjorde att man förlät honom. Det fanns även en äkta glädje hos honom som var rörande. Och det var skönt att se en spelning där vad som helst kunde hända.
Calexico var så naturligt bra och coola att det var underbart. Vilka gubbar!
Såg två låtar med Amadou et Mariam. Det lät som vanligt riktigt svängigt. Min svaga ådra gjorde att jag föll för grupptrycket om vindrickande sen:)
För en utförligare Bob Hund reflektion, kolla in Andra Sahligheter, som nu rullat igång lite smått.
http://www.sahligheter2.blogspot.com/
Torbjörn
Sköna rader ni skrivit. Robyn var bäst..och det ända jag såg..nästan:) Inte oväntat att Olle var bäst. Jag såg fram mot nattklubbsvängen, men det var svårt att nå er. Fick tag i en ensam Henning utanför bollrummet runt tolvslaget. Men vi tar det en annan gång..i Dublin:)
Skicka en kommentar