Mountain Goats - Pustervik, Gbg 4/4-07

När man dan efter en konsert går och lyssnar på skivorna från den artist man sett så brukar det tyda på att spelningen varit bra. Precis så är iallafall fallet med Mountain Goats som jag såg igår. Jag spelar Balance, Get lonely, This year, Twin human highway flares, Lion's teeth och annat om och om igen.

Den oftast irriterande Carl Reinholdzon Belfrage, som skriver på Nöjesguiden, skrev faktiskt en bra krönika för ett tag sedan. Den handlade om livemusik och hur det är meningslöst att se band live som inte brinner för det och som därför låter sämre än på sina skivor. Det håller jag verkligen med om. Det behöver i o f s inte bara bero på att man inte brinner för att spela live det kan lika gärna vara att man inte klarar av att spela live. Man har inte förmågan att tillföra något mer till musiken.

Mountain Goats har inget problem med att något av ovanstående. Han är en fantastisk liveartist vilket han bevisade igår. Allt från mellansnack, gitarrspel, inlevelse och publikfrieri men samtidigt integrietet är av högsta klass. Att det spelade många låtar från hans senaste skivor gjorde inte så mycket då de är mer direkta än hans gamla. Textmässigt känns det som han lyft sig ytterligare sedan jag följde honom mer noga. Annars är det inte mycket som förändrats vilket inte är av ondo.

Förhoppningen inför konserten var precis som Torbjörn beskrev det nostalgi plus mer. Slutresultatet blev nostalgi plus mycket mer.