onsdag, mars 14, 2007

Sara Stridsberg - Drömfakulteten

Det är inte helt lätt att till en början förstå sig på Stridsbergs bok. Stilmässigt är texten inte lättflytande och som läsare hamnar man nästan för snabbt i händelsernas centrum. Men sedan händer något. Man börjar förstå mer och mer och hela historien biter sig fast som ett starkt klister.

Boken handlar om Valerie Solanas. Hon är känd för två saker. Dels att hon skrivit SCUM-manifestet (society for cutting up men)och dels för att hon försökte mörda Andy Warhol 1968. Boken är inte skriven som en biografi utan det är en fiktiv roman. Stridsberg blandar alltså fiktion med fakta. Namn, platser, händelser och annat stämmer alltså överens med verkligheten och utifrån dem skapar hon sin berättelse.

Boken hoppar fram och tillbaka i tiden men när klistereffekten väl tagit kraft visar sig detta stilistiska skrivsätt fungera utmärkt. Händelserna i hennes liv sitter ihop. Man kan aldrig fly från sitt förflutna. Solanas öde var redan från början bestämt känns det som. Efter att blivit sexuellt utnyttjad av sin far när hon var sju år och ha haft en allmän kärlekslös barndom så flydde hon mot ett liv med droger och prostitution. Det som skiljer Solanas från andra i samma situation var att hon var oerhört smart. Under några år då hade hyfsat koll på sitt liv var hon en de bästa psykologistudenterna på Universitetet i Maryland. Hon arbetade t o m som forskare ett tag.

Texten är osentimentalt skriven. Stridsberg lyckas att skriva på ett sätt som en drogad och psykiskt sjuk person skulle kunna göra känns det som. En sådan person har liksom inga hemligheter och ingenting att förlora. Solanas manshat genomsyrar allting. Hela SCUM-manifestet utgår från männens vidrighet. Hon menar att det är väldigt få, om några, män som inte är kräck. Med hennes upplevelser och erfarenheter kan man nästan förstå hennes åsikter.

Nyligen fick boken Nordiska Rådets litteraturpris. Utan att ha läst de övriga böckerna som var nominerade så tycker jag detta var en värdig vinnare.

Drömfakulteten är en roman som verkligen vill något och som får mig att skämmas över mitt kön.

Inga kommentarer: