Årets album 2009 plats 44

Mark Stuart and the Bastard Sons - Bend in the road

Urtypsik amerikans barmusik som fått mig på gott humör många gånger i höst. Så kan man kort förklara vad Mark Stuarts musik går för. Det finns ju massor av den här typen av band men egentligen är det väldigt få som får mig att lyssna mer än en gång. Vad har då Mark Stuart och hans pojkar som inte de allra flesta andra har? Jo, antagligen är det så lät att de har låtarna som håller. Och det svänger!!

Det som är så skönt med den här typen av musik är att den är totalt bekymmerslös. Inte för att texterna inte betyder något (de är precis av de slaget som jag gillar), utan för att musiken skapas utan några som helst glamorösa ambitioner. Det finns ingen ängslighet att vara rätt eller andra helt allmänt hemska idolaspekter som läggs på massor av musik nuförtiden. Och då menas inte bara idol i tv utan alla flanellskjorteband, med lite alternativ uppsyn, som dycker upp i kölvattnet, och blir sämre kopior, på Fleet Foxes och Band of Horses. Nä, så så tar aboslut min rootsmusik med flanellskjorta på Mark Stuarts mer jordnära vis.