Alla som läser den här bloggen vet att Lou Barlow är en hjälte för mig. Så inför varje skivsläpp han gör så är jag lika spänd som ett barn inför julafton. Jag vet att jag kommer gilla musiken, men frågan är hur mycket. Svaret den här gången är att jag gillar den mycket fast inte utan invändningar.
Lou ska ha en eloge för att inte tar säkra vägar. Antagligen skulle han tröttna själv på att ge ut embart akustiska låtar. Men om jag ska vara ärlig så skulle det vara guld, för det är i den rollen han är klart bäst. Det är just i produktionen som Goodnight unknown ibland fallerar. En ganska tråkig och själlös ljudbild drabbar några låtar för mycket. Så ska det inte behöva vara.
Som vanligt finns det ändå gott om tillfällen då huden knottrar sig som den bara kan göra när Lou sjunger. Det är något med hans röst, särskilt när han går upp i tonerna, som jag helt omöjligt kan värja mig emot. Så använder man sig av deletefunktionen och tar bort 4-5 låtar så blir det utmärkt. Kvar är då tio riktigt bra låtar varav 3 är av högsta Barlow klass.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar