Bobby Womack - The Bravest Man In The Universe
Vågat och till stora delar lyckat blir resultatet när Bobby Womack låter sig produceras bort från sitt vanliga sound. Även om jag undrar om det inte varit ändå bättre i en mer klassisk soulkostym. Nåväl nu får Damon Albarn istället sätta in Womacks röst i det moderna London. Och just längtan till den staden infinner sig under hela lyssningen av skivan.
Skulle tro att det är optimalt att sitta längst fram i en dubbeldäckare och åka genom Londons gator under sen kväll och tidig natt och lyssna på The Bravest Man In The Universe. Ett par bra hörlurar där varenda liten del i musiken når, in samtidigt som ljusen, människorna, husen, Themsen, uteställena och taxibilarna flimrar förbi utanför rutan. Det skulle vara grymt att prova. Det kanske blir samma känsla och åka 9:ans spårvagn fram och tillbaka till Hjällbo. Jag borde nog prova det först.
Det minimalistiska soundet är varmare än det borde vara. Till stor del beror det på Womacks röst. Den är tärd och rentav sliten men den har förmågan att utrycka känslor. Och det är klart att den snart 70-årige Womack besitter något som många andra inte har. Från det att Sam Cooke tog honom under sina vingar på tidigt 60-tal så har han, visserligen något oregelbundet, givit ut massor av bra musik. Kanske blir den här skivan den sista han gör. I så fall ett mycket modernt och storstilat avslut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar